Vänster, vänster, vänster…

 

Det är så man måste tänka…

… när man hyr bil i Australien. Kanske är det därför vi har röda väskor?

Nej, det där med vänster beror nog snarare på deras vägval. Vänster sida på vägen? Det känns sååå 1967. Före september, alltså. Oooo… Läskigt! Även för en co-driver.

Vi åkte ut till Bondi Beach.

Där låg dom flesta och väntade på att fånga vågen…

… innan vågen fångade dom.

Vi åkte vidare tills vi kom till ett ställe som Ama verkligen ville se:

Sååå coolt!

Och där var en till!

Ni ser va?

Okej, närbild:

Den första skylten…

… och den andra.

Själva gatstumpen var väl inte sådär jätteimponerande. Men tänk ändå…

På 1920-talet gav sig Amas farfars bror iväg från lilla Ersmark i Västerbotten och hamnade till slut i Australien. En betydligt längre resa på den tiden, även om avståndet är detsamma i dessa dagar.

Han fick uppenbarligen en gata uppkallad efter sig här i Australien, och Ama (vars flicknamn var Bergmark) är stolt att ha stått där, oavsett storleken på gatan. Storleken lär inte ha nån betydelse, eller hur?

Men nu har det tjatats tillräckligt om den där gatstumpen.

Vi fortsatte bilfärden. Vänster, vänster, vänster…

Åh! Ser man på! Till och med Tomtomen visste att vi var på Amas gata.

Vi fortsatte vår färd. Vänster, vänster, vänster.

Och apropå ingenting:

Verkar inte dom australiensiska fåren gå på steroider eller nåt?

Sydney

 

Vi hade en helt fantastisk dag i Sydney.

Det här måste väl anses vara den klassiska vyn över den stan? Operahuset och Harbour Bridge.

Men vi tittade även på annat. Fåglar, exempelvis.

–  Kolla hit då, för tusan?

– Talking to me???

Operahuset var i och för sig rätt ståtligt, men man kan ju inte glo på det huuur länge som helst, eller?

Plötsligt väldigt intressant igen av nån konstig anledning…

… men det var nog förgrunden där som Ama fastnade mest för. Wow, liksom! Men fick hon åka med? Icke sa Nicke (och Anders instämde med Nicke).

Många vinklar och detaljer fanns det att studera. Fasaden är uppbyggd av en hiskelig massa kakelplattor. Stora kakelplattor, inte mosaik eller så.

Få se nu. När man ska försöka visa storleksförhållandena brukar man använda en tändsticksask eller så för att tydliggöra. Nu hade inte Ama nån sån att tillgå, men man tager vad man haver:

– Kolla! Är det en skidbacke det där eller? Coolt…

Vi promenerade vidare till Darling Harbour.

Där fick vi en välförtjänt lunch…

… och kollade in trandansen. Ja, här nere Down Under är det faktiskt första vårmånaden nu, så dom var uppspelta, tranorna.

Vi tittade också på ett märkligt hus. Det kallades tydligen ”den bruna papperspåsen”. Känns som arkitekten var inspirerad av både Gaudí och Dalí. Läckert!

Ja, vi hann se mycket på den dan vi var i Sydney. Många foton blev det – tur att filmen är billig nuförtiden.

Ama minns inte ens varför hon tog alla bilder som hon tog.

Som den här:

Undrar varför den fanns med i filmrullen?

Ooops! Javisstja… Ama ber så mycket om ursäkt att den råkade slinka med bland bilderna här i den barntillåtna bloggen.