Underbart är kort…

 

När den där grejen kommer fram på sängen i hytten är det inte så kul. Då är det dags att packa. Ett skydd för sängkläderna, helt enkelt.

Resan från Auckland var ömsom lugn och ömsom väldigt guppig. Men utsikten från hytten var vacker oavsett väder.

I morse seglade vi in mot en hamn igen.

Vyn kändes inte helt obekant.

Vi skulle in under den där bron. Bredden verkade helt OK…

… men höjden? Vojne, vojne – nära!

Men vi kom under bron i alla fall. Phu!

Solen var precis på väg att gå upp där strax efter klockan 6 i morse.

Vi lämnade båten en sista gång. Ooops… För sent såg Ama att det var fotoförbud där. Attans också.

Vi hittade vårt bagage som några vänliga själar fixat iland åt oss, och tog farväl av ett flertal vänner som vi träffat på båten. Som här – Gothia och Tony från Finland.

Chauffören satt på fel sida där i taxin in till stan, men det gick bra ändå.

Vi tog in på ett hotell.

Utsikten var nästan lika fin som den som vi hade där på båten (bild 2 i det här inlägget om ni minns?).

Om nån nu inte kände igen inseglingen där, så har vi hamnat i Sydney, Australien.

Ja, underbart är kort. Vår kryssning från Dover till Sydney tog 53 dagar och den är redan över. Undrar om den kändes så kort på grund av den där dagen som försvann?

Men vi är verkligen jättenöjda och har upplevt hur mycket som helst. Kommer att ta en stund att smälta allt detta. Och ännu är vi faktiskt inte riktigt hemma.

PS: Hotellet har ett urkasst internet! Ett problem som tycks följa oss på hela den här resan. Just nu sitter vi på McDonalds. Ett säkert kort när det gäller gratiswiffi.