Vi hade varit på en tur och tittat på landsbygden på Nya Zeeland, studerat vallhundar på en farm och sulor i en stor koloni ute på några klippor vid havet.
Nu var det dags att återvända till Auckland.
Återfärden gick över Harbour Bridge. Man kan gå över den där oppanpå, och det hade Ama sååå gärna gjort. ”Tyvärr” så hann vi inte med det.
Vi siktade istället in oss på det där lutande tornet i Auckland.
Bussen lämnade av oss vid båten och vi styrde kosan mot tornet till fots.
På vägen såg vi att dom tog väl hand om sina hus där i stan. Ett läckande tak fixas tydligen bäst med plåster.
Tornet var hyfsat högt, så Ama var rätt glad att det fanns hiss.
Väl uppe såg vi ända hem! Ja, hem till båten som låg där och gömde sig lite på sin parkeringsplats.
Ni ser snöret där som Ama har pekat ut? Det gick ända ned till marken och via det kunde man göra ett ”kontrollerat bungyjump”.
Tydligen skulle man landa på den där blåa fyrkanten. Oooo… Så frestande! Men tyvärr var biljetterna slut. Ama utgick från det, hon kontrollerade aldrig så noga om så var fallet så hon missade kanske fallet helt i onödan? Så synd.
Anders verkade dock sugen. ”Jag är inte rädd, jag kan flyga…”
Det var nog så otäckt med dom glasrutor som man kunde promenera på.
Men Ama är tuff! Hon inte bara gick på dom där:
Hon hoppade!
Anders, han bara promenerade han. Fegisen!
Sen gick solen ned.
Och vi såg det för gott att ta oss hem till båten där till vänster i bild, innan den också gick.
En underbar heldag i och runt ikring Auckland. Till Nya Zeeland återvänder vi gärna för en betydligt längre tid än så!
Ama de casa 
Oj,Fanastiskt skulle man kunna säga om man ville,,o det ville man..Haé Kram.
Härlig utsikt därifrån, fast lite pirrigt också när man tittade rakt ned…
Kram
Vilken utsikt! Men jag hade dessvärre aldrig vågat njuta av den.
Sv, tack 😊
Tittar man inte rakt nedåt så går det ganska bra att kolla ut från såna där torn 🙂
Vilka dagar! Härligt att få följa med er:
Alltid kul att ha dig med, Ruth! 🙂
Alltså Ama, nu är jag imponerad! Jag hade knappt velat åka upp i det där tornet, än mindre titta ned i rutorna. Och då ställer du dig och hoppar på dem!
Vacker utsikt hade ni i alla fall. Tur att båten väntade på er! Vad hade hänt om ni kommit försent, förresten?
Man måste väl leva på hoppet, va? Att dom håller alltså, rutorna 🙂
Då hade båten gett sig av. Den väntar inte – om man inte är på en tur organierad från båten, då väntar dom ifall man blir sen. Det är därför jag gillar att ta dom turerna så mycket 😀
Fy vad högt!! Hade kanske inte vågat att göra som du 🙂 modigt av dig! Fina bilder, härlig utsikt!!!
Dom hade en skylt att det var lika säkert som överallt annars där uppe. Man måste väl lita på skyltar? Varför finns dom annars? 😉
Det var vackert där uppifrån 🙂
Ah vad läskigt! Tänk om rutorna gått sönder. Då hade du blivit hängande med dinglande ben och värk nånstans på mitten. Oj glömde att detta kanske läses av barn. Ha en bra helg. Kram
Haha! Det kanske var därför som Anders valde att bara promenera? 😉
Tack detsamma!
Kram
Hej!Det tornet hade jag inte gått upp i.Kram,Inger
Det hade jag inte heller gjort. Men som tur var så fanns det hiss så jag behövde inte gå upp 😉
Kram
Är ju en stadsmänniska och älskar skyskrapare, så det här inlägget är då helt i min smak! Vilken utsikt! Förstår att ni njöt av en heldag i Auckland. Å sååååå coolt med ”the glass floor”, liiiite otäckt kanske, men väl värd att gå och hoppa på;-)
Jag gillar både stan och landet så den dan var HELT perfekt för mig – fick ju båda delarna 🙂
Lite läskigt, men du vet – allt för bloggen 😉
Huva! Jag får svindel bara av att titta på bilderna. Men en fin utsikt är det onekligen!
Det var verkligen en fin utsikt – värd lite pirr i benen, faktiskt 🙂
Oj, vad mycket fobiträning mot höjdskräck! Den översta bron ser ju ut som en bergochdalbana, verkar läskigt att gå där…
Övning ger färdighet – fast jag kommer nog aldrig att vänja mig med höjder. Det blir värre och värre med åren…
Jag förstår attt ni gärna kommer tillbaka hit för Nya Zeland är värd mycket tid. En tur här med en hyrd husbil är verkligen att rekommendera.
Tack för besöker i Aucland och och fina bilder. Men underbart kan var kort…
Husbil… Nåja, det finns kanske inte så många trånga gränder, men både vänstertrafik och smala vägar. Tror nog jag avstår det där med husbil, men man ska aldrig säga aldrig 🙂
Men att komma tillbaka till NZ och titta mer inåt landet – det vill jag verkligen göra!
Nya Zeeland liksom Australien verkar vara ett otroligt ombytligt land med landsbygd och storstad i symbios.
Vacker utsikt, helt fantastiskt.
Ja, båda ställena verkar ha oerhört mycket att bjuda besökare på. Synd att det ligger så fasligt långt bort. Längre bort än till NZ kan man knappt komma från Sverige.
Det var väldigt tjusigt där!
Wow! Kommer man bara upp högt nog så blir det bättre… jag fick svindel en gång i en väderkvarn, men uppe St Pauls Cathedral gick det hur bra som helst! Men det här ser onekligen bra mycket högre ut. Kram
I flygplan är det sällan just höjden som oroar, snarare motorljuden… Så du har rätt – kommer man tillräckligt högt så är det inga problem 😀
Kram