Anders har fått blodad tand

 

Ja, bildligt talat alltså, inte bokstavligen. Förklaringen kommer lite längre ned.

Igår morse hade tydligen alla hotellets gäster fattat att vi var där, för dom vågade sig inte ens ned till frukosten förrän vi hade käkat klart.

Till slut kände vi oss föranlåtna att släppa fram dom andra också…

… så vi checkade ut, lämnade hotellet och gick mot bilen på gropiga kullerstensgator.

Vi packade in bagaget samtidigt som vi konstaterade att dom där bredvid nog hade sparat in på hotellkostnaden. Förutom att gardinerna i bilen var ordentligt fördragna så stod skorna snyggt parkerade under bilen. Ama funderade en stund, men nej. Det var fel storlek på dojorna.

Ännu en gång lämnade vi Úbeda utefter den streckade linjen på kartan, fast nån hade visst suddat bort strecken under natten.

Efter 3,5 timmars körning kom vi fram till målet – Setenil de las Bodegas. Det var här som Anders visade sig ha fått blodad tand.

– Enkelriktat? HA! Vem bryr sig väl om det? Inte ens polisen dan innan.

Ooops! Möte nos mot nos igen på den enkelriktade vägen. I och för sig var det ingen polisbil, men regeln ”störst går först” finns ju också. Anders backade undan en bit och släppte fram den där vanen.

Sen fortsatte han framåt igen…

… körde rakt genom några restauranger…

… och parkerade mitt utanför vårt boende en liten bit bort.

Smart parkerat också – precis vid en utbuktning på gatan så han slapp åla sig ut via passagerarsätet. Perfekt ju!

Incheckningen var lite annorlunda. Efter att ha ringt boendets ägare fick vi veta att nyckeln var gömd på köksbänken just innanför fönstret som var olåst. Annorlunda som sagt, men huvudsaken är trots allt att man kommer in.

Anders hade som sagt var fått blodad tand och var väldigt stolt över att ännu en gång ha trotsat en trafikskylt.

Fast vissa skyltar kan man faktiskt inte negligera ostraffat.

Som denna. Stoppförbud på gatan utanför vårt boende på fredagar på grund av marknaden. Så vi blev så illa tvungna att flytta på vår bil eftersom det var torsdag igår.

Men det får Ama att återuppleva gamla minnen idag.

Det här är nämligen utsikten från vår balkong och som ni kan se, mina vänner:

Det är fredag idag! (Där vid utbuktningen under skynket stod vår bil igår. Tur att vi flyttade på den så vi har koll på var den befinner sig nu idag)

Vi ska nog passa på att gå en sväng på marknaden innan vi ger oss av mot nya mål. Hmm… Vid närmare eftertanke blir vi så illa tvungna ifall vi ska komma ut överhuvudtaget.

Gomorron!