I lördags hade vi landat med båten i Eivissa på Ibiza, 1,5 timme försenade men klockan var bara 17 så det var ändå i en hyfsat bra tid.
Vi skulle köra över till andra sidan av ön – till San Antonio – och den här skojiga rondellfiguren var ett av våra första möten på Ibiza.
Den här rondellen gav en fingervisning om hur vi skulle köra vidare, men vi litade mer på GPS-en. Ama har sen många år tillbaks blivit detroniserad som kartläsare.
Efter en 20 – 25 minuters körning och en kort promenad från vår funna gratisparkering vid busstationen så kom vi fram till hotellet:
Kolla bara! Det där hotellet passade ju Ama helt perfekt!
Fast det verkade lite fishy därinne…
Nu hade vi bara själva incheckningen på det röda hotellet, det var här vi skulle bo:
På det blåa som låg tvärs över gatan från det röda.
Undrar varför det hade fått det namnet?
Aha… Därför… Det var lite intressant att sova i köket, men det sägs ju att en kvinnas plats är vid spisen så Ama valde sängen närmast den.
Den verkliga anledningen till att vi valde det boendet var detta:
Den härliga utsikten över parken och folklivet utanför balkongen. Folklivet hade dock inte riktigt kommit igång ännu.
Vred man lite på huvudet såg man detta, en trevlig vy.
Vi såg även detta:
En utsikt som förmodligen gör Leffe blå grön av avund. Ett riktigt tjusigt ventilationssystem.
Jodå, Ama fick den där ”feeling blue”-känslan…
… utan att för den skull känna sig ett endaste dugg ensam eller ledsen.
Även om Ama vid det här laget älskade blått så kunde vi ju inte sitta där på balkongen och häcka hela dan (läs: cavan tog slut).
Såhär såg vårt blåa boende ut från utsidan. Inte så jättelångt till närmsta restaurang.
Det där folklivet då? Brukar det vara väldigt stökigt, eller?
Ama fick en viss föraning att det nog kunde bli rätt livat när hon såg den här skylten.
Föraningen stämde. Han den översta snubben bodde på vårt hotell och vrålade mitt i natten helt hejdlöst med ungefär samma intensitet som den lilla flickan 15 sekunder in i det här klippet:
En del vet inte vad ordet ”hänsyn” innebär… Vi lyckades dock somna om och var utvilade nog för att se oss om på ön dagen efter.
Gomorron!