Hemresan

 

Igår morse checkade vi ut från vårt boende på Ibiza efter två nätter i San Antonio.

Vi hade hittat en perfekt gratisparkering preciiis utanför en parkeringsförbudszon nära hotellet. (Den där triangeln på trottoaren berättade för en annan bilägare att bilen blivit bortforslad och var den kunde lösas ut).

Vi körde mot Eivissa på andra sidan av ön.

Efter en sisådär 25 minuters körning var vi framme vid incheckningen till båten.

Som synes var det en väldig trängsel och lååång kö till ombordkörningen.

Där bakom gallret kom vår skuta. Den här var av en snabbare modell än den vi kom till Ibiza med och till skillnad från den båten så kunde den här ta sig in för egen maskin till kajen utan att behöva putt- eller draghjälp från bogserbåtar. Det kändes tryggt.

Att köra ombord vid dom där ramperna känns dock aldrig särskilt tryggt om ni frågar Ama, men vi grejade det även denna gång.

Som vanligt när vi är ute och åker så är det en väldig trängsel överallt, men efter en stunds letande så hittade vi en plats där vi kunde slå läger.

Vi vinkade adjö till Ibiza. Som synes så kunde vi ha flugit också, men vi valde båtskam istället för flygskam den här gången.

Efter två timmar till sjöss och på precis utsatt tid så vinkade vi hejsan till Dénia.

Anders pekade på en grej han tyckte vi kunde ta en ”favorit i repris” av där i Dénia. Ama vågade vägra – man blir så himla tuff och vågad på havets vågade våg!

Den här gången körde vi iland på silverplats. På ditresan blev det ju brons, nästa gång då siktar vi på en förstaplats och guldmedalj!

Hemvägen på landbacken betalade vi för. Tog nästan en timme kortare tid än gratisvägen enligt GPS-en.

Efter ganska precis två timmar var vi hemma igen. Ytterligare en halvtimme senare hade vi packat upp och gett oss ut på en promenad för att se hur mycket Torrevieja hade förändrats på dom tre dagar vi varit borta.

Playa del Cura var sig lik. Lite glesare med folk då klockan var 15:35 och andra sittningen pågick.

Se där! Restaurang Columnas har fått tillbaks sin uteservering vid vattnet ute på udden. Det var dock fortfarande avstängt bortanför äldreboendet, men dom såg inte ut att ha sådär jättemycket kvar innan dom är klara.

Sen kunde vi konstatera att sommaren nästan är här:

Hombre del Mar hade nämligen nästan öppnat.

Ja, nu är vi hemma igen, men bildarkivet är påfyllt så det kommer nog mer från den här tredagarstrippen framöver.

Gomorron!