Ama är en excellent kartläsare!

 

i förrgår hittade Ama nåt helt perfekt här i Úbeda:

Lilla Tåget! Se så rött och fint det var också – kunde ju inte bli bättre! Eller jo, det kunde det visst det. Ni ser papperet som Ama höll i sin vänstra hand va? Det var en karta.

På ena sidan kunde man se en översikt över Úbeda:

1: Lilla Tågets startpunkt.

2: Dess färdväg utefter den orangea streckade linjen.

3: Här lämnade tåget Úbeda och det var 8 km till Baeza.

Vände man på kartan så såg man översikten av Baeza:

4: Här kom tåget in i stan och som av en händelse var det 8 km från Úbeda.

5: Lilla tågets landningsplats mitt i smeten.

Vi hade tänkt besöka Baeza dan efter (igår alltså) – helt perfekt ju!

Vad tyckte Anders då?

Jo, han finner Lilla Tåget meningsfullt ifall det faktiskt tar en från punkt A till punkt B istället för att bara irra runt kors och tvärs. Där på bilden hade han till och med hittat startknappen till loket. Eller om det möjligen var stoppknappen?

Ama kunde redan visualisera sig själv sittandes där i det fina tåget!

Just då var turistinformationen stängd och tåget hade tydligen också siesta så vi gick iväg på en tur på stan för att invänta att vilotimmarna skulle vara över.

Lite senare såg vi Lilla Tåget susa förbi där vi satt och vi gick tillbaka till turistinfon för att ta reda på fakta om tider och pris.

Vi fick info om avgångstiderna från Úbeda och priset på  4 euro per person var väldigt överkomligt.

När sen Ama frågade om returtiderna från Baeza såg tjejerna ut som frågetecken. Till slut fattade dom hur Ama hade tolkat kartan och upplyste henne smått roat (okej, dom garvade…) om att det var två olika tåg. Ett för vardera stället. Dom streckade linjerna visade bara hur man skulle köra sin egen bil mellan dom två städerna.

Jojo. Så mycket för Amas excellenta kartläsning.

Så nära och ändå så långt ifrån.

Gårdagen inledde vi med en god frukost…

… och i vanlig ordning lyckades vi skrämma bort alla andra.

Sen, istället för lyckan att åka det fina röda Lilla Tåget…

… så tog vi den röda bilen…

… åkte ut ur stan efter den orangea streckade linjen…

… och följde den linjen ända in till hjärtat av Baeza. (Ama kaaan ha paintat linjerna, men det var där dom var enligt kartan).

Där såg vi bland annat hur en lärarinna försökte drilla barnen till ett snyggt led utanför katedralen. Det gick väl sådär.

Ama fick en fråga av ett annat gäng barn om hon möjligen visste vad fontänen på torget framför katedralen hette? Dom behövde veta det för ett skolarbetet dom höll på med.

– Det vet jag inte, men jag har en karta! sa Ama stolt.

Inte heller denna gång lyckades hon med kartläsningen, fontänen var inte utsatt. DUM karta!

Hmm… Undrar just varför Ama blev detroniserad som kartläsare av GPS-en?

Nåja. Efter några timmars rundvandring i Baeza körde vi hem till Úbeda igen.

Väl hemkomna igen så lyckades Anders med konststycket att köra mot enkelriktat där till vänster i bild. Vi hade nästan klarat oss uppför hela backen i fel färdriktning när vi plötsligt fann oss ståendes nos mot nos med en mötande bil. Den bilen råkade vara… en polisbil. Typiskt va? Polisen viftade med pekfingret åt oss och skakade på huvudet, Anders la snällt in backen där i backen och backade tills han kunde köra in den rätta vägen till höger. Till hans försvar kan sägas att vi hade suttit i baren där mellan vägarna kvällen innan och förundrats över att den tämligen smala vägen var dubbelriktad, vilket vi den hårda vägen insåg att den faktiskt inte var. Anders var inte den första som kört fel där kan man säga.

Nåja. Vi klarade oss undan med en liten fingervisning och en skakning på huvudet från polismannen. Trafikpolis-Ama hyperventilerade ett litet tag…

… men det gick rätt snabbt över. Det var ju onsdag och readag på 100 Montaditos.

Dessutom gott folk:

Taadaaa! Ama tog årets premiärdopp! Ja, ja. Ni tycker säkert att det är fusk att premiärdoppet skedde i hotellets pool, men vi är faktiskt väldigt långt från havet just nu.

Det kommer nog mer från både Úbeda och Baeza vad det lider, men nu är det dags att gå ner och skrämma bort alla från frukostrummet innan vi ger oss ut på vägarna igen.

Gomorron!