Mat

 

Jodå, förstår ni. För en gångs skull kommer Ama att lägga ut lite matbilder här i bloggen. Nån gång ska ju vara den första.

När vi åker på vår traditionella skidresa med gänget så brukar vi oftast laga mat hemma på kvällarna. Trevligt att umgås och vila benen samtidigt som man får lite kött på benen också. Fast det brukar oftast sätta sig på magen… Om man inte spiller, vill säga. Det är Ama rätt duktig på. Att spilla, alltså.

Här har vi tre glada kockar i köket. Att dom ser lite suddiga ut är inte fotografens fel, dom rörde så häftigt i grytorna så kameran hann liksom inte med.

Stor koncentration…

… och det gav en helt fantastisk osso buco med en saffrans- och grönsaksrisotto till.

Andra varianter på mat som fixades till var:

… coeur de filé provencale …

… och spagetti med Karins fantastiskt goda köttfärssås. (Undrar om den är så god just därför att hon finriver i morötter så dom blir helt omöjliga att sortera bort?)

Kolla vilket fint litet paket! Var det möjligen nån som fyllde år?

Nej, det var så där trevligt dom på kondiset förpackade godsakerna som vi fick till efterrätt en dag.

Söta – i dubbel bemärkelse. Och väldigt goda.

Av hävd brukar sista kvällen bli en ”restkväll”. Inte alls fel med all den goda maten som tillagats under veckan.

Den här gången stötte vi dock på lite patrull. Micron i köket hade en konstig kontakt så den gick inte att ansluta där den stod (!), men vi hittade ett ställe där den faktiskt fungerade:

I sunkrummet. Haha! Carina och Christer fick lite matos att njuta av till sista nattens sömn också. (Och nej. Fortfarande ingen kompensation på priset från oss övriga.)

Sista kvällen blev som sagt en mycket lyckad restkväll…

… med tillhörande stödpizza.

Sämre kan man ha det i fjällen.

Gomorron!