Ama har många strängar på sin lyra

28 februari 2018

 

Även fast hon inte vill skryta så mycket om allt hon pysslar med, så blir hon ändå påkommen med jämna mellanrum.

Svägerskan Anki, till exempel, upptäckte Amas författarskills häromsistens:

1

Och även om Anki var lite förbryllad över titeln och ämnet så var hon väldigt imponerad.

Om man säger som så… Den fick i alla fall en helt perfekt placering där på biblioteket. Amas fina verk fick hedersplatsen bredvid favoritlitteraturen.

Säg bara till om ni vill ha ett signerat ex. Fast ni får skynda på – tror att upplagan håller på att ta slut vid det här laget.

Ha en fin lill-lördagskväll!

Annonser

Spansk byråkrati från den ljusa sidan

28 februari 2018

 

Igår morse när det var grått och duggregnade så var vi så illa tvungna att ge oss ut. Vi gick hit:

1

Till ayuntamienton, kommunhuset. Vi behövde en ”färsk” empadronamiento – ett papper som bevisar att vi är mantalsskrivna här i stan.

2

Ser man på! En nummerlappsautomat – det hade dom inte senast vi var där 2015, då fick vi nån sorts manuell nummerlapp. (Sen gäller det att veta vad det är man ska göra också, men vi lyckades ta rätt lapp)

3

Sen hade dom en skärm som räknade fram siffrorna också – det är inte alltid det är så. Ama var imponerad.

Det gäller ju att roa sig så gott det går medan man väntar.

3b

Först studerade vi hur Torrevieja såg ut 1956.

3c

Därefter backade vi till 1940.

4

När vi tittat klart på historiken så började vi klocka hur lång tid varje ärende innan oss tog. Vi använde oss av funktionen för varvtider, men det gick väl sådär. Svårt när det är många handläggare och flera typer av ärenden.

Till slut blev det vår tur.

5

Efter en väntan på 45 minuter tog vårt ärende 1 minut och 45 sekunder.

Det där är vad Ama kallar spansk byråkrati från den ljusa sidan. Hyfsat snabbt och inget krångel.

6

Det firade vi med en god frukost på 100 montaditos för 1,90 euro per person. Det var vi faktiskt värda.

Gomorron!


En gråmulen dag med duggregn

27 februari 2018

 

Ja, det hade vi här idag i Torrevieja. Vad kan man då hitta på för att lysa upp tillvaron?

Tja…

1

Man kan ju alltid åka hit. Till El Gato i Cabo Roig.

2

Inspirationen till inredningen är hämtad från Sydamerika.

3

I den här delen av restaurangen har vi La Boca i Buenos Aires. Det piggade verkligen upp denna gråmulna dag.

5

I den här gitarren fanns utrustning till en hel orkester och strax till höger om den…

4

… där försökte Angela och Anders lokalisera La Boca på kartan. Sen dansades det tango där bakom också minsann.

6

Vi blev bjudna på en riktig delikatess som inte ens fanns på menyn – bräss. Suveränt gott!

7

Sen beställde vi från menyn, och fick huuur mycket smarrig mat som helst.

Ama är fortfarande mätt…

8

… och ändå har vi hälften av maten med oss hem. Den räcker till ännu en måltid (eller två), men inte idag. Får bli lite gurka till middag, kanske.

Ja, så kan man göra för att lysa upp tillvaron på en gråmulen dag med duggregn.

Tack Angela för tipset och en härlig eftermiddag!


Ama och motoriken

27 februari 2018

 

1

Häromdagen försökte Anders för ungefär tusende gången förklara en grej för Ama. Den här gången var det dock en ny angreppsvinkel, aldrig tidigare har han använt sig av en cavaförslutningskork i sina försök.

2

Ama är inte säker ens på vad det var han försökte förklara? Tror det kan ha med kolvar i motorer att göra och hur en tvåcylindrig bil kan bli en fyrtaktare. Ingen aning, alltid när han försöker sig på att förklara vad det nu är han förklarar så dyker det upp ett par apor och hamrar i Amas skalle. Precis som hos Homer Simpson.

3

Men det blev en rätt skojig spegling där i alla fall.

I söndags var vi till Pilar de Horadada på månadens bilträff. Där fanns det många fina och roliga fordon att beskåda.

4

Bland annat den här spejsade trehjuliga fortmoppen.

5

Många läckra detaljer, som det coola bagageutrymmet som tre stycken tripp-trapp-trull-nallar bevakade.

6

Intressant ”färdkost” där på styret också…

Men sen…

7

Anders skulle börja förklara igen. Den där grejen han pekar på heter nånting. Ama tror den börjar på bokstaven ”f”. Ja, ja. Genast var aporna tillbaka och hamrade i huvudet. Det där med motorik är nog inte riktigt Amas grej. Det kanske inte ens heter motorik även fast det handlar om motorer?

Nåja.

8

Det blev en rätt skojig spegling där i alla fall.

Gomorron!


När man ska skrida till handling…

26 februari 2018

 

… är nog det här det sista man vill se:

1

Igår var entrén in till Carrefour barrikaderad med en himla massa kundvagnar.

Första tanken var – vad är det nu för helgdag som vi har missat igen? 25:e februari… Hur mycket än Ama tänkte så kom hon inte på vad det skulle kunna vara för nåt helgon som skulle hyllas igår.

Väl hemma snokade hon på nätet, och tydligen är det så att hela Valenciaregionen har infört en ny lag som gör att affärerna bara får ha öppet max 40 helg- och söndagar under året.

2

Såhär ser det ut för ”stora” Carrefour i Torrevieja framöver. Stängt två söndagar till och på Fars dag (19:e mars). Däremot håller dom öppet på långfredagen.

När Zenia Boulevard öppnade i september 2012 så blev det fritt fram för alla affärer i Torrevieja att ha öppet på söndagar om man så önskade, innan var det bara tillåtet att ha det under högsäsong. Men Zenia B (som hör till grannkommunen Orihuela Costa) skulle konkurrera ut köpcentra som exempelvis Habaneras med sin ”öppet-alla-dagar-på-året”-policy, så då släpptes söndagsöppet ”fritt”. Ama jublade. Nu kunde vi åtminstone åka och shoppa lite om det var en regnig söndag under vintern.

Men nu… Nu är vi tillbaks på samma status som Skellefteå var på 70-talet då ”hela stan” gick ut och propagerade för söndagsstängt i affärerna.

Suck.

Så. Igår var Carrefour stängt. Alla affärer på Habaneras var stängda. Även Zenia Boulevard var tydligen stängt. Till och med stora Chinon på Valencianas var stängd – det trodde man inte ens kunde hända.

3

Som tur var så hittade vi lite mat i kyl och frys så vi överlevde.

Men ändå. Till vilken nytta? Ama kan visserligen förstå att inte alla vill jobba på söndagar, men det finns många som vill jobba extra.

Att dom håller stängt flera söndagar i rad nu beror väl på att dom vill kunna hålla öppet under högsäsong då det är många fler människor här.

Vad tycker ni? Är det vettigt att lagstifta så att man inte får ha affärerna öppna på röda dagar?

Ja. Ama vet. Ett i-landsproblem. Men ändå…

Gomorron!

PS: När Ama var liten så hade hon en lösning på världssvälten. Det var väl bara att öppna mataffärer i dom drabbade områdena? Det är verkligen en ynnest att vara född i rätt del av världen…


I avdelningen onödiga skyltar…

25 februari 2018

 

… har turen kommit till denna:

1

Ja ni ser va?

Om det nu är stoppförbud, då är det väldans onödigt att sätta dit en extra skylt med att det är parkeringsförbud.

Om man inte får stanna där, så kan man väl ändå inte parkera. Eller vad tycker ni?

Det var allt från Trafikpolis-Ama denna Skyltsöndagskväll.


Skyltsöndag – favorit

25 februari 2018

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Favorit.

Den här veckan kommer skyltarna från vårt favoritresmål vid den här tiden på året:

1

Granada – och Sierra Nevada då också såklart.

2

Det här är vårt nya favorithotell i Granada – Saray. Ligger både centralt och bra till när man ska ta sig till och från skidbackarna. På rätt sida om stan, alltså. Ett litet minus var att dom hade minskat på sprutten på wiffit. Men vi hade ändå inte tid att vara så mycket ute på nätet, så det fick väl gå.

3

Vår favoritkebaberia. Det hör till traditionen att gå dit på torget och ta en kebab så snart vi har checkat in på hotellet.

4

Här är en icke-favorit… Man kan råka hamna i en bussfil, och då blir man fotad och böterna kommer som ett rekommenderat brev på posten. Hände oss en gång – och allt var GPS-ens fel. Den SA att vi skulle köra där. Kan man stämma dom? Om Ama inte minns helt fel så kostade det oss 26 euro. Rätt överkomligt ändå.

5

Ett av Amas favorittransportmedel – Lilla Tåget. Har ännu inte fått åka det i Granada. Nej, inte där heller.

6

Här är en favoritvy. Härligt blå himmel, vit och fint pistad snö och nästan inga folk i backen.

7

Favoritbacken som tar en ned till havet. (Fast det är faktiskt en ganska rejäl överdrift…)

8

Sen är det bara att följa den snitslade banan. Den tar en också till en annan av Amas favoriter när det kommer till skidåkning – liften.

9

Och här är Amas absoluta favorit! Nej, nej. Inte piraten…

10

En annan favorit när det kommer till skidåkning är ju afterskin. Nere i Granada på vårt favoritställe.

11

Vi hittade en ny favorit den här gången för kvällstapasen. Ett mysigt ”hål-i-väggen”-ställe. Det var så bra, så vi gick faktiskt dit alla tre kvällarna.

Och sen, när vi – och framför allt inte benen – orkade mer, då blev det ännu en favorittransport:

12

Hissen upp till hotellrummet.

Igår var det ju också ett favoritprogram på TV-n. Schlagern. Anders blev så till sig inför den fjärde och sista delfinalen…

13

… så han kände sig tvungen att damma av skärmen så han skulle kunna se riktigt bra.

Vad vi tyckte?

Ama fick rätt på båda till finalen, och att Felix skulle gå vidare till andra chansen. Trodde att Felix skulle få sällskap av Emmi till nästa vecka, men så blev det inte.

Men att Rolandz gick till final? Det var mer hur Ama trodde att Sverige skulle rösta än vad hon tyckte om låten.

Anders tyckte att låtarna var dammiga trots den insats han ändå hade gjort.

Gomorron!