Träning i Cartagena

 

Cartagena erbjuder många former av gratis träning.

Som här:

Anders övade upp sin fingerfärdighet i fingertrappan.

Jo, det är faktiskt en fingertrappa på riktigt det där.

Sen tyckte han att det var dags att motionera benen och försökte lura med Ama uppför den där mer vanliga typen av trapp. Men som ni kanske minns så låg det en helt perfekt hiss precis bortanför där.

Men det finns ju inte hissar överallt…

… så här tog Ama rulltrappan istället. Tack Cartagena – ett mycket bra initiativ att bygga rulltrappor i stan!

När vi kom fram till den här deppande mannen så kände Anders att han ville röra på benen lite mera.

Så gubben tog stöd av gubben och utövade lite bensparkar. Men ajdå… Var sparkar han egentligen? Ser ut att kunna göra ont det där…

Men Ama kan lugna alla oroade läsare:

Hon kontrollerade noga och det hade inte uppkommit några skador.

Gomorron!

Annons

Cartagena, konsten och… Anders

 

Vi var ju i Cartagena förra veckan, och där fanns det en hel del konst att studera och begrunda.

Höga pinnar med nåt konstigt på…

… och lägre pinnar med nåt konstigt på.

Lite skruvad väggkonst…

… och nån sorts plåtig väggkonst att plåta.

Sen kom Anders in i bilden.

Han funderade lite…

… och hjälpte sen till att föreviga en turist.

Han funderade lite till…

… och blev sen själv förevigad på samma ställe.

Sen läste han över axeln på en kille…

… och införlivade sig där i ”Silly walks”.

Men vad gör han här?

Kan tänkas att svaret kommer i ett senare inlägg.

Gomorron!

Terrasshäng

 

Efter en kortare prommis så blev det terrasshäng idag.

Inte fel det heller.

Ama är mycket impad av skrämselugglan hon köpte för ett tag sen. Ser ni den?

Inte?

Där är den. Inte för att den skrämmer Putte och hans vänner, men att den fortfarande sitter kvar på väggen efter regnovädret är minst sagt imponerande. (Det är nog inte sådär jättesvårt att imponera på Ama…)

Vi käkade lite sallad med tacorulltårta. Rester är både lättlagat och gott.

Allt var frid och fröjd, men det fanns ett liiitet smolk i bägaren…

Den ylande skedand… Men hallå där! Visa dig från din rätta sida, va?

Sådärja. Den ylande skedanden hade börjat gnissla och gnälla igen.

Men det kan man kanske klassa som ett sånt däringa i-landsproblem? Värre saker har hänt och sämre kan man ha det i slutet av januari.

Har er vecka startat bra?

Igår skulle det regna…

 

… men för att regna var det ett ganska hyggligt väder.

Det beror nog på att regnovädret passerade redan under natten. Det regnade som bara den vid fyratiden på morgonen. Påstod Anders – Ama sov.

Den 10:e november hade Ama den här bilden i ett inlägg:

Bildtexten löd: ”Dom verkar ha tagit ordentliga tag för att se till att stranden inte spolas ut till havs nu när vinterns oväder kommer. För visst måste det väl vara dränering dom håller på att fixa till på vår gata?”

Nå-å? Hade dom lyckats?

Nja… Ifall det nu var dränering dom pysslade med där, så hade dom inte lyckats sådär jättebra.

Vi gick vidare utefter paseon där solen glittrade så fint i det sneda havet. Längst ut till höger kan man skymta piren.

Det är trevligt att strosa utmed havet och ofta stöter man på vänner när man är ute och går.

Så även igår:

Här tog vi en liten förfriskning tillsammans med Patrik, Ami, Ditte och Bosse. Tack alla för en trevlig pratstund! (Fast killarna hävdade att det var tjejerna som pratade mest?)

När vi gick hemåt igen stänkte vågorna rejält över piren till mini-Cura. Tittar man noga är det många små seglingsbåtar där längst bort mot land. Dom fick säkerligen ordentligt med vind i seglen.

Det molnade på mer och mer, så det blev ett väldigt häftigt ljus. Nästan magiskt.

Men det var igår det. Idag har vi en ny vecka här.

Gomorron!

Skyltsöndag – under

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans ord är Under.

Denna gång blir det lite blandade skyltar härifrån Torrevieja och Cartagena från veckan som nu har passerat.

Café Siglo som har goda pizzor ligger under det där stora huset som är under renovering.

När man ska bygga hus, vägar och trottoarer är underarbetet viktigt. Ama är kanske fördomsfull, men spanjorerna verkar inte vara så duktiga på det – det är förmodligen anledningen till att det renoveras, lappas och lagas så mycket.

När man dansar cancan visar man underkläderna. Det är nog därför Ama inte dansar cancan, för pryd, typ. Har alltså ingenting som helst med osmidighet att göra.

Om den bara gör skäl för sitt namn så torde denna bilskola kunna uträtta underverk.

Många parkeringsgarage befinner sig under jord.

Detsamma gäller för skyddsrum, dom är ofta under jord.

Men att ha statyerna under jord är mer sällsynt, för visst måste väl kroppen finnas där under? Anders ser ut att fundera över den saken under tiden som han sitter där.

Här kan man ta en tur ut till julfortet och samtidigt kolla under ytan. En glasbottenbåt ger ju den möjligheten. Undrar förresten ifall jultomten barrikaderar sig på det fortet när han vill vara ifred? Taskigt i såna fall att störa honom med turistbåtar.

Såna där ankare brukar också vara under ytan. Fast inte just dom här, inte nuförtiden i alla fall.

På Kanonerna-från-Navarone-fortet hade dom skyltat med silhuetterna på fartyg från dom olika länderna som deltog i kriget. Detta var ett sätt att förhindra att ”kompisskeppen” besköts så dom hamnade under ytan.

Till sist några underligheter:

Ama kan tycka att det är underligt att en sån där skylt ska behövas. Den översta alltså, den där under har hon inget att anmärka på.

Ännu mer underligt är det att elen fungerar så bra som den gör här i Spanien. I Cartagena var den här lilla trevliga tomten till salu – byggklar och elen var redan framdragen.

Men underligast av allt under veckan var dock detta:

Anders lyder en skylt och går inte fram till kanten??!!???

Har väl aldrig hänt förut i världshistorien…

Jahaja. Och inte denna gång heller.

Gomorron!

Fina utsikter i Cartagena

 

Anders hade hittat ett ställe med fina utsikter i Cartagena.

Där stod han och vinkade till Ama att hon skulle komma.

Varför då?

Anders: Jamen vill man ha en fin utsikt måste man ta sig uppåt. Här är trapporna. Kom igen!

Ama vred huvudet lite åt vänster.

Ama: Men det där som står där borta, är inte det en…

Jomenvisst var det det – en hiss!

Två euro per skalle – förmodligen dom bäst investerade två-eurosarna ever. (Anders hävdade där han stod i hissen att han ångrade att han inte tog spiraltrappen som var gratis istället. Ama däremot, hon grämde sig inte det allra minsta)

Se bara hur många höjdmetrar vi slapp utsätta benen för. Nu räckte inte Amas måttband till för att kolla hur många metrar det handlade om, men enligt uppgift ska det vara 45 stycken.

Väl uppe på toppen kunde vi se att det fanns många saker vi missat i Cartagena trots att vi varit där flera gånger förut, fast då bara på dagsturer.

Här fanns det en gammal tjurfäktningsarena som dom höll på att restaurera.

Där var en annan kulle där det hölls på med arkeologiska utgrävningar.

Den där gamla amfiteatern har vi i och för sig sett förut…

… men att det fanns en nyare också, det visste vi inte.

Dom låg dessutom vägg i vägg.

Där borta låg det tydligen en… borg?

Och det fanns till och med en sån precis där vi befann oss.

Men vet ni vad? Vi hade ju precis kommit till Cartagena från Kanon-borgen utanför stan och en borg om dagen får faktiskt räcka.

Ett fantastiskt trevligt ställe att vandra runt på där man fick en fin överblick över stan. Så om ni kommer till Cartagena:

Missa inte Parque Torres. Och missa för allt i världen inte hissen.

Gomorron!

Visst är det lite läskigt…

 

… när bilar är ute och kör alldeles för sig själva ute på vägarna?

Den här lilla röda Toyotan verkade vara på rymmen. Bilden togs när vi var på väg ned mot Cartagena från Kanon-borgen härom dan. Kan tänkas att det kommer ett eller annat inlägg från den staden här på bloggen framöver.

Idag har det varit lite blandat väder här i Torrevieja.

Molnigt med lite solglimtar nu och då.

Det blir ett väldigt fint ljus när vädret är på det viset.

Men inte så väldigt många på stranden. Kan bero på blåsten också.

Hur har er dag varit?

Tunnelseende

 

Uppe på militäranläggningen borgen utanför Cartagena fanns det en massa prång där man kunde irra runt.

Det här såg väl spännande ut?

Himla mörkt där inne – Ama fick tunnelseende.

Blixtrade man med kameran såg man lite bättre, men bara en väldigt kort stund.

Smartare då att lysa med mobilen som nån (Stalkern?) gjorde där framme. (Minnesanteckning: Ama – skaffa ficklampsappen till telefonen även du)

Ama stapplade runt i mörkret länge och såg till slut ljuset i slutet av tunneln och kom ut i friska luften igen.

Men vad sjutton???

Det var en återvändsgränd.

Det var väl vad den här ”skylten” i en av krökarna hade antytt – att det bara var en utkiksplats.

Hade faktiskt varit bättre att sätta upp en sån här skylt innan tunnelingången:

Betydligt tydligare. Fast å andra sidan… Just den där skyltningen i Granada är väldigt märklig. Ser ni vad som är så tokigt med den? Om inte så har Ama redan skrivit ned facit på den frågan HÄR.

Gomorron!

En relevant fråga

 

Det kom en kommentar från Annette i förra inlägget. Början löd:

”Kul och klurig bildberättelse som vanligt 🙂 Hellre gamla borgar än moderna militäranläggningar tycker jag, men kanonen ser ganska modern ut.”

Jo, man tackar! Snällt sagt där i början, men Ama är inte helt säker på att hon faktiskt föredrar gamla borgar. Våga vägra borgen, typ…

Sen kom den relevanta frågan:

”Jag har funderat en lång stund på om jag någon enda gång, på annan plats än hemma, skulle ha haft nytta av ett måttband eller en tumstock… jag kan inte komma på en enda gång, och blir nyfiken på er andra som tydligen bär omkring på måttband. Vad är det ni mäter..??”

Det fick Ama att fundera och söka bland gamla inlägg.

Jodå, att mäta behöver man göra både nu och då.

Här mätte vi höjden till vår terrass i april 2013 med ett extra hjälpmedel – campingtvättlinan. Det slutade med att Sverige besegrade England med 3 – 1.

I november 2012 använde vi tumstocken för att kontrollera att den där rullen var precis 32 centimeter lång. Det var den.

Men båda dom där grejerna var på hemmaplan… När är det bra att ha med måttband i handväskan/fickan då?

Ama hittade ett par exempel i bloggen:

I maj 2017 gjorde den här extra noggranna mätningen på Media Markt att Amas drömmar om en diskmaskin ännu en gång gick i stöpet.

I Alicante i maj 2015 kunde Ama konstatera livet minsann inte alltid är så rättvist.

Och idag när vi var ute:

Här var Ama i full färd med att mäta en ”hörnstol” för att se om den kunde passa i ett hörn som behöver en stol. Det kunde den inte.

Sen kollade Ama ifall den där tandborstglashållaren för badrummet kunde passa till ett befintligt glas som vi har. Det kunde den inte.

Så sedär! Himla bra att ha med sig ett måttband så man kan undersöka orättvisor och undvika felköp. Det finns dessutom många, många fler användningsområden för ett medhavt måttband.

Så ni som har med er måttband i handväskan/fickan – vad mäter ni?

Och ni andra som inte har med er ett måttband – varför i allsindar har ni inte det?

Få se ifall vi kan få detta utrett en gång för alla.

Kanonerna från Navarone

 

På vår lilla tur till Cartagena besökte vi Batería del Jorel.

Det är en före detta militäranläggning där delar av ”Kanonerna från Navarone” spelades in.

Militäranläggning, va?

Ama tyckte mer att det liknade en borg?

Jodå. Definitivt en borg. Ama kände sig lurad.

Men den låg mycket vackert till och var verkligen värd ett besök. Jättefint restaurerat och välskött ställe, vi blev positivt överraskade.

Sen började Ama känna sig förföljd…

Hon frågade Anders om han hade samma känsla? Det hade han och pekade ned mot innergården…

… och visst var han där. Stalkern. Han syns lite otydligt, så Ama som är van att spana efter honom har hjälpt till och ringat in honom.

Sen var det Stalkerns tur att bli skuggad.

Nå, fanns det några kanoner där på Navarone-stället?

Jo, här en liten rackare.

Nån var ju nödvändigtvis tvungen upp på den och spana. Undrar om Anders möjligen var en surikat i sitt förra liv?

Här var den andra av dom två småkanonerna dom hade på den där delen av borgen militäranläggningen.

Hur stora var dom då?

Jamen ni vet ju att storleken inte har nån betydelse!

Men om ni ändå undrar så var själva (det tilltäppta) kanonröret 54 centimeter.

Hmm… Om nu storleken inte har nån betydelse, undrar då varför Ama alltid har sitt fina måttband från Media Markt med sig? (Och dessutom ett i reserv från IKEA)

Gomorron!

PS: Som research gav vi oss på att försöka se filmen från 1961 kvällen innan vi åkte. Inget att rekommendera. Trots sju nomineringar och en vunnen Oscar 1962 så var filmen helt kass. Vi ”snabbsåg” den på några minuter, fick räcka så.

PPS: Navarone ligger egentligen i Grekland… ♫ ♫♪♪ Dom bara luras. Luras, luras, luras. Dom bara luras överallt och allihop! ♫ ♫♪♪