♫ ♫♪♪ Ta-a-jm to say good-ba-a-aj ♫ ♫♪♪

 

I morse såg vi inte det där Matta hornet igen från vår lägenhet i Cervinia. Borta bara. POFF!

Så det var väl likaså bra att ge sig av. (Tur att Anders har två armar…)

I snöyran stod gänget och väntade på att bussen skulle komma.

Och det gjorde den. Vi hade det inte dumt alls där bak i bussen.

Det såg ut som det kommit en del snö i trakterna på sistone…

… och det var lite småtrångt på vägarna.

Vi roade oss så gott vi kunde på vägen ned mot flygplatsen i Turin.

Efter en ganska behaglig transfer på knappt två timmar var vi framme vid flygplatsen, och då var det dags. Efter en underbar vecka tillsammans så var det:

♫ ♫♪♪ Ta-a-jm to say good-ba-a-aj ♫ ♫♪♪

Ama: Men hörrni… Det är faktiskt avskedsdags nu, se inte så förskräckligt glada ut!

Sådärja! 

(Ifall ni vill ta del av till Amas bloggdressyrskola så kan ni anmäla er bland kommentarerna. Anmälan är bindande och avgift meddelas senare)

Skid- och båtgänget checkade in på flyget tillbaks till Stockholm, medan vi uppsökte den mer populära tågstationen.

Checkade in på samma hotell där vi bodde en natt innan vi åkte upp till Cervinia…

… och dukade upp en lunch på rummet.

Sist – men inte minst – så fixade Anders till detta:

En kontrollerad sladdhärva som gör att Ama både kan blogga och dessutom kommer att kunna se Schlagerfinalen ikväll.

Men, men. Årets skidresa är slut… En fantastisk vecka – som vanligt. Tack så jättemycket, gänget. Snart dags att boka nästa!

En typisk dag i backen

 

Den kan se ut som det beskrivs nedan.

Redan innan klockan nio…

… kunde vi vara på gång upp mot backarna. Som synes hade Ama varken skidor, stavar eller pjäxor.

Fast här var hon redo för en dag i backen. Vi hyrde skid- och pjäxförvaring vid liftarna. Skönt att slippa släpa på grejerna fram och tillbaks till lägenheten även om vi bodde rätt nära.

Uppe i backarna var det inte så mycket trängsel.

Härliga vyer och vackra bergstoppar.

Men fanns det då inga människor alls i backarna?

Jomen där var ju några. Gänget, alltså.

Oooops! Där höll vi på att åka in i Schweiz. Det hade varit dumt – för där gällde inte våra liftkort.

Så vi gjorde ett lappkast (nåja, vände om i alla fall), åkte tillbaks ned i Italien…

… och lugnade oss med en lunch.

Mätta och belåtna åkte vi sen skidor en stund igen. Eller stod på skidorna kanske är rättare att säga.

Fast vi tog oss egentligen raka spåret i den där backen ned hit:

Till afterskin. Det finns tydligen en oskriven lag som säger att det är förbjudet att gå direkt från lunchen till afterskin utan att ta ett åk emellan. (Fast den lagen bryr sig Ama inte sådär jättemycket om)

En sak som är att rekommendera när det kommer till afterski:

Det är att se till att ha med sig en egen servitör i gänget.

Ja, ungefär sådär kan en typisk dag i backen se ut.

Ikväll är det Schalgerfinalen. Ama måste erkänna att hon har nollkoll på det hela, men må bästa (minst dåliga?) låt vinna. Kanske han John från första deltävlingen? Eller nån annan…

Gomorron!