Flykten från sjukhuset

 

Från vårt rum på sjukhuset hade vi en fantastisk utsikt:

Ventilationsaggregaten på taket utanför var nog till och med strået vassare än dom som Leffe brukar ha utsikt över när han bor på hotell.

Man såg också vår bil där på parkeringen och längre bort några fyrkantebyggnader där man förmodligen kunde gömma sig.

Taket borde vara den perfekta flyktvägen!

Sedär! Plättlätt ju! Ventilationsgrejsimojset och sjukhuset syns nu från friheten utanför.

Fyrkantehusen som var tänkta som gömslen närmade sig…

… och sjukhuset kom allt längre bort.

Ser ni vad många braiga gömslen där? Fast dom var upptagna av en himla massa duvor, dom där gröna grejerna är nämligen duvslag.

Men vad gör väl det – flykten hade lyckats! WEEHOOO!!!

Eller så var det där helt enkelt en promenad som Ama tog medan Anders låg i sjukhussängen fjättrad vid Staffan Stativ…

Den egentliga flykten var inte fullt så dramatisk.

Anders fick ett par vackert rosa piller igår.

Sen fick han åka iväg i rullstol för att ta bort dom där 24-timmars EKG-grejerna och göra en ultraljudsundersökning av hjärtat.

Sen efter ett tag så kom läkaren och meddelade…

… att det inte fanns några som helst fel eller problem någonstans. Ja, utom det höga blodtrycket då. Här satt Anders glad och nöjd med utskrivningspapperen.

Han befriade sig från sjukhusets åkband med saxen i den överlevnadskniv som alltid bor i necessären…

… och vandrade helt enkelt ut genom huvudentrén. Och om man tittar noga så visst har han nåt krafs där i ansiktet?

Jajjemensan! Visst har han fått en OK-stämpel i pannan. Såååå skönt!

Nu har vi köpt medicin enligt läkarens ordination och ska kolla blodtrycket dagligen fram tills det återbesök för röntgen och kontroll som är inbokat om tre veckor.

Det löste sig ju väldigt bra det här, och än en gång STORT TACK till er alla för ert stöd och alla krya-på som har strömmat in. Det värmer ända in i hjärteroten!

Gomorron!