Amalfi

 

Vi tog en båttur utefter Amalfikusten igår och inte helt oväntat så gick vi iland i…

… Amalfi.

Där hade dom ett fint wiffi (bilden kaaan vara något manipulerad, Ama tyckte att det var ett L för mycket så det paintade hon bort). Namnet var fint, men tyvärr funkade det inget vidare.

Det fanns en tjusig kyrka och det var inte så mycket folk där heller.

Eller hur det nu var med det…

Tjusiga dekorationer och tavlor fanns det att köpa. Speciellt en gillade Ama särskilt mycket.

Det fanns som sagt var en hel del folk där i stan…

… men det fanns också smala gränder där man kunde få vara för sig själv en stund.

Ama gillade dom rosa gasoltuberna. Hemmavid är dom alltid orangea – kul med lite omväxling.

Här drack Anders vatten från en säker källa. Den där dekorationen var överöst med små miniatyrfigurer.

Miniatyrer verkade dom gilla, kul med dom små husen under det stora huset.

När vi gick tillbaks mot båten såg vi hur ett smärre trafikkaos hade uppstått. Jösses vad trångt med dom stora bussarna på dom där små vägarna.

Inte konstigt att många fördrog att åka fortmoppe.

Men det finns nackdelar med det också:

Vaaarmt!

På båten tillbaka till båten fick vi en iskall belöning och det var vi sååå värda!

Idag har vi varit på ett helt annat ställe. Ni kan knappt vänta på fortsättningen, va?

Ha en trevlig start på veckan!

Salerno

 

Igår morse la vår skuta till i Salerno bland en massa färgglada containrar.

Vi gick ut och såg skeppet från en liten annan vinkel. Konstigt att såna där tunga bautagrejer kan flyta överhuvudtaget.

Sen hoppade vi på en lite mindre flytande grej. Ja, den flöt lika bra, men var någon mindre i storlek.

Vi åkte utefter den vackra kusten.

Det fanns många små söta byar på vår färdväg.

Vissa byggnader var väldigt kamouflerade – ser ni den?

Det där kan nog vara ett av dom flottare fyrvaktarhusen som Ama någonsin sett, fyren står där på den lilla klippan mitt framför huset. Men hur sjutton kommer man dit? Ser inte nån väg, inte ens nån stig.

Andra kåkar hade dom byggt på ruinens brant. Eller på kantens brant i alla fall. Det där vita huset uppe på klippan balanserade verkligen på kanten.

Till slut kom vi fram till vårt mål:

Men vad tusan? Dumma båt till att vara i vägen!

Ama försöker igen.

Till slut kom vi fram till vårt mål:

Sådärja! Den där lite mindre båten skymde inte lika mycket. Vi kom fram till Amalfi. Vår båttur hade alltså gått utefter den utsökt vackra italienska Amalfikusten.

Mer från Amalfi en annan gång – nu är det dags att ge sig av på lite nya äventyr.

Ha nu en riktigt härlig Valborgsmässoafton!

Gomorron!

Skyltsöndag – minne

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Minne.

Den här veckan kommer alla bilder från vår pågående resa.

Trots att vi aldrig förut varit på Mykonos poppade ett minne upp när vi var där – Camping. Campat har vi gjort massor genom dom gångna åren, men sen vi ”råkade” slänga bort vårt tält för några år sen har det mest blivit hotellcamping. Eller som nu, kryssningscamping.

Dom bästa minnena finns tydligen där på Mykonos?

Men inte för oss… Dom bästa – och flesta – minnena ”anföll” oss på Santorini.

Det var härligt att gå där i minnenas allé av restauranger på strandpromenaden i Kamari.

Alla minnen var dock inte lika fina. Ama mindes med fasa hur Anders lyckades släpa med henne till fots över det där berget…

Haha! Här minns Ama en skojig grej från Santorini. Sista dagen skulle vi ta ut lite extra pengar, typ en femhundring i dåtidens valuta drachmer. Anders hade matat in kortet och fick sen lite hjärnsläpp och kom inte direkt på hur många pengar det motsvarade i svensk valuta. När han tänkt en kort stund så började apparaten att pipa nåt förskräckligt, vilket vi uppfattade som ”rappa på annars äter jag upp kortet!”. Anders tryckte in det belopp han kom på i hastigheten och vips fick han ut motsvarande 5000 svenska kronor i grekiska pengar. På den tiden fanns det i Sverige en gräns på max 2000 kronor per gång, den gränsen fanns tyvärr inte i Grekland. Haha! 5000 spänn och knappt ett dygn kvar och Ama gillar ju inte ens att shoppa… (Det löste sig med att vi lekte växlingskontor med grannarna som skulle vara kvar längre på ön, och sen kunde vi lösa tillbaks dom pengar vi växlat med Forex innan avresan utan kostnad)

Souvenirer är väl just minnen? Det kunde man köpa i Kotor, men vi köpte inga såna i den där affären. Det fanns dock andra intressantare saker som dom sålde och som vi köpte. Dom ”souvenirerna” är nu bara ett minne blott.

Ama hoppas att detta minne kommer att sitta kvar så att hon ”vågar vägra” ifall vi nu skulle återkomma till Kotor i Montenegro nån gång. Vilket hon verkligen önskar att vi gör.

Ett tidigt minne är när Ama kom till Neapel tillsammans med kusin Nikki på tågluffen sommaren 1979. Då åt vi äkta italiensk pizza för första gången och konstaterade att italienarna inte kunde göra pizza. Men det var ju väldigt trevligt att dom uppfann den där i Neapel. (Uppfattningen om italienarnas förmåga att tillaga sin egen rätt har ändrats sen den. Dom har tydligen lärt sig. Haha!)

Ja, det var några av dom minnen som Ama har hittat på vår resa.

Ha nu en riktigt härlig söndagskväll!

Alla vägar bär till…

 

… den eviga staden – Rom.

Men kommer man per båt så hamnar man i…

… hamnstaden, Ceve… Civi… Civit… Äsch! Ama kallar staden som en av dom amerikanska passagerarna gjorde: Civita-whatever. Om ni undrar så står namnet där på kanten av piren.

Vi tog bussen in till Rom, och det första vi såg av den fantastiska staden var detta:

Ett bussgarage. Oooo…

Vi tog några rulltrappor ned (!) och då var vi plötsligt här:

På Petersplatsen. Den såg lite krokig ut på nåt vis?

Vi lämnade Peterskyrkan och Vatikanstaten bakom oss och påbörjade vår promenad. Vi gick och vi gick och vi gick och såg ”allt” som man ska se i Rom:

• St Angelo – bron och  castellet.

• Spanska trappan.

• Fontana di Trevi.

• Colosseum.

• Forum Romanum.

• Tandgarnityret.

• Pantheon.

• Piazza Navona.

Sen gick vi tillbaks till utgångpunkten vid Petersplatsen för att ta vår buss tillbaks till båten.

Ja jösses vad vi gick igår!

Sen kaaan det tänkas…

… att vi fuskade lite och åkte buss även inne i Rom. Fast bara lite och ni kan väl vara snälla och inte skvallra för nån?

Gomorron!

Mer Neapel

 

Vi såg mer av Neapel än det Ama visade i förra inlägget.

Vi såg blommor.

Välbevakade blommor. Med k-pist.

Undrar om dom där militärerna köpte såna där paraplyer också? K-pistvarianten eller handeldvapen? Eller möjligen en sabel. Går ju öppna skumpaflaskor med såna också, en bra kombi.

Verkade regna mycket i stan – en hel affär fylld med bara paraplyer. Vi hade dock inget regn, men lite moln och dis. Skönt, för det var nästan 30 grader varmt.

Vi vilade lite på ett torg.

Studerade sen sån där vacker street-art.

Sen var det återigen dags att försöka hitta tillbaks till båten. Svårt… Var var det den var nu igen?

För sen var det dags för en utfärd. Vis av den förra ”frivilliga” marschen uppför dom där 1350 trappstegen på berget i Kotor så hade Ama valt en något enklare utfärd.

Vi var lite trötta, men det där kaffet var det starkaste vi någonsin druckit och det kunde nog ha väckt döda. Resten av turen var vi väldans pigga.

Stannade och kollade utsikten. Från vänster till höger: Vulkanen Vesuvius, Sorrentohalvön och ön Capri längst till höger något skymd av ett dåligt beskuret träd.

Sen såg vi nåt annat också:

Dresscoden där i Neapel var lite… ja, vad ska man säga? Annorlunda. Det var i och för sig en väldigt varm dag igår…

Idag är det en ny dag och en ny hamn.

Gomorron!

Some serious shopping…

 

I morse landade vi här:

I Neapel. Eller som min förra frissa sa när hon skulle ut och kryssa på Medelhavet:

– Vi stannar bland annat i Nepal.

Från vår hytt hade vi en fantastisk utsikt, Leffe lär bli grön av avund.

Men höjde vi bara blicken lite så såg vi Capri, minsann!

Aja, vi såg nästan Capri. Det var lite disigt.

Vi gav oss ut på en promenad i stan. Såg gröna gräsmattor, rosenbuskar och en lyftkran.

Vi såg trånga gränder med många shoppingmöjligheter.

Sen kunde vi konstatera att det är fredag idag! En marknad.

Det var dock inte där vi skulle shoppa. Nehejdå.

Italien är ju kända för att göra många grejer med god kvalitet och vi skulle shoppa med stil!

… och vi gick in på en tjusig galleria med många affärer.

Takkupolen var väldigt vacker och alltihop är designat av samma snubbe som fixade till Gallerie Lafayette i Paris.

Nå-å? Blev det nåt shoppat då?

Jajjemensan! Endast det bästa är gott nog.

Ha en superbra inledning på helgen!

1350

 

Kotor är en gammal stad, så rubriken hade kunnat vara ett årtal, men det är inte det som avses.

Nejdå.

1350 trappsteg. Det är så många man måste steppa upp för att komma dit upp på toppen där pilen pekar.

Onödigt många om ni frågar Ama och det fanns varken rulltrappa eller hiss.

Men en bit upp kunde man ju gå, man fick en fin vy över viken där Kotor ligger…

… och även över gamla stan som ligger innanför en ringmur (trekantemur?). Det kunde ju ha räckt som utsikt, mycket vackert var det.

Ama knatade dock raskt vidare uppför dom där trappstegen. (Det kaaan tänkas att hastigheten i den där giffen är lite uppskruvad. Men bara lite…)

Vi gick ännu högre upp, och Ama traskade ”glatt” med förbi den där kyrkan.

Men sen…

Nähänej. Först stötte vi på skylten med ”Ökad risk” och sen kom den där med ”Högriskzon”. Då tyckte Ama verkligen att det kunde räcka!

Det tyckte inte Anders… Som vanligt skulle han ut på förbjudet område. Så skulle Ama aldrig göra! Anders avbröt det där försöket att ta sig dit där man inte fick vara, och istället följde vi ”Högrisk”-pilen.

Det tog ett bra tag innan vi kom vidare för Ama var inne på ”våga vägra” rätt länge, men till slut fortsatte vi uppför.

Trappen blev en anings brant…

… och Ama blev tvungen att krypa ut genom det där hålet.

På andra sidan det där hålet i muren såg vi detta:

”Farligt! Förbjudet att gå in här”. Där ser man. Ama hade precis brutit mot den regel hon påstod att hon aldrig skulle bryta mot (bara ett par bilder upp om ni minns?). Fast det hade varit bra om dom hade satt upp en sån där skylt från andra hållet också, faktiskt.

Vi traskade vidare uppåt.

Den där katten gick där Anders helst ville gå, på murkanten. Men det fick han inte. Anders, alltså.

Sen till slut!

Vi var uppe på toppen och Ama var sååå stolt att hon grejat det!

Vi började gå nedåt igen och Ama var fortfarande väldigt stolt.

Nere i gamla stan igen och Ama var lika stolt. Eller så hade kanske armarna fastnat i det där läget? Inte konstigt att det var rätt jobbigt att gå ned från berget också i såna fall…

Tillbaks på båten kunde man se den där vägen i berget som vi hade traskat uppför. 1350 trappsteg upp och minst lika många tillbaka. Kanske ett dumt tilltag, men Ama var fortfarande sååå… Ja, ni fattar va?

Fast det dummaste av allt, vet ni vad det var? Jo, vi fick betala 8 euro var för att gå upp där. Frågar ni Ama så borde det ha varit vi som skulle ha fått betalt för att vi kämpade oss uppför berget.

Idag är det landgång igen efter gårdagens flyt.

Gomorron!

Amas ”lediga” dag

 

Idag skulle vi ha en skön, ledig dag på båten.

Det gick väl sådär…

Det började med att Ama var uppe vid soluppgången, här är klockan 06:11. Sovmorgon? Glöm det.

Innan klockan sju stod Amas smutstvättpåse i kö till tvättmaskinen.

Ledig dag? Tror inte det va. En hemmafru är aldrig ledig.

Men resten av dan har varit toppen såhär långt – hoppas ni också har haft en fin torsdag!

Kotor

 

Nej, inte den sortens kotor som i skelett, utan staden Kotor i Montenegro.

Där i den vackra viken av Medelhavet la vår båt till igår morse.

Ännu en planerad ilandstigning med tenderbåtar, och det gick mycket smidigt.

Väl innanför stadsmuren till gamla stan så fanns det en himla massa mysiga gränder och torg. Klocktornet där var från 1602, och klockan gick fortfarande rätt. Fantastiskt.

Klockan på den där kyrkan däremot… Det såg inte ut att gå helt rätt, vi kom fram till den bara en stund senare. Fast å andra sidan så hade dom inte haft råd att bygga kyrkan klar heller, på ena tornet fattas det en hel del grejer. Om det nu är en kyrka? Ser man på skyltningen så verkar det vara en… pizzeria?

Det fanns smala gränder även i Kotor…

… och läckra byggnadsdetaljer.

Den där pumpen var himla vacker om ni frågar Ama, och även omgivningen var häftig.

Det fanns många katter i stan. Här kunde man visst köpa en om man ville.

Skylten sa att det var ett kattmuseum där och det hade Ama gärna kollat in. Tyvärr hade dom murat igen dörren. Hoppas dom hade släppt ut katterna innan…

Som sagt, det fanns många fina torg med trevliga serveringar…

… så varför inte passa på att ta en liten paus och släcka törsten?

Till slut gick vi ut genom en av portarna till stan, själva huvudentrén – Sea gate – gick bra att gå ut genom också.

Kotor var verkligen en mysig stad. Det kan tänkas att vi gjorde nåt mer där också, men det får Ama återkomma till.

Idag har vi ännu en vilodag till havs – skönt!

Gomorron!

Santorini, del 2

 

I förra delen från Santorini hade vi precis avslutat en vinprovning, nu gällde det bara att hitta därifrån.

Anders knackade på den där dörren, fast den verkade inte leda just nånstans.

Till skillnad från vissa kyrkor på Mykonos, så hade kyrkorna på Santorini mer traditionellt blåa tak.

Vi stannade till i Fira, huvudstaden på Santorini. Därifrån hade vi full koll både på vulkanen och på vårt skepp.

Även i Fira fanns det dörrar som inte verkade leda nånstans överhuvudtaget.

Anders var inne på att köpa nya skor, dom hade till och med såna som var i hans storlek. Men det blev inte nån shopping.

Sen var det dags att ta sig tillbaks till båten.

När vi var här 2001 lyckades Anders lura Ama både ned och upp för den där sicksackvägen till fots. Alternativet var att åka åsna, med dom tyckte Ama så synd om, så då gick hon hellre själv.

Vad Anders inte berättade att det fanns, det kan man se till vänster om åsne- och promenadstigen.

Det fanns en linbana också.

Sedär! Ama var glad igen. Tog typ två minuter att ta sig nedför berget.

På väg ned fick Ama syn på åsnorna. Glatt utbrast hon till vårt sällskap i kabinen:

– Look! There are the monkeys!

Haha! Språkgeniet hade slagit till igen. Både Anders och amerikanarna som vi åkte med såg ut som fågelholkar. Fast sen konstaterade den vänliga kvinnan att det faktiskt bara var en bokstav som skilde ”donkey” från ”monkey”, så himla mycket fel var det ju faktiskt inte. Jodå. Vi träffar väldigt många snälla och trevliga människor på den här resan.

Sen åkte vi tenderbåt tillbaks till vårt skepp…

… och ägnade oss åt att ta det lugnt resten av dagen.

Där vid poolen var det en amerikansk dam som sa att det var sååå vackert. Det var som om det var snö där uppe på toppen av klipporna.

Ama höll med. Fast å andra sidan kunde det också liknas vid måsskit… Det är ju faktiskt mer sommar än vinter nu.

Ha en härlig lill-lördagskväll!