Ama missuppfattde situationen

31 maj 2018

 

Ja, sånt kan hända, även solen har sina fläckar. Så här var det:

1

Vi seglade iväg från Neapel en eftermiddag för en månad sen. Lite disigt, men en fin vy över Vesuvius.

2

När man åker iväg kan man alltid roa sig med att mata pippifåglarna.

3

Fast dom går inte på vad som helst. Man måste ha mat i handen ifall man vill ha närkontakt.

Vi satt ute på vår balkong och väntade på att vi skulle passera Capri där ute i viken så vi kunde titta på ön utifrån havet. Skulle bli skoj att se.

Men så helt plötsligt:

4

Skeppet slutade gå framåt! Kaptenen jazzade fram och tillbaks i sidled på samma ställe med dom där bogpropellrarna (eller vad dom nu heter) i full action.

5

Så höll det på länge! Ama var övertygad om att dom där framåtdrivande propellrarna i aktern hade gått sönder, eller att motorn hade pajat på nåt vis.

6

Fåglarna ledsnade på att flyga runt och satte sig och vilade på balkongerna. Rena rama fripassagerarna, fast vi kom just ingenstans. Lite i sidled hit, sen lite i sidled dit.

7

Mörkret lade sig över nejden och det där med att se Capri utifrån havet kunde vi glömma. Fortfarande var vyn över Vesuvius.

Men till slut!

8

Skutan började röra sig framåt! Weehooo! Nån hade tydligen lyckats laga propellrarna eller vad det nu var som varit trasigt. Skönt!

Här kom då Amas missuppfattning av situationen in. Det hade inte alls varit nåt fel, utan kaptenen hade kontrollerat och testat att dom där bogpropellrarna funkade som dom skulle. En planerad test som meddelats alla passagerare. Dom som var mer uppmärksamma och inte hade koncentrationen inställd på att försöka mata fåglarna berättade det för oss.

Men det var ju en evig tur att dom verkligen funkade som dom skulle, det tyckte vi några dagar senare.

Det var då vi höll på att blåsa upp på land i Kotor då båten slet sig från ankringen i viken.

Det där med tester och övningar är nog aldrig fel trots allt.

Gomorron!


En Ama de casa är aldrig ledig

30 maj 2018

 

Nej, det är ett evigt slit och släp.

Ta till exempel det här:

1

Ni ser vad Ama menar va? Där ovanför huvudet på Stalkern?

Okej, vi tar en annan bild där det syns tydligare:

2

Tvätten.

3

Det är en never-ending-story…

4

… som aldrig tar slut. Så snart tvättkorgen är tom så landar det genast nåt nytt där igen. (Fast hos oss blir det oftast nåt gammalt eftersom våra kläder sällan är nya)

5

Ibland är det vittvätt…

6

… och ibland är det kulört.

Oftast är det stortvätt som gäller…

8

… och andra gånger är tvätten inte… fullt så stor.

Det är ett evigt slit och släp – en Ama de casa är aldrig ledig och slipper inte undan.

9

Fast hon gör sina tappra försök att smita lite nu och då.

Gomorron!


Anders och katterna

29 maj 2018

 

Anders gillar katter. Det visade han ganska tydligt på vår kryssning häromsistens.

Några exempel:

1

På Mykonos busade han med den här katten.

Jodå. Anders är väldigt förtjust i katter…

2

… och dom gillar honom också.

3

I Kotor hittade han också en kisse. (Hmm… Det där golvet/taket ser kanske inte ut att vara det säkraste att gå på, eller att stå under heller för den delen)

4

Även på Kreta morsade han på en polare…

5

… och på en till.

Det fanns till och med katter att köpa där:

6

♫ ♫♪♪ Vad tar ni för katten där i fönstret… ♫ ♫♪♪ (Fast den var nog inte till salu trots allt)

7

Korsika var inget undantag. En söt katt som Anders inte kunde låta bli.

8

Fast den här var i en något bekvämare höjd.

9

Här visar Anders prov på simultanförmåga. Han kunde peta på katten samtidigt som han provade vin minsann.

Jodå. Anders är mycket förtjust i katter.

10

Eller så kanske han hellre vill ha en hund?

Hur är det med er?  Hund- eller kattmänniska? Sen kan man ju vara både och eller ingetdera också. Ama är nog både och. Kan ha med hennes velighet att göra.

Gomorron!


Skam den som ger sig!

28 maj 2018

 

1

I lördags var det rätt mycket folk på Playa del Cura, men på stranden hade vi inte tid att stanna. Istället gick vi vidare ut mot udden där borta.

Där hade vi stämt träff med Lasse

2

… som bjöd på en smarrig trerätterslunch på Sunset Beach. Tack så jättemycket!

3

Valet av huvudrätt föll på den underbart goda fiskgrytan, ett riktigt säkert kort.

När vi hade ätit klart gjorde vi sällskap bort mot festivalområdet för att kolla på hästparaden som gick av stapeln både lördag och söndag.

4

Men vi hade njutit lääänge av maten och pratat så att tiden flugit iväg, så den enda fyrbenta som fanns kvar var den här övergivna mulan.

5

Vi såg också en förlupen häst på paseon.

Men vad gjorde väl det? Maten var god och sällskapet var trevligt och det fanns ju en till dag att kolla in hästarna.

Så skam den som ger sig! Igår gick vi ned i god tid till festivalområdet.

6

I för god tid visade det sig. Hästarna hade inte kommit ännu.

Vad skulle vi göra då då? Tja, att äta är alltid ett trevligt sätt att fördriva tiden.

7

I och för sig såg det livat och glatt där i mattälten på festivalen, men det var för livat och sen var det det där med priserna som man måste kolla så noga. Jobbigt ju!

Så i bästa ”Ekonomiska Ama”-stil kom Ama på att det faktiskt var söndag.

8

På 100 montaditos kostar då alla grejerna på menyn 1 euro. Nåja, nästan alla, salladen nederst i bild kostade 2 euro. Allt på bordet inklusive drycken gick på 10 euro tillsammans. Ett överkomligt pris och vi blev mer än mätta.

När vi smörjt kråset så gick vi tillbaks till festplatsen, och se på tusan:

9

Skam den som ger sig! Flera hästar och på rätt ställe. Ha!

Nu har vi en ny vecka och majfesten är över för denna gång. Får se när den dyker upp igen.

Gomorron!


Skyltsöndag – rökt

27 maj 2018

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Rökt.

Nedan kommer en blandad kompott av skyltar med röktema från veckan som gått och från arkivet.

1

Likt många andra tolkare drogs Amas tankar genast till rökt fisk. Salmón Ahumado (rökt lax) är betydligt vanligare än gravlax här.

2

Rökt påläggsskinka är inte heller så jättevanligt här, däremot kryllar det av kokt. Ama lyckades dock hitta en skinka som var både kokt och rökt.

3

Man kan också köpa rökt ost.

5

Om man inte hittar nåt rökt att köpa så får man väl röka själv då. Den där bilen kör omkring med en jätterök. Eller om det är en grill? Nåja, det kommer väl åtminstone rök ur den där skorstenen när man eldar på.

5

Här finns kanske en och annan rökt korv. Grabben där i bakgrunden hjälper till så gott han kan.

Här kan han ha köpt sin cigg:

Vissa tobaksaffärer i Spanien har ganska talande namn.

6

Även dom rökverk som inte ger nån lukt ifrån sig börjar förbjudas på fler och fler ställen…

7

… och dom här skyltarna blir allt ovanligare. Rökning tillåten, alltså.

Ingen rök utan eld sägs det ju.

8

Undrar om det där röret innehåller nån sorts plan för att göra upp eld? En pappersrulle med pyromaninstruktioner eller så?

( ”– Eld? Det är vad den rackaren vill… – Jag ska slita’n i stycken och jag ska klå han så att… Åh, åh, oj oj oj. Ah, du sån störtskön låt!!!” Nån som känner igen var Ama fick den här parentesen ifrån?)

Om det nu uppstår en eld där det inte var tänkt så gäller det att få dom släckta eller att fly för att inte illa fäkta. (Ama fick en liten släng av det poetiska här ifall ni inte märkte det)

9

I USA finns det brandposter överallt för att kunna släcka bränder som uppstår. Oftast är dom väl röda, men här hade Ama hittat en gul. Det är totalt förbjudet att parkera bilen framför sådana, men att parkera en stolpe där är tydligen helt okej.

(Ama tycks vara väldigt fascinerad av brandposter. Kom på att hon skrivit om världens näst största brandpost i Beaumont.) 

Det är viktigt (på riktigt!) att man på hotell kollar var nödutgångarna finns och hur man ska ta sig ut ifall det skulle uppstå en brand.

10

En del är inte så komplicerade – gå rakt ut ur ditt rum och ta dig eventuellt nedför trappen om du bor en våning upp.

11

Andra är liiite mer mariga och förvirrande. Spring lite hit och dit, eller?

Sen kan man ju alltid hoppas att om man skulle upptäcka att det är ett falsklarm…

12

… att man kommer åt ”ångra-knappen” snabbt nog, annars kan det bli dyrt.

Gomorron!


Sommar och majfest

26 maj 2018

 

Sommaren är här! Det såg vi bevis på igår:

1

Kiosken Hombre del Mar vid pirfoten har öppnat för säsongen – ett typiskt sommartecken.

Det är maj! Det såg vi bevis på igår:

2

Majfesten har dragit igång. Feria de Mayo, som numer kallas Feria de Sevillanas. (Kanske beroende på att dom då kan ha den när som helst på året? Ifjol gick den av stapeln i oktober…)

Dom första dagarna den pågår är det som synes på bilden här ovanför inte så jättelivat under dagtid, mer liv och rörelse på kvällen. Idag och imorgon är det hästparader och festligheter även på dan. Programmet finns att läsa HÄR.

Vi gick en sväng förbi dom där tälten och kollade in utbudet:

3

Det fanns mat…

4

… mera mat…

5

…och ännu mera mat.

Såg smarrigt ut, men vi har faktiskt aldrig ätit där nere på festivalområdet.

Varför inte?

Jo, dom har genom åren kört med ockerpriser. Inga skyltar med prislistor och här är alla så vana med att det inte kostar så mycket att äta och dricka så ingen har ifrågasatt vad det kostar. Sen har chocken kommit med notan…

Dom senaste åren har vi dock sett att dom har haft prislistor uppe, och det med tämligen humana priser.

Igår var den enda vi såg den här:

6

Jodå. Ganska överkomliga priser just där, men det var den enda vi såg (fast vi tittade inte in överallt).

Annars såg vi såna här skyltar:

7

Dom tar kort. Kanske bäst det, alla har nog inte så jättemycket kontanter med sig.

Väldigt tråkigt att det har blivit på det viset igen. Har läst om folk som fått betala skyhöga notor i år för mat och dryck som verkligen inte har varit prisvärd.

Det är kul att gå och titta runt i området – men äter, det gör vi nån annanstans.

En annan anledning till att vi inte äter där är att det är rätt livat och hög musik och vi vill ha lugn och ro när vi ska käka. Jodå. Det är bara att erkänna. Ama har blivit gammal.

Gomorron!


Ekonomiska Ama

25 maj 2018

 

Ama håller på att jobba sig till ett Nobelpris i ekonomi och här kommer ytterligare ett inlägg som visar att hon verkligen är värd ett sånt.

Ni kanske minns det här:

Amas start på packningen inför kryssningen vi gjorde förra månaden. Dom där regnponchosarna lämnade aldrig sina förpackningar (vilket inte gjorde så mycket), det är den där andra grejen det ska handla om.

Den lilla röda tratten var inte bara fin att titta på.

1

Den var väldigt användbar också.

Det är här det ekonomiska kommer in:

2

Dricksvattnet dom ställde in i hytten kostade två dollar för en halvliter. Ett hutlöst pris!

Det fanns gott och gratis dricksvatten överallt på restaurangerna, men man fick inte fylla på sina vattenflaskor där av ”hygieniska skäl”. (Ama misstänker att det snarare skulle ha stått ”ekonomiska skäl”…)

Så vi tog med vattenglas till hytten…

3

… och fyllde på våra medhavda flaskor där. Ekonomi förenat med motion – inte illa va? Men för mycket motion kan orsaka överansträngning, därav tratten. Mindre spill än att hälla på fri hand, liksom.

Det var varmt så vi drack mängder med vatten både på båten och när vi gick iland. Jösses vad vi sparade mycket pengar tack vare den lilla tratten!

Undrar vad vi ska göra med alla dom stålarna nu då?

Vi har inte riktigt bestämt oss…

4

… men Anders funderar på att köpa ett par nya skor.

Gomorron!


Ett jubileum!

24 maj 2018

 

Igår firade vi ett jubileum.

1

Den 23:e maj 2003 gjorde vi slutbetalningen och skakade tass med byggherren. Igår var det alltså precis femton år sen vi kunde flytta in i vår lägenhet här i Torrevieja.

Vi hade initierat köpet i september 2002 och lägenheten blev klar precis vid den tidpunkt som hade utlovats.

2a

Efter handskakningen åkte vi hem till vår sprillans nya lägenhet och firade på vår terrass tillsammans med Maggan och Jaime som var dom som hade ”lurat” ned oss hit.

3

Dagen efter var vi och shoppade lite smått och gott på Carrefour.

5

Lägenheten hade vi köpt grundmöblerad, men den var ändå rätt ödslig och det fattades en hel grejer.

Ni ser mattan och påsarna där bredvid soffan? Dom hade inhandlats här:

4

Praktiskt att ha marknaden precis utanför när man behöver shoppa både det ena och det andra.

6

Här hade det fyllts på med fler grejer från marknaden. Tavlor, kuddar, duk och en massa andra grejsimojs har vi fyndat där genom åren. Ama står med sin favoritmäklare där på bilden – tack vare Maggans kontakter och spanskakunskaper kunde vi köpa direkt från byggaren utan mellanhänder. Tack så jättemycket för det!

Det är alltså femton år sen vi kunde flytta in i vår semesterbostad som drygt tre år senare blev vårt permanenta hem. Jösses vad tiden har gått fort!

Men vi har också ändrat en del i lägenheten sen vi flyttade in:

Jodå. Visst har vi bytt ut möblemanget, men med tanke på att den ovanstående filmen är från 2010 så är nog inte heminredning vårt huvudsakliga intresse. 7 år hade vi haft lägenheten när filmen gjordes, och nu har det gått 8 år till och det ser i princip likadant ut som på del två av filmen.

Kanske dags att byta ut möblemanget igen?

Äsch. Det finns roligare saker att lägga tiden och pengarna på. Vi trivs superbra som det är.

Gomorron!


Och därmed pasta!

23 maj 2018

 

Italien är ju pastans förlovade land och i Rom fanns det såklart många pastarestauranger.

1

Visst ser det väl frestande ut med alla dessa sorter? En himla tur också att dom hade satt ut en skylt som talade om att just den där pastan inte skulle tillagas eller säljas. Den var bara skådebröd (eller skådepasta?).

Åh vad gott!

Men sen såg Ama detta utanför affären tvärs över gatan:

2

Ajdå. En kylskåpsmagnet med en liten påminnelse om vad som kan hända om man trycker i sig alltför mycket pasta.

3

Titta bara vad duktig Ama var sen på restaurangen! En smarrig bruschetta med en hälsosam sallad till.

Duktig Ama!

Men vad tusan, vi var ju för sjutton i Italien, pastans förlovade land…

4

… och därmed pasta!

Hmm… Ama kanske borde ha slagit till på den där kylskåpsmagneten? Hade nog varit bra att ha en sån på kylskåpet här hemma.

Gomorron!


Att stöldsäkra sin bil

22 maj 2018

 

Ni kanske minns det här:

Dom unga biltjuvarna som Ama tog på bar gärning här nere vid Ruta al Sur.

Kanske inte så smart att lämna bilen nedcabbad.

I Rom var dom betydligt mer försiktiga:

1

Fönstret ordentligt igentejpat och en rejäl kedja där i bak. Himla bra stöldsäkrat!

Fast Ama undrar om nån skulle vilja sno den där bilen ändå, även om den var både söt och vackert röd. Såg lite ”bättre begagnad” ut. Men å andra sidan kan man kanske fräscha till den och bygga om den till en liten husbil som ryms i trånga gränder. Om man inte är för lång, vill säga.

Ha en fin kväller!