Santorini, del 2

 

I förra delen från Santorini hade vi precis avslutat en vinprovning, nu gällde det bara att hitta därifrån.

Anders knackade på den där dörren, fast den verkade inte leda just nånstans.

Till skillnad från vissa kyrkor på Mykonos, så hade kyrkorna på Santorini mer traditionellt blåa tak.

Vi stannade till i Fira, huvudstaden på Santorini. Därifrån hade vi full koll både på vulkanen och på vårt skepp.

Även i Fira fanns det dörrar som inte verkade leda nånstans överhuvudtaget.

Anders var inne på att köpa nya skor, dom hade till och med såna som var i hans storlek. Men det blev inte nån shopping.

Sen var det dags att ta sig tillbaks till båten.

När vi var här 2001 lyckades Anders lura Ama både ned och upp för den där sicksackvägen till fots. Alternativet var att åka åsna, med dom tyckte Ama så synd om, så då gick hon hellre själv.

Vad Anders inte berättade att det fanns, det kan man se till vänster om åsne- och promenadstigen.

Det fanns en linbana också.

Sedär! Ama var glad igen. Tog typ två minuter att ta sig nedför berget.

På väg ned fick Ama syn på åsnorna. Glatt utbrast hon till vårt sällskap i kabinen:

– Look! There are the monkeys!

Haha! Språkgeniet hade slagit till igen. Både Anders och amerikanarna som vi åkte med såg ut som fågelholkar. Fast sen konstaterade den vänliga kvinnan att det faktiskt bara var en bokstav som skilde ”donkey” från ”monkey”, så himla mycket fel var det ju faktiskt inte. Jodå. Vi träffar väldigt många snälla och trevliga människor på den här resan.

Sen åkte vi tenderbåt tillbaks till vårt skepp…

… och ägnade oss åt att ta det lugnt resten av dagen.

Där vid poolen var det en amerikansk dam som sa att det var sååå vackert. Det var som om det var snö där uppe på toppen av klipporna.

Ama höll med. Fast å andra sidan kunde det också liknas vid måsskit… Det är ju faktiskt mer sommar än vinter nu.

Ha en härlig lill-lördagskväll!

Santorini, del 1

 

Först och främst vill Anders passa på att tacka för alla fina och glada födelsedagshälsningar som kom från er igår, både här på bloggen och via mejl – han blev så glad!

Han blev också glad över den present han fick av Ama på morgonen. För att citera ett gammalt känt ordstäv som fanns i ett häfte med snapsvisor som vi hade för länge sen:

”När gav du din man en hink öl senast?” (Egentligen stod det ”När gav du din fru en back öl senast” men Ama modifierade det hela en aning)

Nu raskt tillbaks till Santorini.

Eftersom det var en planerad tur med tendrar in till ön från vår ankringsplats så var Ama glad och nöjd – vi blev inte försenade.

Vi stannade först till och kollade på utsikten över den vattenfyllda vulkankratern. Den aktiva vulkantoppen är den avlånga ön som sticker upp där i mitten. Tittar man noga kan man se vår båt där också en bit till höger om vulkanen.

Sen åkte vi upp på öns högsta topp där vi fick en storslagen utsikt. Ute vid havet till höger om flygplatsen kunde vi skönja byn där vi bodde år 2001 – Kamari.

På den tiden var Ama tydligen väldigt lättlurad. Anders lyckades lura henne att gå på den där snirkliga vägen som man ser murkanten av. Upp på berget och ned till en by på andra sidan. Hur lyckades han med den bedriften? Ama bara undrar… Idag skulle hon tvärvägra.

Tillbaks från andra sidan jätteberget åkte vi båt runt den där udden. Betydligt enklare! Det skulle Ama kunna tänka sig även idag – fast då åt båda hållen. Den där svarta lavastranden var för övrigt ”hyfsat varm” att gå på. – Aj, ooo, åh, aj, aj… Ama blev rätt duktig på att steppa under den vecka vi var där.

Vi provade lite vin också på ett ställe med en fantastisk utsikt över den där kratersjön och vår båt.

Eller förresten… Provade lite vin?

Vi provade en hel del vin.

Passade även på att visa hur belevade vi var genom att utnyttja våra nyvunna kunskaper och doppa efterrättskakan i sötvinet. Dom andra verkade inte alltför imponerade av nån konstig anledning?

Det vita vinet som vi testade hette ”Nykteri”. Kan det vara motsatsen till ”fylleri” tro?

Vi köpte också ett par flaskor vin:

Fast kanske inte just dom där. Priset föll oss inte riktigt på läppen, även om vinet säkert hade gjort det.

Nej, nu är det dags att besöka ännu ett ställe, så resten av Santorini får vänta tills en annan gång.

Gomorron!

PS: Inatt fick vi tillbaks den timmen dom stal förut. Det tackar vi för.