1350

 

Kotor är en gammal stad, så rubriken hade kunnat vara ett årtal, men det är inte det som avses.

Nejdå.

1350 trappsteg. Det är så många man måste steppa upp för att komma dit upp på toppen där pilen pekar.

Onödigt många om ni frågar Ama och det fanns varken rulltrappa eller hiss.

Men en bit upp kunde man ju gå, man fick en fin vy över viken där Kotor ligger…

… och även över gamla stan som ligger innanför en ringmur (trekantemur?). Det kunde ju ha räckt som utsikt, mycket vackert var det.

Ama knatade dock raskt vidare uppför dom där trappstegen. (Det kaaan tänkas att hastigheten i den där giffen är lite uppskruvad. Men bara lite…)

Vi gick ännu högre upp, och Ama traskade ”glatt” med förbi den där kyrkan.

Men sen…

Nähänej. Först stötte vi på skylten med ”Ökad risk” och sen kom den där med ”Högriskzon”. Då tyckte Ama verkligen att det kunde räcka!

Det tyckte inte Anders… Som vanligt skulle han ut på förbjudet område. Så skulle Ama aldrig göra! Anders avbröt det där försöket att ta sig dit där man inte fick vara, och istället följde vi ”Högrisk”-pilen.

Det tog ett bra tag innan vi kom vidare för Ama var inne på ”våga vägra” rätt länge, men till slut fortsatte vi uppför.

Trappen blev en anings brant…

… och Ama blev tvungen att krypa ut genom det där hålet.

På andra sidan det där hålet i muren såg vi detta:

”Farligt! Förbjudet att gå in här”. Där ser man. Ama hade precis brutit mot den regel hon påstod att hon aldrig skulle bryta mot (bara ett par bilder upp om ni minns?). Fast det hade varit bra om dom hade satt upp en sån där skylt från andra hållet också, faktiskt.

Vi traskade vidare uppåt.

Den där katten gick där Anders helst ville gå, på murkanten. Men det fick han inte. Anders, alltså.

Sen till slut!

Vi var uppe på toppen och Ama var sååå stolt att hon grejat det!

Vi började gå nedåt igen och Ama var fortfarande väldigt stolt.

Nere i gamla stan igen och Ama var lika stolt. Eller så hade kanske armarna fastnat i det där läget? Inte konstigt att det var rätt jobbigt att gå ned från berget också i såna fall…

Tillbaks på båten kunde man se den där vägen i berget som vi hade traskat uppför. 1350 trappsteg upp och minst lika många tillbaka. Kanske ett dumt tilltag, men Ama var fortfarande sååå… Ja, ni fattar va?

Fast det dummaste av allt, vet ni vad det var? Jo, vi fick betala 8 euro var för att gå upp där. Frågar ni Ama så borde det ha varit vi som skulle ha fått betalt för att vi kämpade oss uppför berget.

Idag är det landgång igen efter gårdagens flyt.

Gomorron!