Tänk vad tiden ändå går fort…

 

Det är marknad, alltså måste det redan vara fredag igen. (Eller så var vi på söndagsmarknaden)

Tina visar melonerna.

Äpplen eller päron? Dom smakade päron i alla fall.

Vi var ju tvungna att vara lite kulturella också. Alltså knatade vi upp till borgen i Guardamar.

Utsikten var hänförande.

Något bättre åt andra hållet i alla fall. Havet är alltid fascinerande.

Sen ropade Ama in flocken för den obligatoriska gruppbilden. Leo försökte fly, men hann inte.

Sen fick det vara nog med kultur.

Så vi ägnade oss åt strandhäng istället.

Och vips var söndagen nästan slut – snaaart är det fredag igen.

 

 

Ama avslöjar den hemska sanningen

 

Här har vi Syster Yster.

Här har vi Anders och Syster Yster.

Här har vi Anders, Syster Yster och Lillstrumpa.

Lillstrumpa har vi inte sett på en lång, lång tid.

Varför?

Om ni inte orkar med den hemska sanningen så kan ni blunda nu.

Här kommer avslöjandet:

Lillstrumpa har börjat röka.

Lillstrumpa har börjat dricka. Och då pratar vi inte med måtta.

Nej, nej.

Här har Lillstrumpa smullit av på bordet.

Ama har dessutom hört att hon har lämnat det glamorösa tv-livet och numera livnär sig som kamerafodral. Tragiskt.

Ok, nu kan alla titta igen.

Ama rekommenderar google för er som inte kommer ihåg Staffan Westerbergs Lillstrumpa. Eller förresten, strunta i google och det här inlägget istället.

Gomorron!