Tycker ni att det är myckte folk på Cura? Vänta då bara till augusti…
La Mata/Guardamarstranden är något mer glesbefolkad. Och då var det ändå söndag igår när vi var där, då är det alltid extra mycket folk på stranden.
Om man som norrlänning vill va för sig själv för en stund, så finns det även ställen här inne i centrala Torrevieja.
Man kan alltid gå ut på piren. Tämligen ödsligt på dagen så här års. Vinkande damen verkar dock nästan alltid vara där, så helt ensam är man inte.
När vi kommit längst ut så kände vi oss förföljda.
Men det var bara inbillning.
Sen gick vi och åt lunch på Soraya, som ligger nästan längst ut på bortersta udden.
Där fick vi en mycket bra underhållning till maten. Nej, det var inte musikanter, dom flesta spelar hellre än bra och sen vill dom ha betalt också. Ama skulle gärna betala – ifall dom gav blanka tusan i att gnälla med sina dragspel, gitarrer, klarinetter och sånger…
Nej, underhållningen bestod av detta:
Den där familjen hade investerat i ett sånt där självuppfällande tält. Man släpper liksom loss det på nåt vis och – spjooiiing – så är det klart! Det som är svårare är tydligen att få ned det. Haha! Dom slet och brottades med tältet. Läste instruktionsboken. Brottades lite till. Sen var dom såååå nära och – spjooiiing – så var tältet uppe igen. Mannen vände ryggen till och djupandades. Kvinnan försökte. Dom hjälptes åt. Barnen såg lidande ut. Sen var dom jättenära, men… Spjooiiing! Ja, ni förstår underhållningsvärdet, va? Vet inte HUR många gånger dom lyckades få upp det under sina försök att tämja det ystra tältet. Till slut lyckades dom – tyvärr – få ned det. Och då gick vi hem.
Sen har Ama en rättelse till morgonens inlägg:
Det är inte bara måndag idag. Det är även måsdag. Hoppas att det misstaget inte har ställt till det alltför mycket för er.