Det var nästan så att Ama önskade att den var sann den där skylten. Över 30 grader hade vi i Ibi.
Den här leden gick vi i påskas. 16 km med en höjdskillnad på drygt 400 meter. Planen nu var att hitta en genväg, en liten kortare runda som vi kan ta med Anders pappa på senare i år. Att gå i fem timmar var lite väl jobbigt.
Men genvägar blir ofta senvägar.
Vi missade den tänkta genvägen, och kom på nåt som – i Ama’s ögon – inte bara var en senväg, utan helt och hållet en skräckscenväg. Ama knatade med gråten i halsen fram till bortre änden där. Men att runda hörnet, där gick gränsen så det blev tre fel för vägran. Finns ingen bild på det – vågade inte släppa berget för att ta fram kameran.
Sådärja! Där kändes det tryggare.
Vi hade med oss mackor och massor av vatten. Det är viktigt i värmen. Men det blev ändå en liten miss i planeringen.
Vattnet smälte inte alls lika fort som vi hade tänkt oss. Nåja, det blev bra ändå, för vattnet räckte hela turen på det viset. En sorts inbyggd ransonering.
Och persikorna var läskande dom med.
Nu när vi ändå sitter och pausar i det här inlägget, så passar Ama på att pausa hela inlägget också.
Fortsättning följer…
Publicerat av Ama de casa 
Ama de casa 