Resan till Ibi – extramaterial

 

Vi lämnade ju Ibi, men inte åkte vi direkt hem, inte.

Vi åkte till Alcoy, där vi sett en led som verkade plättlätt att gå.

Och minsann, där hade dom varit snälla mot dom vandrande invandrarna. Leden sluttade bara lite lätt uppför. Yttepyttelite. Det var nästan som att gå på platten.

Och dessutom:

Dom hade byggt broar.

Lååånga broar.

Och dom hade grävt tunnlar.

Lååånga tunnlar.

Det fanns även korta tunnlar…

… och mittemellantunnlar.

Om man kände sig lite wild and crazy sådär…

… då kunde man gå över tunnlarna. Vi kände oss småbusiga när vi gjorde det. Dom har ju liksom byggt lite i onödan då.

Nähäpp! Ama börjar ana att ni ledsnat på tunnlar vid det här laget. Så vi bryter väl här.

Oj, vilken tillfällighet! Det var precis här vi bröt vår promenad också. Leden är 11 km lång, med vi nöjde oss med 10 km. Man ska ju tillbaks också.

På vägen tillbaks passade Ama på att kalibrera steglängden på stegmätaren. Så vandringen tillbaks blev med normala steg och utan avvikelser från leden (ni anar inte hur svårt det är att gå normat utan avvikelser!). Och på fyra kilometer diffade det bara 150 meter. Cirka 3 % fel alltså. Det var ju lätt nedförsbacke hemåt så då tar man ju längre steg. Klart godkänt!

(Ooops! Skrev Ama fyra kilometer där uppe? Avslöjad… Ok. Den totala turen var 8 km. Det är fult att ljuga.)

 

Annons

Frukosten…

 

… på hotellet i Ibi är helt fantastisk.

Ostar, skinkor, lax.

En himla massa frukt.

Några ”små” bakverk, tostadas och tomatröra.

Och till det så mycket kaffe/te och färskpressad juice som man vill ha. Man behöver inte gå hungrig därifrån.

Utanför fortsatte underhållningen. Denna morgon i form av en parad med vackert klädda och glada spelemän. (Lägg märke till den tjusigt matchande krukan)

Ama fick dessutom chansen att utöva sin nya hobby:

Att fota poliser. Denna gång framifrån! Oooo…

Efter frukost blev vi tvungna att…

 

… lämna Ibi.

Ja, Ama förstår att ni blev besvikna nu. (Elller är det jubel som hörs där ute? Svårt att avgöra…)

Gomorron!