Ama tipsar

 

Om ni befinner er i Dublin och går ut för att äta middag, och solen skiner sååå fint.

Lämna INTE regngrejerna hemma!

Även om det finns naturliga skydd…

… så krävs det mer rejäla grejer här.

Annars kan det sluta på detta viset:

Dränkt katt. Eller snarare dränkt Ama.

Och med dessa visdomsord säger Ama:

 

 

Första dagen i Dublin

 

Vi gick till pinnen.

Vi gick jättenära pinnen.

Då upptäckte Ama en alldeles förskräcklig sak – batterierna var slut i stegmätaren!

Vojne, vojne… Självklart finns reservbatteri med, men det var kvar på hotellet.

Men Ama löser problem på volley när dom dyker upp:

Det var bara att hoppa på bussen. Och hoppa av. Och hoppa på. Det var den typen av buss nämligen. Hop on – Hop off.

Man kom väldigt nära alla fina blommor där på andra våningen.

Här står vi vid nån sorts boll. Nånstans… Ser ni oss i speglingen? På två ställen. Ama har numera dubbla stalkers.

Men här vet Ama var hon är, minsann. Det i bakgrunden är Dublin Castle. Fint, men det är inte det som är det intressanta i den här bilden. Nejdå. Det är två grabbar som står och gräver som galningar i en låda där i förgrunden. Med spadar. Ama hade tänkt upplysa dom om att dom hade en grävskopa precis bakom. Men lät bli – ville inte göra dom generade.

Här står vi vid nån sorts spegel i ett skyltfönster. Nånstans… Ser ni oss i speglingen? Tittar man noga ser man att Ama’s andra stalker fortfarande hänger med.

Här kan man kanske tro att Ama har fotat en illgrön dörr, eller kanske en dam som kommer ut från en affär. Men nej. Det är dom två stora såpbubblorna som fångat intresset.

Vi var här också. Men det får bli en annan historia. Man kan inte slösa bort allt bloggmaterial på en endaste gång, liksom. Dublin ska bli Ama’s nya Ibi.

 

Äntligen lite semester!

 

Vilken tur att marknaden hade packat ihop det mesta när vi skulle åka. Annars skulle det aldrig ha gått!

 

Det är så fint varje fredagseftermiddag när marknaden är över.

Sen köade vi till vårt ”favoritflygbolag”.

Här syns det att vi lämnar finvädret bakom oss.

Två och en halv timme senare var det dags att landa. På tid – så vi fick en fanfar minsann.

Vi satte oss i en dubbeldäckad jumbojet. Ja, bussens nummer var i alla fall 747.

Sen åkte vi in mot solnedgången.

Vart vi är nu? Ni kan få ett några ledtrådar:

• Den ena röda väskan är full med diverse regnställ och paraplyer
• Vi åkte buss på vänstersidan
• Ser inte den där ön vi landade på väldigt grön ut?

Ok. En sista ledtråd:

Gomorron!

(Ama har ju åkt en timme västerut, så för tillfället är Gomorron tillåtet fram tills klockan 11:00. Bara så ni vet)