Örjans släktingar

04 juli 2012

 

Ama verkar ju ha gått igång på ödlor. Och det är ingen nyhet – har alltid gillat ödlor. Det verkar dom flesta av er också göra (med några få undantag).

Därför tänkte Ama presentera några av Örjans släktingar som hon har träffat genom åren. (Undantagen kan blunda nu).

Här är en varan på Sri Lanka 1982.

På Bali 1987 bodde vi på ett hotellrum där det inte var nåt tak i badrummet. Det var praktiskt när man skulle gå på toa och det spöregnade. Man fick ju en kombinerad dusch på köpet. Där höll den här stora, fina geckon till mest hela tiden.

På samma hotell. Dom små ödlorna förvarade vi inomhus, under tak.

Den här ödlan fanns på  Cozumel 1994. Den jagade små barn. Lite rätt åt dom, för dom hade retat upp den ganska ordentligt.

Polaren på samma ställe var lugnare och dessutom rätt duktig på att kamouflera sig.

Det här var en färgglad rackare vid poolen i Masai Mara, Kenya 2005.

Dom här ödlorna jagade sin mat i saltvatten på Galapagos 1992. Sen satt dom och spottade salt på klipporna resten av tiden.

Det är inte alla ödlor som äter små barn. Den här landlevande Galapagosödlan var vegetarian.

Och sist men inte minst:

Här har vi skräcködlan herself.


Ama är snäll!

04 juli 2012

 

Så här skrev Janne Östberg i en kommentar till förra inlägget:

Sikta!? Du är väl inte taskig mot Örjan?

Nej, nej, nej. Det var ju Örjan som skulle sikta på myggen, det var inte Ama som siktade på Örjan.

Ama är snäll.

Jättesnäll!

Kolla bara:

Här har hon till och med fixat mat till den lilla husödlan.

(Vad sen flugan tycker om Ama’s snällhet det framgår inte av historien. Glömde liksom fråga den innan det var… för sent)

Gomorron!

PS: Flyg fula fluga flyg, och den fula flugan flög. Inte.