Väderbloggen calling…

Undrar hur det blir imorgon?

Ja, ja. Den som lever får se.

Gonatt!

PS: Just nu, klockan tjugo i elva så började det regna. Ordentligt!

Over and out from väderbloggen.

Idag trotsade många fulvädret…

 

… och gick ned på stranden i alla fall:

Fast det måste erkännas – värre fulväder har jag upplevt i mina dar.

Som här till exempel, i september 2007. Det kom – högst oväntat – lite hagel. Det var tur vi var inomhus, det hade nog kunnat gjort ont annars.

Mycket ont.

Jaha. Där ser man. Då var väderbloggen igång igen. Intressant värre!

Ama sprang hinderbana igår!

 

Johodå!

Hmm… Åtminstone gick jag ut på piren.

Hursa? Ni ser inga hinder?

Men kolla här då:

Det här vattenhindret lyckades Ama i alla fall kliva över när vi kom hem.

Okej. Jag erkänner. Rubriken är en aaanings överdriven.

Gomorron!

Verkar bli fulväder här i Spanien imorgon

 

 

Gör ju inte så mycket. Synd bara att molnen är som hund och katt. Jodå, det är säkert. Ser ni inte?

Ama förtydligar:

Hur tydligt som helst.

Gonatt!

Redan höst?

 

Kolla bara! Alla gula blad på gatan… Fast tittar man uppåt:

Så är det ju blomblad som har ramlat ner. Löven är fortfarande gröna – vilken tur!

Såhär ser ju hösten ut:

(Arkivbild. Kanada 1995)

(Jo det har regnat idag. Så Ama har varit ute i arkivet och grottat igen. Nu kom solen, så det är det dags att lätta ur soffan och ge sig ut på prommis. Typiskt, jag hade det rätt gott här i hörnet…)

Ama får en AHA-upplevelse

 

Det finns en otroligt fin lavendel som ofta kallas för bog… boug… bogan… Äh! I Sverige kallas den ofta för trillingblomma.

Igår kom Ama på varför den har fått det populärvetenskapliga namnet. Snäll som jag är så delar jag av mig av den AHA-upplevelsen så att ni också får veta varför:

Därför.

Gomorron!

Katt på hett plåttak

 

Jo, det såg vi idag. Här kommer bildbevis:

Hoppsan. Det var visst Hund på halvvarmt tegeltak.

Ber om ursäkt, men lunchen var både lång och god.

Vi kom just hem, glada och vid väldigt gott mod.

I mörkret är alla katter grå

och på taket svarta hundar stå.

Jösses vad kreativ man blir av lite goda drycker  god lunch.

Gokväll!

Ama’s nya casa

 

Ama har skaffat sig ett sommarhus minsann.

Jodå. I Kalmar.

(Foto: Jacob)

Det är jättefint, men behöver nog piffas till. Att måla det rött med röda knutar skulle göra det ännu finare.

Gomorron!

Skepp å hoj!

 

Skepp (bild från idag)…

… å hoj! (fotade ingen hoj idag, var tvungen att dyka ner i arkivet och  rota. Gambia 1983).

Ni kanske undrar varför Ama har ett huckle på huvudet?

Därför… Hahaha! Snyggt, va? Eller inte… 

Ama hade låtit fläta håret. Vi var där i mars när vi var som allra vinterblekast och solen var stark. Att sen ha en himla massa benor så att huvudsvålen som aldrig hade sett solen blev blottad… Det var inte så smart, kan man säga. Jösses vad jag brände mig i hårbotten!

Om det inte var särskilt snyggt med flätor i håret…

… så blev det inte värst mycket bättre när man tog ut dom.

Ojdå. Jag fastnade visst i arkivet och minnen en stund.

Vill  passa på att tacka Moi för gästinlägget och för att hon har tagit så väl hand om min blogg idag. Tack Moi! Du är välkommen tillbaka när helst du vill!

Som en liten present för din insats får du:

Sixten! En av min gamla katts bebisar. Hoppsan. Hoppas inte Sigge blir arg nu…

 

Moi gästbloggar: Hasta la vista!

 

Nu ger jag upp!

Alla lavendlar, fåglar, fiskar, torg, stränder, granna pågar, snuskiga moln, mm i den här bloggen gör att jag inte klarar frestelserna längre!  

Jag kommer att försörja mig som personlig tolk åt Ama, har nämligen uppmärksammat att hennes skånska är lite ringrostig.

Eftersom jag är gammal nog att veta vad det innebär att fjäska för chefen tar jag med mig lite hushållsartiklar, som hon kan använda, i den rätta färgen.

I övrigt packar jag bara det nödvändigaste och käraste, för jag vet ju att allt jag behöver redan finns på plats.

Sigvard/Sigge (Siguel)  får följa med. Han har bevisat att han har allt som krävs för att försörja sig själv. Som strandraggare!

De som eventuellt är oroliga för hans skull kan vara helt lugna; Pillerna är också packade.

Min kära dotter Diana lämnar jag kvar i gamla Sweden. Nån ska ju ta hand kolonin och våra gamla.

Så, gumman, jag sticker inte till Prag utan till varmare trakter. Tills vi ses igen får du här en avskedspresent som jag vet att du uppskattar:

En egobild och en länk.

Hasta la vista!

(Moi svarar på kommentarer i det här inlägget)