Halloween

Ingen lär väl ha undgått att märka att Halloween har varit på intåg ett tag och idag är dagen H här.

Vi har sonderat terrängen under veckan och här kommer ett urval av blider med läskigheter.

Nere på stan fanns det ett spökhus.

Några av spökena hade rymt och vimsade runt på gamla kyrktorget.

Fler förlupna spöken och en maskerad man. Skulle kanske kunnat ha varit Stalkern? Svårt att avgöra när han bar en sån där mask.

En läskig dödskalle hade fått en central plats på torget.

Självklart var det Halloween som gällde i affärerna också. Som här på shoppingcentret Habaneras.

Dom hittar på så många märkliga saker. Ama gillar i och för sig katter men kände inget direkt behov av en pumpakatt.

Kläder på temat fanns det på Carrefour. Ama blev lite sugen på t-shirten längst upp till höger (och längst ned till vänster), eller varför inte en skelettsparkdräkt? Men sen kom hon på att det kanske räcker med Jingle Bells-tröjan som ligger och skräpar i garderoben minst 11 månader om året. Säsongsbetonade kläder är inte så användbara.

Många Halloweensaker fanns det att köpa, det har verkligen blivit köpmännens grej detta.

Läskigheter i vartenda skyltfönster.

Det Ama tycker är ännu läskigare är dock detta:

Julskyltningen är redan igång! (Hmm… Ama kanske kan använda sin Jingle Bells-tröja redan nu?).

Men Halloween och tidig julskyltning i all ära, allra allra allra läskigast är dock detta:

Att den här skyltningen har fått den mest framstående platsen direkt man kommer in på Carrefour. Vem hade väl kunnat ana det i början av året?

Idag är den som sagt var här, dagen H. Fast Ama firar inte Halloween, nejdå, hon håller på traditionerna och fortsätter fira:

Hall-å-vin!

Men först lite frukost, kanske. Sen behövs det nog ett hål i munskyddet också.

Gomorron!

PS: Anders tycker att den sista bilden är rätt skrämmande den med. Han brukar alltid bli rädd när Schlagerhatten kommer fram…

Halloween?

 

Det sprider sig mer och mer. Som här till en skola i Torrevieja.

I La Puerta de Segura blir det fest ikväll.

Det pyntas med spöken och hiskeligheter överallt. Här var det en variant på IKEA i Murcia. (Åhhh… Ama borde ha köpt dom där ljusen när hon ändå var där…)

Det fanns även lite mer enkla utspökningar utefter vår väg idag. Det läskigaste med denna var dom omatchade klädnyporna…

Men Ama anser att Halloween först och främst är köpmännens helg. På Lidl fanns en hel del godis på spöktema att köpa.

Nej, Ama firar inte Halloween.

Däremot fortsätter hon med sin tradition…

… så hon firar Hall-å-vin här på hotellrummet i Hellín. Sedär! Det rimmar nästan också.

Hur gör ni? Firar ni eller inte, och i såna fall hur?

Jo, vi har förflyttat oss igen. Mer om det nån annan gång, för nu har Ama inte tid längre. Måste tillbaks till hallen!

Ha en trevlig kväll var ni nu än befinner er.

Ska man fira Halloween?

 

Det verkar ska firas Halloween idag, och till det lär det behövas pumpor, såvitt Ama förstår.

Här hade Ama hittat en liten rackare till pumpa i Dallas förra månaden.

Eller förresten…

… hon hittade flera. Och fotade dom också på sitt typiska armar-utåt-sträck-sätt.

Det fanns mängder av pumpor på längden och tvären och i alla möjliga färger och former.

En del hade dom byggt hus av.

Anders hittade en favorit som hade ett inbyggt handtag. Praktiskt!

Men man blir rätt trött av att gå runt och titta på en massa pumpor…

… och då kan det vara bra att hitta en variant som man kan stötta sig mot.

Och när man blir helt utpumpad av alla pumpor…

… då kan man sätta sig ned och vila på dom. Vilket både pumpagumman och pumpagubben gjorde här.

Med alla dessa pumpor borde det väl vara ett alldeles utmärkt läge att fira Halloween?

Men nej. Ama håller sig till sina traditioner och firar som vanligt:

Hall-å-vin!

Fast lite senare, kanske. Först frukost.

Gomorron!

Skyltsöndag – trivas

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Trivas.

Som så ofta förr så blir det en blandning av nya och gamla bilder.

För att trivas är det viktigt att hålla sig glad.

Det finns några enkla knep för att lyckas med detta:

1. Lev varje ögonblick.
2. Skratta varje dag.
3. Ja, åsså att alltid läsa Ama-bloggen såklart.

Man kan alltid försöka shoppa till sig trivsel också.

Anders trivs väldigt bra på Leroy Merlin där han kan kolla in allehanda sorts skruvar och muttrar.

Även på avdelningen med en massa sladdar är trivseln för hans del väldigt stor.

Fast allra bäst trivs han nog inne i den där affären.

Även Ama trivs bra på Leroy vid den här tiden på året.

Nu har dom nämligen fått upp jultältet för säsongen.

Vem skulle väl inte trivas inne i det där tältet? Okej, Anders är ett exempel, han trivs ungefär lika ”bra” där inne som Ama gör på skruv- och sladdavdelningen inne i huvudbutiken.

En av Amas favoritaffärer där hon trivs väldigt bra är Walmart. En ”mini-Ullared” kan man kanske säga, fast då måste man ta sig till USA och det var ju ett tag sen vi kunde ta oss dit.

Ama trivs väldigt bra när vi är ute och reser. När vi åker ”i sidled” så tycker hon att tidsomställningen är befogad. Det tycker hon inte att den som var nu i natt är. Varför dribbla med tiden fram och tillbaka på det där viset när man befinner sig på samma längdgrad? Hoppas det var sista gången det behövdes göras… I och för sig är det bättre nu på hösten när man får sovmorgon, men ändå! Sen är det såklart även en trevligare tidsomställning när man åker västerut, det genererar också extra tid på mornarna.

Ni har väl förresten inte glömt att ställa om alla era klockor som inte gör det med automatik?

I år sammanföll omställningen till vintertid med Halloween. Ama trivs som sagt med att resa och vi har sett Halloweenpumpor bland annat i Dallas…

… och i Berlin.

Fast vi firar inte Halloween här hemma, det är egentligen inget trivsamt firande. En massa skräck, bus och otyg.

Nej, vi firar som vanligt:

HALL-Å-VIN. Det är faktiskt rätt trevligt med ett glas vin i hallen, fastän en anings svårt att komma upp från golvet när man väl har kommit ner och firat en stund.

Gomorron!

Ännu en lucköppning!

Eller nästan, i alla fall.

När vi åkte ut till Zenia Boulevard igår såg vi att julpyntet var på väg att hängas upp. Ama – som är en mycket smart person – tänkte vänta med att ta bilden på killen i liften tills lastbilen passerat. Haha! Smart va? Då hade ju även liften passerat eftersom den satt fast på lastbilen. Ibland har Ama lite otur när hon tänker.

Den här gången parkerade vi där vi brukar. Ett bekymmer mindre eftersom det blev lättare att hitta bilen när shoppingen var klar. Det var ovanligt lite bilar och folk, tiden ligger väl nånstans emellan Halloween-handlandet och hysterin vid Black Friday som sen eskalerar i julhandeln.

Man kunde tydligt se att det fjösregn som kom dagen innan innehöll en hel del sand. Biltvättarna gnuggar sina händer medan vi är glada att vår bil bor i vårt garage mesta delen av tiden.

Ama hade siktet inställt på detta stället.

Anders siktade på detta stället istället. Jultältet utanför Leroy.

Ni får ursäkta den suddiga bilden, men Anders var så yster där inne att det var omöjligt att få till en skarp bild.

Sen var det dags för lucköppning igen! Där bakom QR-koden som Anders håller i händerna och julgranen låg MediaMarkt.

Här fick Anders en bra utdelning för ett tag sen när han slog in en sifferkod han fått via sms och hittade en telefon bakom en av luckorna.

Den här gången hade han bara fått en QR-kod via mejl och var tvungen att begära betjäning. Kön var ändå inte lång, vi fick väl vänta en sisådär 30 sekunder.

Personalen försökte hitta vilken lucka som skulle öppnas medan Anders i bildens högerkant kollade efter sms i sin telefon igen.

Men det blev ingen lucköppning…

Istället hittade personalen en stor påse bakom disken. Den innehöll en massa små pryttlar som säkert kan vara bra att ha, och en klubba. Allt stämde med det som Anders hade beställt. (Lägg märke till grabben i bakgrunden. Ama gissar att nackproblem kommer att bli framtidens stora sjukvårdsutmaning om man bortser från pandemier).

Det enda som Ama var intresserad av var sin nya telefon – röd och fin. Och klubban såklart. Fast dom börjar snåla, va? Den röda klubban var en av dom ”vi” fick med Anders gröna telefon. Kolla så mycket större den var!

Ama vet inte om hon är nöjd eller missnöjd. En mindre klubba, en utebliven lucköppning och bara en enda påse? Förra gången fick hon en påse för varje beställning och i varje påse låg en klubba.

Fast å andra sidan är den här påsen betydligt större och bra att ha att hyperventilera i ifall det inträffar nåt riktigt otäckt. En trippelparkering, till exempel.

Sen kommer telefonen säkert att bli suverän. Bara ”någon” ser till att den börjar fungera också.

Ama ser fram emot att se vad den anser att meningen med livet är.

Gomorron!

Skyltsöndag – pumpa

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Pumpa.

Den här veckan har varit hektisk på många vis, men Ama försöker att göra ett tappert försök med gamla och nya bilder att få till en något knystad tolkning.

Okej…

Blodet pumpas runt i kroppen och här har blodgivarna fått en alldeles egen gata.

Vissa delar av kroppen kan pumpas upp.

Jodå. Det kan dom.

Ibland behöver man pumpa in mer luft i däcken.

Här är det andra pumpar. Vi är nog mer på andra sidan av hyllan där det står ”ODEGA” lite ofullständigt och spegelvänt.

Här finns det bland annat ”dragen” öl, men alla drycker pumpas upp i glasen.

Inte bara en, utan två pumptermosar med kaffe. Snygga röda muggar också på Más Amigos.

Trycker man på den där pumpgrejen på parfymflaskan så sprutar man på sig ”luktagott”. Det undanbads man att göra på Grönland. Den grönländska översättningen känns oviss, har dom verkligen stavat rätt?

I Dallas såg vi en himla massa olika sorters pumpor runt Halloween 2016.

Det fanns verkligen mängder…

… och kände man sig utpumpad kunde man sätta sig och vila på en pumpa.

Men det första Ama kom att tänka på när ordet för denna vecka kom på tal var ”Pumpa puder”. Sånt man gör i skidbackar alltså, när det fallit nysnö.

Fast – på förekommen anledning – dom borde alltid sätta upp den här typen av skyltar när det är isfläckar under den där nysnön.

Amalys av Schlagern: Det bästa med årets Schlager var mellanakten i andra chansen förra veckan. I finalen fanns egentligen ingen låt att klassa som ”rätt låt vann” i år, men Ama hejade på The Mamas av dom som var med i finalen. Nästa år ska nog Ama skippa att kolla överhuvudtaget. (Säger hon nu, men kommer säkert att sitta där och glo igen nästa år…).

Gomorron!

Skyltsöndag – kalla

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Kalla.

Det första Ama kom att tänka på i samband med temaordet var snö och gärna då i kombination med skidåkning.

Fast visst är det taskigt när man tagit sig ända längst upp i backen och sen får man inte åka ned igen?

Efter en härlig dag i den kalla snön är det väldigt trevligt med Afterski. Hmm… Undrar just hur Ama tog sig ned där? Inte kan hon väl ha kört mot enkelriktat?

För att fixa till kalla varor är det bra att ha en kyl. Märkligt märke där på kylen. Telefunken associerar Ama mer med TV, radio och den typen av pryttlar.

Öl ska serveras iskall ifall ni frågar Ama. Och efter någon/några såna är det inte konstigt om havet lutar.

Sen kommer här några kalla fakta:

Cool Ridge är ett bra namn på ett vatten.

Vi tittar lite närmare:

Vattenflaskan må ha ett braigt namn…

… men om man ska smusseldricka vin så har Mercadonas bubbelvattenflaska en mer praktisk färg. Inte fullt lika avslöjande att innehållet är nåt annat än vatten.

Jodå. Det var kalla fakta det, och både vatten och vitt vin avnjuts bäst kallt.

För att leta upp fakta och andra personers åsikter om tänkbara utflyktsmål så är Google till stor hjälp. Stället som Ama här har saxat ut en bedömning från ville vi gärna åka till:

Delfiner som badar har vi sett och det är alltid skoj. Men vem vill väl inte se delfiner som dricker kaffe och äter bakverk som tittar på pittoreska vikar? Tyvärr hann vi aldrig åka dit, men man ska väl ha nåt kvar att göra också.

Okej, det var ett sidospår som Ama råkade in på i samband med ”fakta”.

När Ama ändå är ute och virrar en bit från ämnet så kan hon lika gärna passa på att önska er alla:

Ett riktigt trevligt upplopp på Halloweenweekenden! (Kors i all sin dar! Inget rödkrull under det ordet? Det var oväntat).

Gomorron!

Hemresan: Från New York via Madrid och Alicante till Torrevieja

 

I förra inlägget satt vi och väntade i 10,5 timmar på att vårt plan skulle gå från New York till Madrid. Ama roade sig med att blogga, men inte bara det! Hon har en alldeles förträfflig simultanförmåga så:

Taadaaa! Hon kunde blogga OCH äta godis. Samtidigt! Erkänn att ni är impade!

Hon studerade även det flygplan som vi skulle åka med till Madrid. Det var det röda planet som var vårt (fast inte bokstavligen, Ama är klimatsmart och har därför inget eget privatjet). Lite läskigt att se hur många flyg som är ute och svärmar omkring… En  himla tur att bilden åtminstone inte är skalenlig.

Ama minglade också med incheckningspersonalen som dagen till ära var helt rätt klädda. Ja, det var faktiskt nu på morgonen (lokal tid) – på självaste Halloween – som vi satt där och väntade i New York.

Efter en lång väntan gick planet iväg, dock inte helt planenligt. Vi blev en timme försenade från JFK.

Det var lite kul att vi flög över tre av dom ställena där vår inledande kryssning hade gjort stopp – St. John, Halifax och Kanada-Sydney.

Efter en förhållandevis kort flygtur på ”bara” 6,5 timmar så landade vi på Amas favorit-hat-flygplats, Barajas i Madrid. Där ska man inte ha bråttom, speciellt inte om man kommer från nåt land utanför EU.

Nu hade vi ju en (självvald) kort väntetid där, och att planet var försenat gjorde ju inte situationen bättre.

En kort resume:

Vi fick skynda, skynda genom en passkontroll och sen skynda vidare från vår ankomstterminal för att ta tåget över till en annan terminal. Tåget fanns där nedanför rulltrappan.

Sen fick vi skynda, skynda upp för en annan rulltrappa för att där passera en säkerhetskontroll.

Det var bara till att skynda vidare utefter en lååång korridor, och till slut…

… där! Längst ut i den långa korridoren fanns vår avgångsgate. Ungefär så långt bort från ankomstgaten som man bara kunde komma.

Och se på tusan! Där stod vårt plan startklart. En något mindre modell än dom tre andra vi åkt med på vår resa från Australien-Sydney men vi hann! Det var ju huvudsaken.

Ama försökte kolla ifall våra väskor fanns med där på bagagevagnen, men lyckades inte få syn på nån av dom innan hon själv var tvungen att ta sig ombord.

Väl ombord kunde Ama se att den uppgående solen fick flygledartornet att se ut som värsta olympiska facklan. (Trodde först att det var solnedgång… Ama lovar – det är väldigt tidsförvirrande att åka motsols under så lång tid).

Efter bara ett litet flygskutt på en dryg halvtimme så kom vi ut till kusten och landade därefter på Alicante flygplats.

Det där bagagebandet finns i ett separat litet rum och är till för skummisar som kommer från länder utanför EU. När man går ut med sitt bagage därifrån så har dom en mer skärpt tull som gör att man känner sig som en smugglare även om väskorna bara innehåller ens egna smutstvätt. Tullarna ser väldigt bistra ut…

Nu var spänningen stor – hade våra väskor klarat av den korta anslutningstiden i Madrid?

JAAA!!! Det hade dom! (Fast Ama hade gärna sett att dom inte hade gjort det, då hade hon fått dom levererade hem till dörren och dessutom blivit tvättbefriad ett tag till).

Sen genomförde vi det sista steget på vår resa:

Flygbussen hem till Torrevieja.

Ama har räknat ut att från det att vi checkade in på flygplatsen i Sydney tills att vi klev innanför tröskeln här hemma i Torrevieja så förflöt det 49 timmar. En lång resa som involverade fyra flygningar och en liten busstur på slutet. Det gick ändå hyfsat bra trots allt. Vi tjänade en hel del slantar på att ta den omvägen, undrar vad vi ska satsa dom pengarna på? En resa, kanske? Känns som det var länge sen sist nu.

Nåväl, vi är hemma nu igen och efter den totalt 75 dagar långa resan återstår egentligen bara en fråga:

Vad hände?

Mycket att smälta nu.

Skyltsöndag – röd

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Röd.

Den här omgången blev det riktigt svårt. Ni kan aldrig ana hur mycket rött i kombination med skyltar som finns i Amas arkiv.

Efter ett väldigt jobbigt urval så kommer här Amas bidrag:

På grund av politikens färger så är förstamajtåg väldigt röda och det här kan nog vara ett av dom allra rödaste.

Var gick dom då?

Här skyltade dom med landets flagga. Känner ni igen den?

Om man bara ska kolla in ett enda förstamajtåg i livet så är nog Havanna det ställe man ska välja. Vi råkade vara på Kuba den första maj 2008 och gick givetvis för att titta på alla dom skanderande människorna. ”Fidel, Raul! Viva la revolución!”. En mäktig upplevelse.

På Kuba fanns det också många gamla bilar och en del av dom var röda. Mest var det amerikanare men även svenska bilar fanns representerade.

Här i Torrevieja finns det också röda bilar av allehanda sorter och slag.

Bilar har fyra hjul…

… medan cyklar oftast har två. Här hade dom klumpat ihop ett helt gäng med cyklar i Halifax till en tjusig, röd installation.

Apropå hjul…

… så är julen en väldigt röd högtid. Kanske inte så jätteröd på just den här bilden från Murcia, men ett par röda bollar finns det allt där i granen.

Även vissa hittepå-högtider är röda:

Som alla hjärtans dag…

… och Halloween, som delvis är alldeles blodröd. Oj! Ser där i bakgrunden att dom har anammat Amas firande av den högtiden – hall-å-vin. Vinfest minsann!

Då finns det en massa röda viner att välja på. Fast en av dom där sorterna verkar vara mjölk?

Vin är bra i medicinskt syfte:

Det här rödvinet får en nog att se bra…

… och det här vinet kan man säkert använda i laxerande syfte.

När man väl har lyckats välja bland alla rödviner så då kan man…

… festa, ja. Fester är ju alltid trevligt.

Nu hejdar sig Ama bland alla dom röda skyltbilderna och tänker följa den sista bildens råd. Fast inte riktigt ännu, var sak har sin tid – först frukost, senare idag blir det dags att festa, ja det blir det.

Hoppas ni får en fin söndag!

Gomorron!

Traditioner är till för att hållas!

 

Den här traditionen till exempel:

Hall-å-vin!

Fast det där är en arkivbild från 2015. Årets Hall-å-vin kommer att firas på ett något annorlunda vis.

Igår packades nämligen den röda väskan:

Hmm… Ser den inte en anings liten ut?

Å andra sidan gick gårdagens resa inte så långt heller:

Bara till sjukhuset Quiron.

Där checkade vi in på vårt all-inclusive-rum. Fast det är bara Ama som har all-inclusive, Anders får nöja sig med att frukost ingår.

I tisdags förra veckan hade Ama återbesök hos tant Kirurg. Hon ordnade med tider för pre-operativa kontroller som genomfördes dagen efter. När narkosläkaren då kollade resultaten från blodtesterna så sa han ”Perfecto!”. Sånt känns bra.

Så Hall-o-vin kommer att firas lite annorlunda.

Ama misstänker att dom på sjukhuset skulle ogilla ifall hon intog sin vanliga pose i den här hallen med vinflaskan i högsta hugg. Igår testade hon ändå ifall det skulle kunna funka, men drycken var nån sorts ”tvättmedel” som skulle rensa ledningarna inför det som komma skall idag.

Här fick Ama nya kläder också – i det där blåa, platta paketet är det en chick klänning med ett väldigt högt sprund i bak. Just dom där mörkblåa är av engångsmodellen.

Idag ska nämligen operation ”Laga Ama” genomföras. Själva operationen och rehabiliteringen efter är inget hon direkt ser fram emot, men OJ vad skönt det ska bli att bli av med stomipåsen! (Ifall ni har missat vad som hände så finns det att läsa HÄR).

Lite Halloweenkänsla blir det trots allt. Läkarna kan se nog så scary ut i sina operationsmunderingar och Ama hoppas att dom tricksar till det bra och att det blir en utomordentlig treatment. Ama vill alltså ha både trick och treat(ment) idag. Nån renodlad treat kan hon nog se sig i stjärnorna efter – det har utlovats minst två dagars fasta här.

Precis som rubriken säger så är traditioner till för att hållas, och det börjar ju bli något av en tradition att Ama opereras på det här sjukhuset.

Vissa traditioner är onekligen roligare än andra och Ama hoppas ni får en skojigare Hall-å-vin!

Men nu – låt ”operation reparation” börja – wish me luck!

Gomorron!

PS: Inlägget är tidsinställt, möjligen ligger Ama under kniven just nu när ni läser detta. Vet inte riktigt när orken att blogga kommer tillbaka, kan bli lite tyst här ett tag.