Bilträff igen

 

Igår förmiddags tog vi ut vår bil så den skulle få lite motion.

Direkt hamnade vi i en trafikkö, men det ordnade upp sig rätt snart.

Vi körde ut till Montesinos, där det är en bilträff den första söndagen i varje månad.

Vi träffade inte bara bilar, utan en hel del vänner också:

Lasse, Krister och Stig…

…. Patrik och Stig. Ama undrade bara – var var brudarna?

Det fanns många fordon att beskåda.

En röd bil med svarta fartränder.

En grön bil med bara tre hjul. Borde vara extrapris på den?

En Halloweendekorerad fortmoppe.

Och den här gulliga saken från 1959. Tänk att redan då var dom otroligt miljömedvetna. Ja, ni ser väl?

Inte?

Ama misstänkte att ni inte skulle se, så hon fotade från ett annat håll:

Vilket miljötänk va! Man skruvade helt enkelt upp bilen när den skulle köras. Sååå före sin tid!

Alla bilar var så otroligt välvårdade, och sånt uppskattas!

Men man ska tänka på en sak…

Ifall man ska fota sig i den blixtrande kromen – välj en detalj som inte är konvex.

Ama ska tänka på det nästa gång.

Gomorron!

Äsch! Det är lika bra att passa på…

 

 

När det finns ett helt lager med pumpabilder och det är Halloween? Ja, då är det lika bra att passa på.

Många pumpor fanns det där i Dallas.

Dom hade kantat gångarna snyggt – med pumpor, såklart.

Och sett till att växtligheten matchade snyggt den med.

Som sagt. Många varianter var det.

Vi frågade en tant hur många sorter dom hade, och hon sprang raskt (nåja) iväg och hämtade detta papper:

Om man är lite flink i matte (eller fuskar med kalkylatorn) så ser man att det finns 7*6=42 olika varianter av pumpor, squash och kalabasser där. Ama tycker att dom två inringade  infyrkantade är intressanta. Den övre – som var Anders favorit i förra inlägget – heter ”Caveman Club”. Hmm… Och den nedre. Där kan man ana att nån har ledsnat på att namnge alla dessa, eftersom den heter ”One Too Many Pumpkin”.

Men Ama kunde inte sitta i hallen och fira Hall-å-vin hela denna utomordentligt vackra dag.

Så vi gick ned till strandpromenaden.

På El Tiburón vid Playa los Locos intog vi en smarrig trerättersmeny. Det gäller ju att passa på – sista dan på födelsedagsmånaden idag. *snyft*

Men sen…

… blev det dags att inta Hall-å-vin positionen igen. Denna gång med en passande blomma och en objuden toalettborste som Ama inte har en aning om vad den gjorde där?

Se nu till att ha en riktigt trevlig sista oktoberkväll!

Lilla tåget igen!

 

Fast den här gången i en något större modell.

Vi gick ner på stan igår.

Kunde konstatera att Halloween närmar sig även här i Cumberland.

Staden är känd för att det fanns kanalbåtar som drogs av mulor. Här ser ni ett par av dom. Eller förresten, det är visst bara en åsna där på bilden? Men vårt mål var egentligen huset där bakom. Järnvägsstationen.

Här hittade Ama ett något större modell av Lilla tåget. Rött och fint var det också. Perfekt! Bara att borda.

Fast Anders sneglade på en ännu större variant.

Och det tåget fick det bli.

Man kunde åka i restaurangvagnen också, med mat och allt. Men det var man tvungen att boka en vecka i förväg. En vecka??? Hur lång tid kan det ta att fixa lite käk? Kanske inte så konstigt att det var hyfsat gott om plats där. Vi satt nog ändå bekvämare i våra fåtöljer istället för på dom där trästolarna. (Surt sa räven…)

Det där skulle vara en scenic railroad.

Jodå. Se bara hur otroligt överväldigad Ama ser ut när vi är på väg in i en tunnel. Och vilken fin bro! Haha! Nåja, det fanns en och annan fin utsikt (om man inte råkade blinka just då) och som synes var Ama rätt nöjd på sista bilden där.

Om ni vill se precis hur spännande resan kunde vara så kan ni kolla in den här filmen på en knapp minut:

Jodå, bara så att… Men musiken var åtminstone bra. Det där med att ”Man har inte roligare än man gör sig”, det stämde verkligen in här – vi hade skoj på vår resa.

Dom hade kortat av rutten på grund av jordskred, men Ama var lite misstänksam mot stället där vi skulle stanna. Träku… ähum. Lät lite… stickigt?

Men det blev ett trevligt stopp.

Ama fick sitta i loket…

… och köra hela tåget.

Det var ett låååångt tåg!

När det skulle avgå igen så hann Ama preciiis hoppa på där längst bak.

Andra hade inte riktigt samma tur.

Det kanske inte var en av dom bästa utfärder vi har gjort här (fast den kommer före både knasmuseet i Columbus och ankparaden i Memphis), men det var ju en utmärkt tur för att skaka av sig en Stalker.

Gomorron!

Samling vid pumpan

 

Idag inledde vi dagen med att titta på ett av Ama’s favoritobjekt:

En skitläcker bro. Ama är – om ni inte har märkt det förr – lite av en brofetischist.

Så här såg den ut från sidan.

Bredvid gick det en trevlig gångbro. Den till vänster, alltså.

Där var det skoj!

För om man tryckte där på knappen, och sen skyndade sig fram. Ja, då kunde man busa runt i vattnet! Skönt i den 37-gradiga hettan som rådde. Visst blev man lite blöt, men det torkade fort. Alltför fort…

Vi åkte därifrån, över den läckra bilbron. Eller under? Nåja. Den var lika läcker att beskåda från bilen.

Sen körde det ihop sig…

Mååånga vägar att välja på, och några av dom var under konstruktion. Vissa var tydligen under konstruktion då när vi laddade ned våra kartor till gps-en också, för Tomtom var alldeles förvirrad och kom med dom mest märkliga förslag till hur vi skulle köra.

När vi kom tillbaka till den här bautagiraffen för tredje gången började vi köra på känn istället.

Och då kom vi fram till vårt mål:

Den botaniska trädgården här i Dallas. Man skulle nästan kunna tro att Halloween närmar sig? Så här hade vi samling vid pumpan, eller snarare samling vid pumporna.

Vi hade ingen aning om att det fanns så många olika sorters pumpor! Dom kom i alla möjliga och omöjliga sorts former och färger. Minst 42 sorter (inklusive squasharna) fick vi veta.

Och när amerikanerna gör nånting…

… då går dom verkligen all-in. Jösses vad med pumpor det fanns! Och alla var äkta vara, inga plastpumpor här inte.

Dom fanns överallt och högt och lågt. Mest lågt, faktiskt. På marknivå.

Fantastiskt vackert var det att vandra runt där. Otrolig färgprakt!

Men sen fick Anders se nåt som fick honom att påtala något till konstnären Monet:

Anders: Nu får du väl skärpa dig! Den här bloggen är faktiskt barntillåten, och den där rosen är ju alldeles näck!

Monet: Jag målar bara näckrosor…

Ja, det var vad vi har hittat på hittills idag. Snart ger vi oss ut igen och hittar på lite mera. Ingen rast och ingen ro…

Ni kanske tror att Paris var en nöjestripp?

 

Nejdå. Det var rena rama träningslägret.

Det började här. Anders hade rätt – det där typsnittet som dom har på skyltarna till tunnelbanan, det har lite Halloween-stuk.

Jösses vad med trappor det var där nere! Särskilt på en station blev Ama mycket misstänksam. Alla passagerarna på tåget hade knöat in sig i en hiss.

Vi tog trapporna…

Just den stationen måste ligga minst en kilometer ner, för det var typ en miljon trappsteg upp till utgången.

Tur att dom hade konstutställning på vägen (väggen?). Ama låtsades att bilderna blev fel hela tiden och att dom måste tas om. Bara för att få pusta ut. Som synes var Anders med på noterna i början, sen gick han inte på den enkla längre.

Och det var inte bara i tunnelbanan som det fanns trappor.

Nejdå.

Här ser ni trapporna som leder upp mot Montmartre.

Men kolla, kolla, KOLLA!!!

Där till höger… Det finns en bergbana!

I och för sig behövde Ama träna benen inför vad som är på gång, men det är annat som också behöver tränas.

Bergbanan påminner mycket om vilken kabinbana som helst. Lika bra att öva när tillfälle ges.

Vad är det som är på gång då?

Jo det är skid- och båtgänget som är på gång. Det syns väl?

Idag träffas vi igen – äntligen! – och ger oss upp mot bergen.

Får se om det finns uppkoppling och tid där uppe, eller om det bara blir avkoppling.

Ha det bra så länge tills vi hörs igen.

Gomorron!

Fiffiga Ama goes Pinocchio

 

Nere på Playa del Cura finns en bra bufférestaurang.

Och här hade fiffiga Ama räknat ut det bra! Nu under lågsäsongen har dom bara öppet på fredagar, lördagar och söndagar. Gick förbi förra helgen och konstaterade då att på lördagar, söndagar och helgdagar så kostar det en euro mer. Bestämde raskt att vi går dit på fredag istället (som idag), och spar då en euro per skalle. Fiffigt!

Att det sen råkade vara helgdag idag, det missade Ama… Långnäsa, kan man säga.

Men okej. Den här buffén kan väl vara värd 8.90 euro trots allt.

Sen hade vi såna där kuponger dom ger en gratis dryck. När vi ändå hade spenderbyxorna på så la vi till en euro och fick en hel flaska vin. Är det ”hallå vin”-helg så är det. En euro (och två rabattkuponger) för en flaska vin ute på restaurang får väl ses som överkomligt.

Här sitter Anders och Lasse med en omgång av alla dom varv vi gick. Mätta och belåtna blev vi.

November har det blivit. Den mörkaste och mest kulna månaden.

Eller?

Åtminstone här så känns det inte så mörkt och kulet ännu.

Märker man av nåt av Halloween då?

Jodå, lite. Extrastora spindelnät i lavendlarna.

Men sånt är inte alls så skrämmande.

Det finns faktiskt inget skrämmande här överhuvudtaget.

Inte det allra minsta.

Nähäpp! Nu ska nog Ama gå och parkera rumpan i hallen igen, ha en trevlig inledning på helgen!

Att skapa sina egna traditioner

 

När Ama var ung  yngre, då gick allhelgonahelgen i stillhetens tecken.

Men sen var det nån som importerade det där med Halloween över hit till Europa.

Nu har Halloween blivit ett nytt halleluja-moment för köpmännen, och det håller på i flera veckor.

Men det där sättet är inte The Ama Way att fira.

Nejdå.

Man kan skapa sina alldeles egna traditioner.

Så nu önskar Ama er alla:

Ha en trevlig Hall-å-Vin!

(Fast det där med att hålla på i flera veckor… Det kan kanske få vara med i Ama’s tradition. Ingen dum idé alls)

PS: Bilden är en arkivbild – Ama har inte hunnit ut i hallen än, men snart så…

PPS: Får ni några konstiga kommentarer framåt kvällen så har nån förmodligen kapat Ama’s inloggning.

Traditioner är till för att hållas

 

Halloween.

Ja, den kan man fira på många vis.

En del skaffar pumpor. (Berlin)

Andra pyntar sin moské. (Köpenhamn)

Vissa tigger till sig godis.

Men Ama. Hon har hittat en tradition som passar henne alldeles förträffligt:

Ha en riktigt fin Hall-å-vin!

PS: Hoppas att ni inte glömmer utmaningen i Ama’s förra inlägg…

Önskar er alla…

… en riktigt fortsatt trevlig Hall-å-vin!

Tänkte komma med en påminnelse om varför vi firar Hall-å-vin. Välj den som passar er bäst:

De äldre pyntar gravar för de tror fortfarande att någon ser att de gör det fast det mest är en bra helg för blomsteraffärerna………. (gravvårdardagen) 

De religiösa tänker på de döda……… (alla helgons dag dvs att skänka en tanke till de som blitt helgon)

 
De yngre tror att man ska fira spöken och köpa pumpor, klä ut sig samt tigga till sig godis eller skrämma äldre folk (halloween) 

 
Vi som inte tror på nå´t av det… vi firar HALL Å VIN  dvs ett glas vin på fredag em, redan i hallen

Jag valde – som ni kanske la märke till – den sista 😀