Vi förflyttade oss igen

 

Igår förmiddag inledde vi med att tanka bilen när vi lämnade Tarancón.

Anders hade som vanligt med stor omsorg letat upp en CEPSA-mack på nätet. Varför då kan man undra? Jo, på den mackkedjan tankar vi på vårt Carrefourkort med 4% av beloppet vi tankat för som vi senare får ut som en ”köpecheck” på Carrefour (tankar vi på Carrefourmackar får vi 8%). Bra så! Det var bara en liiiten detalj… Anders glömde att visa Carrefourkortet när han betalade. Haha! Vi skrattade gott ett bra tag, trots att vi genom detta förlorade hela 1,64 euro. Ni skvallrar väl inte för Nobelkommittén?

Sen åkte vi utefter en tämligen trist och ödslig motorväg där Ama inte tog en endaste bild, även fast vi faktiskt hade tvättat bilrutorna på macken.

Efter en sisådär 40 minuter såg vi till slut lite civilisation och kom fram till vårt mål:

Cuenca.

Där blev det mer livlig trafik…

… och smalare gator. Men efter Chincilla kändes det där som en västanfläkt.

Piece of cake, liksom. Den där gatan hade till och med en mittlinje.

Vi kom fram till vårt hotell och checkade in.

Ooops! Bara skallarna verkade vara med?

Phu! Där kom fötterna också.

Lite konstigt att nödutgången låg till vänster, bort ifrån trappen ned till bottenvåningen? Det är väl trappor som brukar rekommenderas som nödutgångar? Nåja. Det rådde ingen nöd just där och då, så vi släppte dom funderingarna.

Istället intog vi rummet och flyttade ut innehållet i minibaren på golvet för att ge plats för vår medhavda mat och dryck.

Sen gav vi oss ut på stan.

Just utanför hotellet hittade Anders några konstiga, blålila blommor som han tyckte doftade väldigt gott. Undrar just vad det kan ha varit för sort?

Var bor vi nu då?

Jo här:

På det fantastiskt fint belägna paradoret i Cuenca.

Mer om det nån annan gång, nu vankas det frukost på rummet från det medhavda förrådet i hotellrummets minibar.

Sen bär det ut på stan igen.

Gomorron!