Vi åkte vidare

30 juli 2020

 

Från punkt M (Madridejos) mot punkt P.

1

Eftersom vi hade bott i en lägenhet under natten så fick Ama se (den halvnakne) kocken in action på morgonen. En trevlig syn.

2

Frukosten var inte dum den.

3

Sen lämnade vi Madridejos under den hektiska morgonrusningen…

4

… och åkte ut på Spaniens kringelikrokiga vägar på landsbygden.

5

Den där vägskylten har inte Ama sett nån annanstans än här i Spanien. Varning för hagel? Regn? Stenskott? Enligt translate är betydelsen av ”deslumbramiento” att ”lysa starkt”. Kan det vara solen dom menar? Ama förstår inte riktigt skyltens symboler ändå.

Nåja.

Vi hade ett mål. Bilen behövdes tankas och Ama hade en rabattkupong med sig.

6

Om vi hittade en Carrefourmack så kunde vi få 2% rabatt ifall vi tankade för mer än 25 euro. Är man ute på en roadtrip i Spanien är det inte svårt att uppnå det målet.

7

Vi skulle passera Puretollano på vägen. Där var vi förra våren, det där borrtornet i rondellen kände vi mycket väl igen…

8

… och på det här hotellet bodde vi då. Det är kul att vandra (eller bila) runt i minnenas kvarter.

Och ser man på!

9

Här fanns det mycket riktigt en Carrefourmack. Anders hittade den med hjälp av sökfunktionen på vår nya GPS, plattan alltså. Utöver att Ama börjar gilla den där plattan mer och mer så kände hon hur ekonomipriset närmade sig med stormsteg! Tyvärr hade hon inte läst det finstilta, rabatten började inte gälla förrän den 30/7 och vi var där en dag för tidigt. Där förlorade Ama en sisådär 0,8 euro. Shit!

Nåja. Vi fick i alla fall påfyllning av vår kommande rabattcheck på Carrefour med 8% av det tankade beloppet, alltid något. På CEPSA-mackarna får vi bara 4% och på andra mackar ingenting alls.

Vi åkte vidare.

10

Här såg vi en alternativ Veterano-tjur. Kanske en andalusisk ren?

11

På vissa ställen såg det ut som det skulle ha kunnat stått giraffer och betat i dom där akaciorna, som förmodligen var nåt annat slags träd. Girafferna lös med sin frånvaro.

12

Ama tyckte att dom kunde ha målat mittenstrecken i samma hållbara färg som pilarna, ibland såg det väldigt förvirrande ut.

Till slut kom vi fram till målet.

13

Upploppet skedde på en trevlig väg.

14

Efter en mycket hjärtlig incheckning med en synnerligen vänlig och tillmötesgående kille så intog vi vårt rum.

Vi blev uppgraderade till ett rum som hade en liten balkong…

15

… med en fin utsikt över folklivet i stan.

Ja, nu hade vi alltså kommit fram till P.

16

Pozoblanco. Helt klart en svintrevlig stad.

Idag bär det av igen mot nya mål. Vi siktar på V, fast ett annat V än vårt första stopp och som dessutom har ett ännu svårare namn att komma ihåg. Men vem har väl sagt att det alltid ska vara så lätt?

Ha en härlig torsdag!

Gomorron!