Hemresan

13 juli 2020

 

Häromdan hade vi kommit fram till Utiel och redan dagen därpå var det dags att lämna den stan och styra kosan mot Torrevieja igen.

Vi inledde dagen väldigt lyxigt:

1

Frukost på hotellet utan att behöva tillaga den själv. Frullen ingick i priset för boendet.

Att lämna hunden i bilen under varma sommardagar är verkligen dumt! Men det finns faktiskt undantag.

2

Den här jycken låg fint, skuggigt och luftigt där i bilen och njöt av tillvaron. Husse satt en sisådär 10 meter bort och åt frukost. Folk gick förbi och hunden lyfte knappt på ögonbrynen utan fortsatte att vila sig i form inför dagens äventyr.

3

Vårt första mål på resan var det här stället inne i stan där vi hade gått förbi under vår promenad dan innan. Intressant!

4

Mitt över gatan låg ett försäljningsställe som vi nu hade siktat in oss på när vi skulle åka iväg hemåt. Vi hade kollat öppettiderna på den stängda dörren när vi passerade under siestan dan innan och såg att det skulle vara öppet då när vi skulle åka iväg. Och visst var det öppet – perfekt!

När en exalterad Ama skuttade ur bilen så hördes en smäll.

Vad var det för nåt?

Jo detta:

5

Ama hade i sin iver glömt bort att hon hade kameran i knäet när hon hoppade ur bilen och den for rätt ned i asfalten. Det är inte lätt att vara en kamera i Amas ägo… Men den där är verkligen en seg rackare som överlevde även denna smäll. Ama tror inte att hon har haft en kamera som levt så länge sen hon hade sin första – en Kodak Instamatic 104 – och det var i förhistorisk tid.

Sen blev det ett riktigt bakslag.

6

Den där affären var visserligen öppen, men inte var det nån bodega där. Nejdå. Dom sålde motorolja och grejer till bilmotorer och sånt. Haha! Snacka om en rejäl besvikelse! Förmodligen kunde man tanka vin ur den där slangen, men vi lät bli och åkte vidare ut ur stan.

7

Där fanns det jättestora fält med ”gör-det-själv”-vin, men det kändes för jobbigt.

8

Vi stannade till och fyllde på gratisvatten från en källa. Hmm… Ama tycks tycka att det är viktigare att flina mot kameran än att faktiskt fylla vatten i flaskan?

9

Vi körde förbi mer bergiga trakter.

Uppe på bergen är det väldigt vanligt med vindkraftverk…

10

… men det finns även andra energikällor i Spanien.

Anders hade lagt till en liten avstickare ned mot dom där kyltornen till kärnkraftverket. Ville han möjligen kolla närmare på dom?

Nejdå. Vad han var ute för att kolla på var såklart detta:

11

En borg i staden Cofrentes som låg på toppen av en klippa ovanför floden Cabriel. Okej, Ama måste medge att det var en vacker vy.

12

Men man såg faktiskt vyn alldeles utmärkt även om man inte balanserade på kanten. Ama skrek åt Anders att gå ned därifrån och åt rätt håll, tack! (Oooo… Det var nog bron i bakgrunden med dom spinkiga benen som vi måste ha kommit på. Läskigt).

13

Vi körde vidare. Neriumbuskarna såg ut att växa direkt på berget. Dom verkar rätt tåliga dom växterna.

14

Höghusen med dom fräckt målade fasaderna har vi åkt förbi många gånger. Ama har alltid försökt fota dom men aldrig riktigt grejat det. Nu – taadaaa! – kom dom med på bild. Suddiga, ja. Uppförstorade, ja. Men dom kom med på bild. Man susar förbi på motorvägen och det finns ingenstans att stanna, så det är inte alls så lätt. Ama vill gärna ha applåder för att hon (nästan) lyckades till slut.

15

Då hade vi kommit hem till vår egen region här i Spanien – Valencia. Sen var det inte alls så långt kvar hem till Torrevieja.

Så här gick turen denna gång:

16

  1. En nära-döden-biltur genom Chinchilla.
  2. Två nätter på paradoret i Albacete.
  3. En natt i en ”fjällstuga” i Tarancón.
  4. Två nätter på paradoret i Cuenca.
  5. En natt i Utiel.

Det lär komma mer från flera av ställena, men nu är vi som sagt var hemma igen.

Och vet ni vad? Hemma är inte så dumt det heller!

17

Igår var vi till exempel ute och roade oss med Patrik, Dan, Carita och Ami. Supertrevligt – tack alla!

Nu har vi en sprillans ny vecka här – ha en bra start på den.

Gomorron!