Lite mer från Almuñécar…

 

… i en salig blandning.

Bänkarna utefter stranden var hur fina som helst! Kolla bara det där motivet. Man känner faktiskt igen det när man är på plats.

Ser man bara upp från bänken och tittar bortåt…

… så ser man vyn på riktigt.

Den där höga kullen med korset högst upp, den kan man gå upp på för att titta på utsikten.

Fast tydligen inte i dessa coronatider, den var stängd hela tiden vi var där – även när det inte var San Juan-dagen. Fast katten verka ge katten i det, ni ser den väl där i trappan?

Anders blev lite olycklig, han hade gärna velat gå upp dit och kolla. Ama var inte fullt lika olycklig, hon gillar mer att gå på platten än i trappor.

Vi gick upp i stan istället.

Ama försökte komma in till den där vackra trädgården, men dörren var låst. Å andra sidan var det ett bygge där innanför och ingen trädgård. Falsk marknadsföring att måla på dörren sådär, men fint.

Fängelse eller vanliga balkonger? Man kan ju undra. En annorlunda variant av inbrottsskydd kanske.

Vi kollade såklart in områdena nere vid vattnet också:

• En strandad båt.

• En båt där dom förberedde lunch/middag med att fixa till en grill i den. Ni ser hur det brinner där bakom va?

• Några som satt bland båtarna och varken hade tid eller lust att vänta på att den där grillen skulle bli klar. Dom hade picknick istället.

Det fanns tydliga regler för vad som gällde för att sola och bada.

Och folk skötte det hela med den äran.

Ama fotade en glad polis i en glad polisbil. Frågade först såklart, och det gick så bra så. Den lokala polisen är som regel mycket mer tillmötesgående än den militära.

Vad gjorde vi mer då…

Javisstja! Vi åt, såklart.

Men oj vad Ama ser missnöjd ut? Det där var en gratistapa som vi fick till det vin vi beställde. Dom där sardinerna är i och för sig goda i smaken, men fy så många ben som killar i halsen.

Sen kom maten som Ama hade valt själv…

… och genast blev Ama mycket gladare. Sååå gott med melon och serranoskinka i värmen.

Det var dom sista bilderna från Almuñécar men resan lär fortsätta här i bloggen ändå.

Nu har halva året passerat…

… och lämpligt nog är månen halv den med. Anders tog bilden på sitt drömresmål från vår terrass i måndags. Amas dröm är att komma till Ullared. Vi lär nog inte komma till våra drömmars mål nån av oss, men vi är glada ändå.

Vad är ert drömresmål?

Gomorron!

Annons