Sista anhalten på trippen

 

Varning för långt inlägg! (Fast å andra sidan blir det ganska lite text). (Alltid något). (Hur många kursiva parenteser får man ha på raken egentligen?).

Nåja.

Vi gav oss av från Jaén.

Vi åkte en bit efter motorvägen. Ama blir alltid lika fascinerad när hon ser vindkraftverkens vingar transporteras. Hur fasen får dom upp dom på bergen sen? Ama har faktiskt åkt i en sån där manick dom använder för att serva vindkraftverken, det gjorde hon i Kalmar vilket hon berättat om tidigare HÄR. (Ooops! Texten blev längre än tänkt och ännu en kursiv parentes uppkom. Sorry!).

Efter ett tag såg vi snö på bergstopparna. Såg rätt skönt ut.

Sen blev det mer ökenlandskap. I dom trakterna har många spagetti-westerns spelats in och det finns platser med underhållning av westernkaraktär. Vi såg inga hästar, bara fortmoppar med många hästkrafter som dock inte körde på framhjulen som skylten påbjöd.

Vi hade siktat in oss på ett äkta ställe. Platsen där Clintan lär ha spelat in ”För en handfull dollar”.

Till slut hittade vi den:

Vi blev liiite besvikna kan man säga… Men där hade han varit, Clintan. Troligtvis i alla fall.

Det här var vårt mål – Tabernas. Fast målet var själva stan, inte öknen runt omkring.

Checkade in på det enkla, men väldigt trevliga hostalet som låg mitt i stan. Ja, det mesta låg mitt i stan, den var inte särskilt stor.

Damen på hostalet rekommenderade att vi skulle äta på BP-macken.

Ett mycket gott råd, det var en typiskt genuin spansk restaurang. Han som serverade sa att om vi inte gillade vårt val av mat från ”Menú del día” så fick vi byta och om vi ville ha mer så gick det också bra. Vi var båda nöjda och ville varken byta eller ha mer.

Ama kände sig lite skuggad när vi kom till stans färgglada bibliotek.

Dom i Tabernas var stolta över sin filmhistoria…

… och Ama var såklart tvungen att testa några av resigssörstolarna. Munskyddet hade blivit till hakskydd, man kan ju ramla ur dom där stolarna också och då kan det vara bra att skydda tänderna.

Men när det kommer till dom där pang-pang-filmerna är vi lite kritiska. Så mycket våld!

Vi försökte göra vårt bästa för att förhindra det:

Anders täppte till pistolpipan för Clintan…

… medan Ama försökte sno hans piska.

Vi var lite kyrkliga också.

Jajjemensan!

Vi gick till och med in och undvek att sitta på dom förbjudna platserna.

Fast största anledningen att vi uppsökte kyrkotorget kan ni nog inte gissa er till?

Okej. Här kommer facit:

En riktigt trevlig servering.

Dagen efter så var det dags att styra bilen hemåt igen och då fick vi se detta:

En borg som vi hade missat. Men oj. Det var väl synd…

Snipp, snapp, snut – så var den trippen slut. Ho, ho! Ni kan vakna nu, inlägget är äntligen slut.

Gomorron!

Annons