En nära-döden-upplevelse

 

Det blev det för Ama igår.

Gårdagens tur inleddes som så ofta med att vi packade bilen i garaget.

Sen körde vi förbi en himla massa borgar, men det var inte det som var Amas nära-döden-upplevelse, vi körde som sagt var förbi borgarna.

Nej, det otäcka började när vi kom fram till den här stan, Chinchilla.

Ett vackert ställe som klättrade uppefter ett litet berg.

Men sen började det köra ihop sig. Det blev smala små gränder.

GPS-en fick spel och tyckte att vi skulle köra nedför trappor…

… och in i den där tunneln som slutade med en smal 90-gradersvinkel på gatan. Ama vägrade låta Anders testa dom vägarna.

Tunnlar med efterföljande raksträckor gick bättre.

Det blev smalare igen och till råga på allt så var vägen dubbelriktad. GPS-en tjatade om höger och vänster där det inte ens fanns några vägar, med eller utan trappor och tunnlar.

Oooo… Ett möte! Fast Ama blev nästan lite glad att se den där bilen, det betydde väl att man faktiskt kunde köra där.

Helt plötsligt dök en borg upp rakt föröver, men här vågade faktiskt Ama vägra. Hon ville mest komma ned igen från den där toppen och var väldigt ihärdig med VVB (Våga Vägra Borgen).

Upp till vänster en trapp, till höger en väldigt snäv kurva runt huset. Ama ska aldrig mer klaga på att hon tycker att vårt garage är ganska trångt, garaget rakt fram var etter värre. En hel stad med smala gränder innan man ens kom fram till det.

Oj, oj, oj! Anders hade ännu mindre utrymme på sin sida än vad Ama hade. Såg ut som nån hade misslyckats rätt rejält där tidigare.

När vi kom ned till kyrkan tog mässan precis slut och det kryllade ut en massa människor från kyrkan. Blev inte mindre trångt när det var folk överallt.

Vi hade tänkt stanna på torget, men gott om parkeringar var det väldigt ont om eftersom det var parkeringsförbud på söndagar, så vi körde bara förbi där.

I utkanten av stan stannade vi till på en pizzeria. Ama kunde få nåt lugnande och andas ut.

Sen åkte vi vidare i tio minuter på den breda, odramatiska motorvägen och kom fram till vårt övernattningsställe:

Paradoret i Albacete.

Ja, det blev en nära-döden-upplevelse för Ama igår. Anders tyckte mer att det var skoj. Tänkt så olika man kan uppfatta saker.

Gomorron!

Annons