En tur och retur med dubbeltur!

 

Igår hade vi en sån himla tur. Efter att ha varit på Más Amigos gick vi ned till den närmsta busshållplatsen på vinst och förlust utan att först ha kollat vare sig tidtabellen eller appen.

Och preciiiis när vi kom fram till andra sidan av gatan mitt emot busshållplatsen så kom bussen! Eftersom det var ett övergångsställe där så blev bussen så illa tvungen att stanna för att släppa oss över gatan. HA! Mitt i prick kan man säga – bussen hann inte undan.

Här satt vi nöjda och glada på bussen. I och för sig går A-bussen en gång i kvarten nu i juli och augusti vilket kan förklara att Ama var så cool och inte kollade tidtabellen.

Vi klev av vid Cabo Cervera och där flaggade dom med grön flagg igår. Lite väl mycket vågor för att flagga grönt kunde vi tycka.

Men det var bara just där i kurvan som det var grönt ljus…

… på resten av La Mata-stranden var det gult (typ: var försiktig!).

Det var hyfsat mycket folk även på La Mata.

Många badade också. Här var två tjejer på väg ned med sin rosa flamingo att ha som flythjälp. Man kanske kan säga att dom gav flytthjälp till sin flythjälp?

Vi valde – som vanligt – att gå utefter den fina, sandfria strandpromenaden istället. Det var vi rätt ensamma om.

Delar av den fina, sandfria strandpromenaden var varken särskilt fin eller sandfri längre. Dags för åtgärd kan Ama tycka. Det gäller att se ned när man ser upp för att inte snubbla.

Vi satte oss ned på Zana för att käka. Intressant att dom på engelska hade översatt paella till ”massor av ris”. Lite avslöjande – det var nog inte så mycket sovel i den, kanske?

Vi valde bort ”dagens meny”. Inte på grund av översättningen utan att det helt enkelt brukar bli för mycket mat. För att undvika paltkoma så valde vi varsin rätt från den vanliga menyn istället.

Men det blir inte alltid som man tänkt sig…

Vi fick ”plenty of food” ändå kan man säga. Amas lilla, supergoda grillspettstallrik var rätt väl tilltagen. Anders kebabrulle var inte så liten den heller. Helt klart paltkomavarning.

Efter maten traskade vi runt lite mer.

Vi hittade ett vindpinat träd…

… och ett par badvakter på rymmen.

Vi studerade havet en stund, det slutar aldrig att fascinera. Det blåste friska vindar som var långt ifrån kalla, men som ända svalkade en aning. (I påsen som Anders håller i där på bilden ligger förresten hela kebabrullen, vi delade på grilltallriken och tog med kebaben hem. Ett mycket klokt beslut, vi var båda proppmätta ändå).

Det blåste som sagt rejält…

… och det gick hårt åt parasollerna. Undrar om den som slängt det sönderblåsta parasollet vet om att det finns fräna melonparasoller till extrapris på Lidl just nu?

Vi traskade runt lite till. Den bästa bussen som tar närmsta vägen hem för vår del är A2-bussen från La Mata, men den går bara var 70:e minut nu på sommaren och det var länge kvar tills nästa buss skulle gå. Så vi siktade på A-bussen som gick 14:16.

Men kolla här:

Klockan 14:14 (weehooo!!!) hade vi stämplat in med våra busskort – på A2-bussen! Ama hade i vanlig ordning läst fel i tidtabellen, den gick 14:15 från La Mata och inte 14:50. Är verkligen helt hopplös på att läsa tidtabeller, men ibland kan ”fel” bli helt rätt.

Så det blev en tur och retur med dubbeltur igår. Träffade av båda bussarna med bara en minuts total väntetid innan dom gick.

Hmm… Ama borde nog ha köpt en lott också när hon hade sånt flyt igår. Jodå, man kan ha flyt utan att bada.

Gomorron!