En extra krydda i tillvaron

03 juli 2019

 

En alternativ rubrik kunde ha varit ”När man inte trodde att det kunde bli värre…”.

1

Här satt Ama igår morse på hotellet i Montoro och avnjöt sin frukost, lyckligt ovetande om vad som komma skulle. Hennes plan var att vänta nere på kyrktorget med bagaget medan Anders hämtade bilen från den otäcka parkeringen där vi ställde den dagen innan.

När vi checkade ut upplyste den mycket vänliga ägarinnan att det var marknad på torget den dagen och att hon kunde vakta vårt bagage på hotellet medan vi hämtade bilen.

GAAHHH!!! En marknad ivägen igen! Hade bara Ama varit lite mer uppmärksam så hade hon sett på den inringade skylten i förra inlägget att parkeringsförbudet gällde på tisdagar, då det är marknad där. Och vad var det för dag igår då? Ja, just det. Tisdag. Där sprack Amas vakta-bagaget-planer totalt.

2

Såhär såg det ut på torget på morgonen. Där bakom trädet mellan kyrktornet och huset bredvid låg den enda vägen ut från vår parkering.

Vi traskade upp och hämtade bilen.

3

Här var det tydligen en känslig linje, så där stannade vi.

4

När det slog om till grönt körde vi fort som bara den nedför den branta backen.

5

Såpass fort att bilderna blev alldeles suddiga. (Ja, ja. Ama tvättade bilrutan lite senare när vi tankade bilen. Bara så ni vet).

Vi rundade den där kurvan i 100 knyck (nåja, kanske inte fullt så fort, men det kändes så).

6

Vi såg att det var en hel del som hade skrapat i där, men vi behöll all vår färg på bilen och hjälpte inte till att måla det där hörnet.

7

Till slut kom vi fram till den trånga passagen ut på torget och grejade även den alldeles galant.

8

Och där var marknaden ja.

9

Det kommer aaaldrig att gå!

10

Sen undrade Ama ifall Anders inte kunde köra lite närmare? Fanns många intressanta saker man kunde köpa där, men Ama nådde inte riktigt fram för att syna kläderna närmare i sömmarna.

11

Slutligen tog vi fart uppför backen mot hotellet så vi kunde hämta vårt bagage och sen köra vidare.

Ja, när man inte trodde att det kunde bli värre så blev faktiskt marknaden en extra krydda i tillvaron. Det som inte dödar lär stärka som det sägs, så efter den pärsen var Ama verkligen jättejättestark!

Visst är det trevligt med en tur på marknaden lite nu och då, men Ama rekommenderar å det bestämdaste att man tar den rundan till fots och lämnar bilen nån annanstans.

12

Vi lämnade Montoro och körde på vägar som var något bredare. Även motorvägar kan vara riktigt natursköna här i Spanien.

En sak som vi undrade utefter vägen var…

13

… vad skulle Greta ha sagt om detta?

Efter ungefär 2,5 timmars körning (inklusive ett tankstopp med tillhörande bilrutetvätt) så var vi framme vid gårdagens mål:

14

Baza.

Där kunde man lite senare se denna syn:

15

Ama La Dama. Där fick hon sin belöning – because she was soooo worth it!!!

Snart är vi på väg igen, denna gång styr vi kosan hemåt. Tänker heja på dom svenska fotbollstjejerna på hemmaplan. Ja, från vår hemmaplan alltså. HEJA TJEJER!!!

Gomorron!

Annons