Ännu en nära-döden-upplevelse

02 juli 2019

 

Såna råkar Ama ut för mest hela tiden när vi är ute och bilar här i Spanien. Anders håller oftast inte med, men den här gången blev till och med han en anings skakad. Dock inte störd.

1

Vi inledde – som oftast när vi är ute på tur – gårdagen med att packa bilen för att än en gång ge oss ut på vägarna.

2

Vi körde ut ur stan och sa i och med detta adiós till Badajoz.

På vägen tittade Anders på vägen och Ama studerade omgivningarna.

3

Ibland var Ama extra glad att Anders tittade på vägen och inte studerade omgivningarna så noga.

Efter ungefär 3,5 timme (inklusive ett bunkringsstopp på Mercadona) hade vi lämnat Extremadura och kommit fram till vårt mål i Andalucia:

4

Montoro.

5

Stan såg väldigt fin ut på håll, och det var den också.

6

Men det blev trångt.

7

Väldigt trångt…

8

… och det blev ännu trängre.

Ama började hyperventilera lite.

9

Vi kom fram till kyrktorget i stan. Det blev genast lite luftigare, men som synes var det parkeringsförbud på hela torget. Pilen pekar på den smala vägen upp mot en allmän gratisparkering.

10

Här blev det brant! Framgår inte riktigt på bilden, men det kändes som om bildäcken kunde spinna loss när som helst. Till och med Anders tyckte att det var lite olustigt – vad fanns där framme bakom 90-graderskurvan? Skulle vi kanske få möte? Det gällde ändå att hålla farten uppe, för hade vi stannat hade vi förmodligen bara stått och slirat. Ama blundade och fick en nära-döden-upplevelse. Så dom bilder som kommer här nedan är en efterkonstruktion efter att vi parkerat bilen utan några som helst missöden och gått ned till kyrktorget igen.

11

Här står Anders vid den där pilen ett par bilder oppanför, där vägen gick upp mot parkeringen. Synnerligen smalt…

Ser ni trafikljuset en bit upp på gatan?

12

Det här alltså. Det gjorde inte vi. Undrar om vi kanske körde mot rött? Troligen inte, eftersom vi inte fick nåt möte – som tur var!

13

Här är en mer stadig bild på vägen upp mot parkeringen. Ama är tuffare och mer stadig på hand när hon inte sitter i bilen.

14

Sen fick vi gå en annan brant backe upp för att komma till vårt boende.

15

Längst uppe i backen var vi äntligen framme. Phu! Damen som tog emot oss undrade var vi hade gjort av bilen.

– På parkeringen ovanför torget, svarade Ama.

– Oj! Det är väldigt smalt för att komma dit, sa damen.

Ama kunde inte annat än att hålla med, och har nu anmält sig som frivillig att stå och passa bagaget nere på kyrktorget nu när vi snart ska åka vidare igen. Anders får hämta bilen – ibland kan till och med Ama strunta i både parkerings- och stoppförbud. Nöden har ingen lag.

Anders för sin del känner sig nöjd med att slippa ha en pipande och halvgråtande Ama i bilen.

En win-win-situation, helt enkelt.

Gomorron!