Valverde del Camino

 

Efter att ha lämnat Setenil de las Bodegas (”Klippstaden”) så åkte vi vidare i Andalucia och stannade i:

Valverde del Camino. (Nummer 3 på kartan HÄR).

Där tog vi in på ett mer vanligt hotell än det vi bott på natten innan. Här behövde vi inte fatta beslut om vilket sovrum vi skulle ha – vi hade bara ett att välja på.

Det var ett trevligt rum och ändå hyfsat stort.

Grannarna var betydligt mer trångbodda. Högvis med svalor som häckar (och skiter…). Ama var glad att hon inte behövde tvätta dom fönstren.

Utifrån rondelldekorationen vid ankomsten till stan kunde man ana att den var känd för att tillverka skor och dom här figurerna spann vidare på samma tema.

Den här damen satt och sydde dojor hon med.

Det gjorde hon där nere till höger i bild, just utanför ayuntamientot (kommunalhuset).

Vi tog en promenad runt i den lilla stan.

Där uppe på kyrktornet kunde man se en syn som inte är helt ovanlig i dom andalusiska städerna. Ser ni?

Okej. Ama zoomar:

Storkar. En i boet och en där ute till höger.

Det är som sagt var inte alls ovanligt att se dom och deras bon uppe på torn och stolpar, men sen fick vi se nåt som Ama inte kan komma ihåg att hon sett i verkligheten tidigare:

En stork som byggt bo i ett träd. Ama tycker att det är roligt att se dom fräna fåglarna oavsett var dom nu har valt att slå ned sina bopålar.

När vi ändå är inne på växtlighet så såg vi mer av sånt också.

En klängväxt som fullkomligt invaderat en mur, inklusive torkställningarna på taket bakom…

… och ett par krukor som tycks ha ledsnat på sina blommor och spytt ut dom nedför slänten.

När solen hade lugnat ned sig framåt kvällskvisten gick vi tillbaks till torget vid ayuntamientot och fick lite mat i magen.

Valverde del Camino var en trevlig liten stad att stanna till i så att det inte skulle bli en alltför lång körning på en och samma dag.

Dagen efter åkte vi och tittade på Minos de Riotinto innan vi fortsatte mot nästa mål.

Det blev lite snurrigt emellanåt. Det är nog dags att uppdatera kartorna i GPS-en för dom stämde inte alltid med verkligheten. Ama tror att vi slog personbästa i antal varv i rondeller på den åttadagarstur vi var ute på.

Nåja. Till slut kunde vi ändå lämna Andalucia…

… och köra in i Extremadura och sikta på Badajoz.

Det är precis vad den här bloggen kommer att göra inom en snar framtid också. Sikta på Badajoz, alltså.

Gomorron!