Skyltsöndag – bubbla

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Bubbla.

Den här veckan kommer skyltarna dels från den gångna veckan och sen har Ama även dykt i arkivet.

Vi börjar nu i veckan:

På Mercadona kan man hitta många bubblor. Där finns bland annat Amas favoritbubblor när det kommer till cava och bubbelvatten, men man kan även hitta starköl och bubblande läsk. Läsk dricker Ama nästan inte alls, möjligen för att dom säljs precis bredvid dom otäcka morötterna?

Man kan även köpa bubblor ute på lokal.

Har man väl öppnat bubblet får man se till att bubblorna inte flyger sin kos.

Ibland flyger bubblorna tydligen tvärs över hela världen, som här från New York via Berlin till Tokyo.

Men bubblor är så mycket mer än såna som man får i drycker.

Några exempel:

Ami och Patriks läckra folkvagnsbubbla…

… underbart sysselsättande och rogivande bubbelplast…

… eller varför inte en härlig bubbelpool? (Här körde vi i och för sig low-budgetvarianten i Sollentuna då vi fick blåsa våra egna bubblor med sugrör) 

En sak ska man dock undvika när det kommer till bubblor:

Om man vill se vältränad ut ska man undvika bubbliga ytor då man tar selfiesar.

Och om man nu börjar träna för att kunna ta såna där selfiesar i bubbelspeglar…

… då ska man inte ta i för mycket, för då ser man bubblig ut mest hela tiden.

Är det förresten det här man kallar för en bostadsbubbla?

Och när den bubblan spricker…

… blir man då lika nedstänkt som dom där barnen blev när dom spräckte bautasåpbubblan?

Ja, det är mycket man undrar över här i världen, men det är en sak som Ama är 100% säker på…

… och det är att hon håller med den där pratbubblan fullständigt! Sååå onödigt att dribbla med tiden. Vem har gett tillstånd till att dom får knycka en timme av oss på det här viset? Och varför får vi ingen ränta när dom ger tillbaks den i höst?

Jahaja. Dags att fundera ifall vi lyckades att hitta alla klockor igår kväll innan vi la oss.

Gomorron!

Flykten från sjukhuset

 

Från vårt rum på sjukhuset hade vi en fantastisk utsikt:

Ventilationsaggregaten på taket utanför var nog till och med strået vassare än dom som Leffe brukar ha utsikt över när han bor på hotell.

Man såg också vår bil där på parkeringen och längre bort några fyrkantebyggnader där man förmodligen kunde gömma sig.

Taket borde vara den perfekta flyktvägen!

Sedär! Plättlätt ju! Ventilationsgrejsimojset och sjukhuset syns nu från friheten utanför.

Fyrkantehusen som var tänkta som gömslen närmade sig…

… och sjukhuset kom allt längre bort.

Ser ni vad många braiga gömslen där? Fast dom var upptagna av en himla massa duvor, dom där gröna grejerna är nämligen duvslag.

Men vad gör väl det – flykten hade lyckats! WEEHOOO!!!

Eller så var det där helt enkelt en promenad som Ama tog medan Anders låg i sjukhussängen fjättrad vid Staffan Stativ…

Den egentliga flykten var inte fullt så dramatisk.

Anders fick ett par vackert rosa piller igår.

Sen fick han åka iväg i rullstol för att ta bort dom där 24-timmars EKG-grejerna och göra en ultraljudsundersökning av hjärtat.

Sen efter ett tag så kom läkaren och meddelade…

… att det inte fanns några som helst fel eller problem någonstans. Ja, utom det höga blodtrycket då. Här satt Anders glad och nöjd med utskrivningspapperen.

Han befriade sig från sjukhusets åkband med saxen i den överlevnadskniv som alltid bor i necessären…

… och vandrade helt enkelt ut genom huvudentrén. Och om man tittar noga så visst har han nåt krafs där i ansiktet?

Jajjemensan! Visst har han fått en OK-stämpel i pannan. Såååå skönt!

Nu har vi köpt medicin enligt läkarens ordination och ska kolla blodtrycket dagligen fram tills det återbesök för röntgen och kontroll som är inbokat om tre veckor.

Det löste sig ju väldigt bra det här, och än en gång STORT TACK till er alla för ert stöd och alla krya-på som har strömmat in. Det värmer ända in i hjärteroten!

Gomorron!

Goda nyheter!

 

Vi har inte mycket att klaga på här på sjukhuset Quirón i Torrevieja.

Maten är god.

Amas gästsäng är till och med bredare än den som Anders har (fast hans säng går att köra upp och ned med motor och gästsängen är oerhört hård – det finns alltid något man kan klaga på…)

Vi får små presenter. Här en necessär och ett par tofflor som inte passar alls till Anders…

… men Ama kan ha dom, weehooo!!! En liten frukostbiljett till gästen också – inte alls dumt. Ama bytte ut den mot kaffe och en sockerkaka. Ja, ja. Det finns annat också, men är man sugen så är man.

Vad mer kan vi inte klaga på…

Sa Ama att maten är god? (Hur nu hon kan veta det när det är Anders mat?)

Man har ett par, tre rätter att välja mellan till både lunchens och middagens trerättersmeny (någon verkar en anings matfixerad här, va?)

Men det vi absolut inte kan klaga på är dom goda nyheterna vi fick av farbror doktorn vid ronden igår.

Han är övertygad om att Anders svimningsanfall berodde på ett plötsligt blodtrycksfall, såna lämnar inga spår och några sådana har dom inte hittat heller. Han har högt blodtryck och ska få medicin mot detta så då ska det här stora tryckfallet förhoppningsvis inte inträffa igen.

Sedär! Att få både en orsak och en åtgärd – vad kan man mer begära?

Jo kanske detta:

Att dom är noggranna och inte lämnar nåt åt slumpen. För säkerhets skull ville dom kolla hjärtat lite extra. Så Anders har nu en pågående 24-timmars EKG-mätning och blev därför kvar en natt till på sjukan.

Det känns verkligen bra det här. I alla fall tills vi får veta att den pågående kontrollen också är utan anmärkning.

Tack snälla ni för ert stöd och härliga hälsningar – ni är bäst!

Gomorron!

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

 

Vi tänkte ju åka skidor i Sierra Nevada igår. Det blev inte riktigt så…

Det började här i förrgår:

På vårt nyfunna favoritställe i Granada, en jättetrevlig tapasbar. Strax efter att den här bilden togs sa Anders:

– Jag mår inte riktigt bra, jag känner mig konstig…

Sen började han irra med blicken, vinglade till och segnade ned. Ama skrek utöver sig på hjälp och tillsammans med flera andra på baren lyckades vi få Anders ned på golvet utan att han slog sig på något vis. Han tappade medvetandet kanske en fem till tio sekunder. Det var utan tvekan den otäckaste och hemskaste upplevelsen i Amas liv. Fy fasen vilken skräck!

Han ville genast upp igen, men vi var flera som höll kvar honom på golvet, sen kom det fram en stol som vi hjälpte honom upp på så han fick sitta lite bekvämare. Han själv hade upplevt det hela som att det började med dubbelseende, blev väldigt varmt och sen var det som precis som när man håller på att somna…

Vi fick ut Anders och stolen på gatan så att han skulle få lite frisk luft. Efter ungefär fem till tio minuter kom dubbelseendet tillbaks och han kaskadspydde rakt ut.

Då ropade Ama åt dom inne på baren att ringa en ambulans.

Där borta i gränden kom den.

Det var tre underbara sjukvårdare som kontrollerade Anders där inne i ambulansen.

Blodsocker, blodföde och EKG (krumelurerna ovan) såg bra ut, men blodtrycket var lite högt. Dom tyckte inte att Anders behövde åka med till sjukhuset, och Anders själv hade piggnat till ordentligt.

Deras förslag var att istället för att åka till sjukan så skulle vi fira dom bra resultaten med ett glas vin, det tyckte dock inte vi… Vi tackade så jättemycket och gick hem till hotellet för att vila.

I går morse, när vi egentligen skulle ha åkt upp för att åka skidor åkte vi istället förbi den här byggnaden:

”Vårt” sjukhus i Granada.

Vi fortsatte förbi dom snötäckta bergen…

… och mandelträden som fortfarande blommar.

Här tog vår resa slut:

På ”vårt” sjukhus på hemmaplan, Ouirón. Inte kul att vara på sjukhus såklart, men en sån där grej tycker vi borde kollas upp noggrant, och det är ju skönast att vara ”hemma” när man gör det.

Efter ungefär en timme på akuten hade det tagits en massa prover och genomförts en magnetröntgen av huvudet. Allt såg bra ut enligt läkaren på akuten. Vi pustade ut, speciellt efter att vi fått veta att den där magnetröntgen såg bra ut.

I dag mellan klockan 9 och 12 kommer specialistläkare för att titta till Anders och se om det är några ytterligare tester som ska göras.

Så här fick han skjuts genom sjukhuskorridorerna…

… och här har han intagit sin egen kuppe med eget badrum och med Amas gästsäng där i bakgrunden. Minsann om han inte tar sig en svängom med Staffan Stativ också. Fast en sån skulle han ju inte alls behöva egentligen – läkaren på akuten hade klassat honom som ovanligt frisk.

Men dropp kommer man inte undan på sjukhus, även om det bara är typ vatten i den där påsen.

Så nu sitter vi här och inväntar ronden för vidare besked – håll tummarna för positiva sådana!

Gomorron!

PS: Anders mår bra, han mår precis som vanligt säger han. Känner sig lite dum att bli skjutsad i rullstol och försedd med dropp när han egentligen är hur frisk som helst. Men såna där attacker kan man faktiskt inte negligera…

Att hålla på traditionerna

 

Igår när vi åkte hit till Granada var vi förvånade över att mandelträden fortfarande blommade. Man brukar ju tala om att det gör dom i februari, och nu är det nästan slutet av mars? Tyder väl på att det har varit en ovanligt kylig månad.

Den här gången tog vi oss inte tiden att stanna och titta närmare på dom…

… men så här såg dom ut i närbild den 22:a februari i år. Oerhört vackra blommor!

Men det var det där med traditioner som det här inlägget skulle handla om.

Hade det varit för några år sen hade kanske vårt boende varit här:

På en camping. Men nu har vi tyvärr ”råkat” slänga bort tältet…

… så vi tog – enligt vår nya tradition – in på hotellcampingen på Hotell Saray. (Det lutar inte sådär jättemycket i verkligheten. Ama vred kameran då hon inte iddes backa för att få med allt i bild)

Ett bra hotell med trevliga rum och bra läge både in till stan och för att komma upp till backarna. Bra parkeringsgarage för bilen, stort värdeskåp som rymmer Amas laptop och en kyl för den medhavda frukosten.

Sen gick vi ut för att få vår traditionella kebablunch i solen på torget.

Dock såg det lite regnhotigt ut, så vi ändrade våra planer.

Det här stället har vi också testat förut, så det fick duga som tradition. En pastameny med vitlöksbröd, valfri pastarätt och dryck till för fem euro. Helt ok pris.

Maten var inte dum den heller. Egentligen ingick inte vin som dryck, men dom gjorde ett undantag. Där satt vi ute i friska luften, fast under tak. Perfekt!

När vi hade ätit klart hade det hotfulla mycket respektfullt dragit sig undan. Så vad skulle vi göra då?

Jamen självklart! Traditionerna, ni vet.

Vi gick till ”vår” kebaberia på torget och tog en dryck. Nån mer mat orkade vi inte med. Det är som synes ett mycket populärt ställe… (Jo, det är faktiskt oftast rätt fullsatt, men molnen hade precis dragit undan)

Sen skulle vi ta en prommis bort mot vårt nästa traditionella plats att besöka…

… men då kom dom farandes igen, dom där hotfulla molnen. Så vi vände på klacken.

Efter den lyckade shoppingen på El Corte Inglés (skidhandskar till Anders i den där påsen) så klarade vi oss inte undan längre. Snöblandat regn… Vi tog skydd på Mercadona och genomförde ännu en lyckad shopping av nötter och bränsle.

Idag skiner solen från en klarblå himmel.

Gomorron!

 

Vart tog vi vägen idag?

 

Det började här:

I garaget.

Vi hade en ny hjälpreda. Nån sorts GPS-app som Anders hade hittat till plattan. Något större än vår gamla Tomtom som pilen pekar på. Ett smärre problem var att dom inte riktigt var överens. Tomtomen vill köra en annan väg, den över bland annat Totana, nedanför Sierra Espuña och utanför Lorca. Liiite jobbigt när dom höll på med sitt käbbel, så vi stängde av den ena.

Vilken?

Vi stannade vid en mysig liten restaurang vid Totana. Där avnjöt vi vår medhavda frukost på parkeringen utanför.

Vi körde alltså förbi både Sierra Espuña och den här färgglada bussen. Vi litade såklart mer på vår trotjänare Tomtom – han har ju hittat fram alldeles utmärkt förut.

Fast vart hade vi hamnat här? Ingen aning, svårtydd den där skylten…

In i Andalucía, då kände vi att vi var på rätt spår.

Se så mysigt – snö igen!

Fast det här kändes lite otippat… Snösvängen stod beredda på viadukterna ovanför motorvägen. Hade dom sett nån annan prognos än den vi kollat på?

Nåväl. Utan att fått nån snö på oss uppifrån så kom vi fram till vårt mål:

Decathlon i Granada.

Dags att shoppa igen!

Fast lite snopna blev vi allt.

Precis här stod ett bord där dom fixade till bindningarna på skidorna som Anders köpte för precis en månad sen. Nu var det surfingbrädor där. Har badsäsongen börjat nu, tro?

Ja, det har den definitivt gjort. Här var det mängder av badkläder – förra gången hängde det massor av skidhandskar på den där väggen.

Dom hade blivit undanskuffade till en liten, liten hylla i affären. Så det blev ingen shopping där på Decathlon.

Men det blev det däremot här:

På El Corte Inglés inne i Granada. Dock inga nespressopluttar, dom vi köpte i Murcia räcker ännu ett bra tag. (Fast det är ju bra att veta att man nu även kan köpa dom pluttarna inne på Corte i Granada)

Nej det som inhandlades var detta:

Ett par nya skidhandskar till Anders. (Och lite ”bränsle” (godis) och nötter på Mercadona)

Ja. Ama blev lite wild & crazy efter en perfekt skiddag i Cervinia och förslog att vi skulle åka tillbaks till Sierra Nevada och åka skidor när vi kom hem igen.

Tyvärr glömde inte Anders bort det, så imorgon bär det av upp mot backarna igen. Benen kommer att bli attans så överraskade, dom trodde nog att det var över för i år.

Ha en fin kväll!

Lugnet före stormen

 

Igår var det Fars dag här i Spanien, och i Valenciaregionen där vi bor så är det en helgdag.

Många lediga, alltså…

… och det märktes nere på strandpromenaden.

Fast själva stranden var inte så fullproppad. Men det här är nog lugnet före stormen, nästa vecka börjar Semana Santa – påskveckan. Det brukar vara startskottet på säsongen här nere.

Vädret har varit lite si och så nu i mars…

… men vi lever på hoppet…

… ja, vi lever på hoppet att det ska ändra sig till det bättre nu.

Under tiden får vi njuta av tapas…

… och kanske lite godricka till.

Men det är inte bara livets glada dagar ska ni veta.

Kolla här bara:

Den där bilen måste ha kört mot enkelriktat och parkerat mitt i gatan. GAAAHHH!!!

Trafikpolis-Ama hyperventilerade, men Anders påstod att den faktiskt hade kunnat backa framåt (!) för att komma till det där läget. Man får inte backa mot enkelriktat, men om man backar in på en enkelriktad gata åt rätt håll så kan det faktiskt funka. Amas blodtryck sjönk.

Men ändå. Det här vädret? Är det att lita på?

Kanske likaså bra att dra till nåt mer solsäkert ställe. Enligt vädersajterna då, men man vet ju aldrig riktigt säkert.

Så här långt har vi kommit nu, och det bådar ju gott.

Gomorron!

Nu får det faktiskt skärpa till sig!

 

Vädret, alltså.

Det har varit tämligen grått och trist sen vi kom hem från Italien för en vecka sen.

Idag såg det ut så här ut över havet nere vid Playa del Cura.

Men om man vände sig om 180 grader…

… såg det ut så här – så det finns hopp.

Men solen har lite svårt att bestämma sig som det verkar. Seså! Kom igen!!! Det börjar närma sig april…

Fast man kanske inte ska klaga så mycket, just nu är det i alla fall 19 grader varmt i skuggan.

Hur är vädret där ni är?

Köksrenovering

 

Ser man på – en såg! Och några andra pinaler… Vad var det som pågick?

Anders var i snickartagen igår. Lite påtvingat, kan man säga (och inte bara av dom där tvingarna).

Varför då då?

Jo, förstår ni.

I vår kyl har vi en vattenbehållare som rymmer fem liter…

… och i dörren där till vänster har Anders sitt glas (Ama fyller på den där plastflaskan och dricker direkt ur den, på så vis behöver hon inte bestämma precis hur mycket vatten hon vill ha, det är bara att stänga korken och spara tills nästa gång hon är törstig. Båda metoderna har en sak gemensam – dom spar in på disk).

Men om man (obs! ej kvinna!) nu tar det där glaset, fyller med vatten lite slarvigt så man fastnar med glaset i hällpipen, slinter och tappar greppet…

… ja, då går både själva glaset och glasskivan ovanför grönsakslådan i tusen små bitar som sprider sig i hela köket, hallen och även in på kontoret. Anders ser rätt nöjd ut för det? (Lägg förresten märke till vår vackra hibiskus där på bordet, den har inte ens varit utsatt för en sekatör. Gröna fingrar? Tror inte det…)

Var var vi? Just ja, Anders köksrenovering…

… som egentligen blev mer av en kylrenovering kombinerat med en kökssanering. Anders är stolt som en tupp och mycket nöjd med sin insats. Ama å sin sida är inte helt glad åt att ha fått något av en retro-sjuttiotalskyl.

Desto nöjdare är hon med att ha fått kylen, köket, hallen och kontoret sanerat av en något oväntad anledning, det är ju alltid trevlig att ha det rent omkring sig.

Sen har hon dessutom vidtagit åtgärder:

Här bytte Ama ut glasglaset mot ett plastglas. En aning för sent, bara.

Gomorron! 

PS: Om ni vill ha det där fina retrostuket i era kylar så säger Anders att han gärna tar upp beställningar. Han har några brädbitar kvar.

Gör om – gör rätt!

 

Ni kanske minns Amas misslyckande när det kom till att köpa billigt tvättmedel? Det gick ju inte så bra då hon kom hem med diskmedel, men skam den som ger sig!

Idag på Carrefour kom hon över riktigt tvättmedel till en tvättmaskin minsann. Andra förpackningen fick man till halva priset.

Kanske inte lika bra som ”ta tre betala för två”? Fast det är inte så bra alla gånger det heller:

Vem sjutton behöver tre såna där bautaostar?

Ha en skön avslutning på helgen!