Idag gick vi på marknaden. Man kan bli matt för mindre…
Varför gick vi där då, kan man undra?
Behövde vi kanske köpa citroner, då minicitronträdet numer är ett minne blott?
Eller kanske provsmaka lite vin?
Nej, det var det här vi var ute efter:
Klockor???
Nej, nej. Det var dom där i bakgrunden vi var intresserade av.
Mattorna. Den där han håller i var både för stor och för orange. För mycket orange blir inte bra, det lärde vi oss förra gången vi köpte en matta – och lämnade tillbaks densamma. Det var i januari 2014. Ingen kan påstå att alla våra projekt är direkt snabba…
Den här gången hade Ama tagit med sig soffan på shoppingturen, eller åtminstone delar av den.
Nå, blev det nåt köp då?
Jajjemensan!
Före: Mattan vi köpte i mars 2010. Egentligen var Ama ute efter en precis likadan, fast mindre nött. Nån sån hittade vi inte.
Efter: Den nya mattan, inköpt idag. Vi både blev matta och blev med matta. Ama känner sig nöjd.
Och apropå matt:
Ama kikade lite på när lille prins Oscar döptes idag. Och han var synnerligen matt. Tre saker fnissade Ama en aning åt under den lilla tid hon tittade:
- Dom busiga småsessorna. Gillade när Vickan lyfte upp lilla Leonore så hon också fick vara med och välsigna vattnet. Tror inte att det egentligen var meningen? Himla bra gjort.
- Att hon ärkebiskopen lyckades få med Zlatan i talet (predikan?). Han är då med överallt…
- Att hon som viftade så att kören skulle sjunga rätt hette Hén i efternamn. Undrar om hon – f’låt hen – var lite osäker i sin läggning?
Nåja. Säga vad man vill om monarkins eller dopritualens vara eller inte vara – nog är det en väldigt fin kronprinsessfamilj vi har, och nog var det en vacker tillställning.
Och gossebarnet… Nog var han matt alltid. Undrar om dom lät honom sova alls natten till idag…