En tur till La Mata. Nästan.

 

Idag var det ännu en strålande dag här i Torrevieja.

Vi bestämde oss för att ta bussen till La Mata och ta en promenad efter stranden där.

Här sitter Anders och väntar på bussen. Ama står betydligt närmare busshållplatsen, det var ändå bara typ 15 minuter kvar tills bussen skulle gå. Man vill ju inte missa den!

Phu! Vi klarade det och kom med bussen. Bilden är oskarp, Ama var fortfarande darrig av anspänningen – skulle vi verkligen komma med? Vilken lättnad när vi väl var på bussen.

Så vi åkte. En hel hållplats bort.

Då lämnade busschauffören bussen…

… öppnade den där luckan bak i bussen och blev översköljd med vatten.

Jahaja. Den bussen skulle nog inte gå längre än så… Vilken tur att vi har busskort, så vi inte slösade bort 1,35 euro per person för att bara åka ett par hundra meter.

Ama hittade genast plan B:

Lilla tåget! 

Anders vägrade.

Som tur är så kan man promenera även här i Torrevieja. La Mata får det bli en annan dag. Iddes inte vänta in nästa buss som gick en halvtimme senare.

Istället gick Ama in på plan C:

Plugga på menyerna som gäller för risiga veckan som börjar nu idag här i stan. Inte lika kul som tapas- och grytrejsen, för det är hela menyer från 18 -30 euro som gäller. Men nån rackare av dom 25 restaurangerna som deltar ska man väl kunna klämma in?

Nähäpp! Dags att läsa på lite mera.

Söndagsnöje

 

Igår tog vi ut bilen på en tur. Vi svängde av N332-an vid den där stora, överdimensionerade flaggan, fortsatte rakt ut på vischan där trafiken till slut körde ihop sig en aning.

Här – typ mitt ute i ingenstans – stannade vi till. Som synes var vi inte ensamma om det.

Ama tyckte att den där blåa bilen hade parkerat lite onödigt snett och vint för att spara typ 10 steg. För om Ama vände sig om 180 grader såg det ut såhär:

Ganska gott om plats… Vid pilen där stod vår bil snyggt parkerad.

Varför hade alla samlats där kan man undra?

Jo, där ute på landet utanför Guardamar finns söndagsmarknaden, även kallad citronmarknaden. Varför gå på marknaden utanför dörren på fredagar när man kan åka till en annan på söndagen? Notera förresten hur tuff Ama var – koftan hade hon lämnat hemma. Wow!

Ovanför ett av marknadsstånden vajade stolt den blågula fanan. Ama passade på att gratulera till segern i Storschlagern.

Varför hade vi åkt dit? Jo, vi var på jakt efter en matta. Om vi lyckades? Ja, nästan. Rätt men fel ändå:

Istället för att köpa en matta så blev vi matta. En smärre grammatisk skillnad bara… Knökfullt med folk, och till skillnad från fredagsmarknaden utanför vår port så har denna marknad blivit mycket större sen sist vi var där. ”Vår” marknad har snarare krympt.

Så vi flydde fältet. Även ute på vägen var folk i vägen. Den där killen envisades med att gå mitt i trots att det fanns rätt gott om plats vid sidan av. Sen var det kö både framför och bakom ända tills vi kom ut på 332-an igen. Phu!

Sen roade vi oss med ett betydligt trevligare söndagsnöje tillsammans med Patrik och Ami. Vi tog en promenad ner till gamla marinan.

Där visade Patrik sina skills som trollkonstnär.

Jodå, kolla bara:

Lägg märke till duvan där mellan dom.

Patrik viftade med armen och – Simsalabim!

Kolla vad liten den blev!

Han fick inga pengar för den utförda showen, så Ama betvivlar att vi får se det där tricket igen. Fast om han kan trolla bort alla påflugna duvor nere vid restaurangerna på strandpromenaden så kan han nog tjäna sig en hacka.

Nu är en ny vecka här – hoppas ni får en fin inledning på den.

Gomorron!