Eller vad det nu må vara som försiggår här. Intressant installation. Månntro att konstnären inte var så bra på att göra kroppar?
Det började vara dags att lämna Dénia…
… men först visade Anders var nånstans han hade hittat routern så han kunde boota om den när internetet försvann. Alltid bra att ha dataavdelningen med sig på resor.
Sen hämtades bilen upp ur det trånga garaget. Ama vägrade följa med på just den sträckan.
Vi åkte iväg på dom breda och fina vägarna. Den röda pilen där måste väl betyda att röda bilar får köra först?
Ama konstaterade att den där platta, fina vandringsleden på Vía verde hade varit helt suverän!
För att kuta omkring uppe i dom där bergen var ett annat alternativ som Anders hade hittat… Ser ut som nån stackare kanske är fast där på berget? Varför skulle han annars skicka röksignaler?
Vi kom fram till nästa mål:
Ontinyent. Varför måste alla byar ha så knepiga namn? Ama måste fortfarande tänka i flera minuter innan hon kommer på vad det var den hette.
Men en fördel hade den i alla fall, byn. Den var garanterat fri från borgar! Det tackar vi särskilt för.
Men… Vad ska man då hitta på?
Tja…
Varför inte smälla av en stund på en bänk?
Och studera utsikten nerifrån.
Inte alls så dumt, faktiskt. En liten semester i minisemestern, typ.