Våga vägra borgen! Eller?

 

Här har vi upptrapparen. Tittar man närmare på den där skylten så står det ”Castell de Dénia” på den. Ama bara hakade på. Så mycket för att våga vägra…

Här hade vi kommit upp. Faktiskt ganska skönt i halvskuggan där.

Vacker vy över stan där uppifrån. Anders tog en panoramabild.

Såhär blev den. Där nånstans bodde vi.

Närmare bestämt där. Anders petar på vårt tak.

Vi kollade ut över havet också.

Ama: Inte gå upp där. INTE gå upp på kanten! ABSOLUT INTE!!!

Jahaja. Så mycket lyssnade han på Ama.

Man kan inte direkt påstå att han är en stor kruka.

Men det här är en stor kruka. Den till höger, alltså.

Nu har vi lämnat Dénia, men i morse när vi gick ut för att äta frukost kunde vi konstatera att…

… det är tydligen fredag idag?

Så ha nu en riktigt härlig fredagskväll!

Att trappa upp, och att våga vägra…

 

Igår började Anders med att trappa upp till vårt boende här i Dénia.

Här hade han kommit upp.

Väl uppe och inne i lägenheten…

… så fortsatte han att trappa upp.

Ama pausade lite på nedre plan.

Som en god Ama de casa var hon tvungen att kolla en sak allra först:

JAAAA!!! Det fanns diskmaskin!

Sen kom det svåra beslutet:

Vilket sovrum skulle vi välja?

Det lutade åt det som hade en walk-in-closet. (Aj, aj, aj… Är det inte Stalkern som skymtar där ute vid trappen?)

Vi satte oss ner och funderade en stund, och passade då också på att kolla utsikten från rummet:

Var det inte en sån där man såg där uppe… En sån där ni vet, som finns i typ alla spanska städer och byar?

Vi tittar från en annan vinkel:

Jomenvisst var det en sån!

Ama upprepade sitt mantra flera gånger:

– Våga vägra borgen, våga vägra borgen… VÅGA VÄGRA BORGEN!!!

Hur det gick?

Hinner inte berätta nu, måste åka vidare. Vi hörs!

Gomorron!