Det rullar på

 

Igår var bilen på besök här:

På Toyota. Det känns bra att även vanliga polisbilar får omvårdnad ibland, och inte bara Trafikpolisbilar.

Konstaterade att vi inte kör så jättemycket. Trots en massa vändor till bland annat Andalucia, Extremadura och Castilla y Leon så har vi bara kört 1100 mil på två år. När vi är på hemmaplan står bilen mest och vilar i garaget.

Det ingick en extra feature på servicen som vi inte tackade nej till.

Gratis byte av krockkudden på passagerarsidan. Ama var lite sugen på att kolla om den verkligen var bytt. Anders tyckte inte att det var en sådär jättebra idé. Ama undrar fortfarande… Men hoppas verkligen att det där bytet var helt onödigt. Hon vill vid närmare eftertanke inte titta närmare på den där kudden.

Idag åkte vi hit:

Men det var ganska lång kö. Bättre att återvända lite senare, Mercedes på Toyota rekommenderade vid 13:30 – 14:00 nån gång. Då satsar dom flesta på att äta istället för att köa där.

Så vi åkte till La Zenia Boulevard där vi träffade på fyra shoppingglada tjejer. Ditte, A-K med väninna och Susan. Trevligt!

När vi åkte tillbaka så var det kortare kö.

Man får åka med in där på bilbesiktningen. Lite läskigt…

Besiktningsmannen var under bilen och ropade en massa saker som Anders skulle göra. Bromsa, svänga och sånt. Anders var van – precis samma saker brukar Ama hojta om när vi är ute med bilen.

Bilen fick tummen upp och kom igenom utan en enda anmärkning. Duktig bil!

Lite lustigt är det allt att det kostar mindre för varje gång vi har varit där. Inte för att Ama klagar, men priserna brukar normalt öka med åren. Den här gången kom vi undan med 44 euro.

Något som däremot har ökat med åren är detta:

Storleken på bilbesiktningen här i Torrevieja.

Så. Nu rullar det på. Åtminstone ett år till.

Annons

Ama’s favoritväxt

 

När man kommer ut i regnskogen finns det en enorm växtlighet att beundra och förundras över.

Som här:

På en promenad i Costa Rica. Fanns hur mycket stora växter och träd som helst.

Och inte bara stora, nej…

… det fanns krokiga också.

Och nånstans måste det ju börja.

Här är några av Ama’s favoriter:

En skojig.

En mysko.

En luden. (Kanske nån börjar ana en röd tråd här bland alla träd?)

Men Ama’s absoluta favorit måste ändå vara trädet som ger ifrån sig såna häringa:

Inte nog med att den är vackert röd, den innehåller kakaobönor också.

Ibland kan denna böna böna efter en sån böna. Åtminstone när dom har förädlat den i några steg – tack och lov att det är så nyttigt att äta frukt. Som synes slinker en fruktdrink också ned.

Nyttigt värre, alltså.

Gomorron!