Hur man gör en Ama nervös…

 

Här står det bord ett torg i den där byn utan borg. O… nånting. Det är uppdukat med en massa glas och porslin.

Här spelar barnen fotboll.

Kollar man från en annan vinkel…

… så ser man att båda sakerna tilldrar sig på ett och samma torg.

Oooo… Snygg passning!

Och nu dribblar dom runt där mitt bland borden. Ama var såååå nervös!

Inte blev det bättre av att det faktiskt rådde förbud att leka med bollar på det där torget… Ama var alldeles kallsvettig (eller snarare varmsvettig, det var inte direkt kallt), men ingen annan verkade bry sig. Varken besökarna eller restaurangfolket.

Senare på kvällen hade festen dragit igång, och då var faran över.

Då fanns det bara en ensam liten Stalker där fotbollsmatchen tidigare ägde rum.

Slutet gott, allting gott. Ama antar i alla fall att allting var gott, hon fick inte smaka.

Ama oroar sig förmodligen väldigt mycket i onödan.

Annons

El Pou Clar

 

Så heter ett ställe just i utkanten av Ontinyent. Den där stan utan borg, ni vet.

Men bara för att det inte finns en borg…

… så betyder det nödvändigtvis inte att det saknas trappor. Klart att Anders ville hit! Ama kände sig lite lurad…

Här ser vi Ama från ena hållet…

… och från andra hållet.

Det var verkligen jättevackert där vid El Pou Clar, och Ama var glad att hon hade tagit sig nedför alla dom där trappstegen.

Se bara hur munter hon är där på bilden!

Det var väldigt klart vatten, så man såg tydligt alla hajar som simmade runt där.

Men var kom allt vatten ifrån?

Aha!

Det kändes skönt att det fanns ordentliga räcken efter kanterna.

Fast inte överallt, och då måste någon givetvis ut där och balansera…

Det var lugnt och fridfullt.

Ja, om man bortsåg från en liten detalj…

Ett trevligt ställe dit man kunde vandra på en gångväg från stan. Nu tog vi bilen, och det straffade sig med dom där trapporna ned.

Ja, ja. Alltid är det nåt.

Gomorron!