Ama blir sååå upprörd!

 

Vad är det nu då? kanske ni tänker.

Jamen kolla här bara:

Sååå upprörande!

Jahaja. Ama kan väl inte vara upprörd över vädret, är det månne liftkön som förargar?

Nejdå. Det är det gamla vanliga – vi zoomar in:

Tänk att folk ska parkera preciiis överallt! Bara man kommer riktigt nära sitt mål så är placeringen inte så noga tydligen.

Och det är ju inte direkt så att det saknas parkeringar uppe vid backarna:

Det här bautastora parkeringsgaraget ligger bara en sisådär 100 meter från liftarna.

(Lägg gärna märke till säljaren där. Uppe i Sierra Nevada har dom anpassat sig efter den efterfrågan som finns. Istället för att sälja väskor, klockor och sånt så har dom ett utbud av stjärtlappar att åka i backen med, handskar, mössor och annat mer vinterrelaterat. Den mest specialanpassade försäljningen såg vi en gång när vi åkte upp till backarna i ett snöoväder. Då stod dom efter vägen och sålde snökedjor)

Men det där var – som ni kanske såg – en parentes, en kursiv parentes till och med. Åter till felparkeringsproblemet.

Det finns nog bara ett enda ställe där man ska passa sig noga för att parkera sin bil…

… och det är på det här stället i Torrevieja. Av nån anledning så ses det inte med blida ögon. Utanför posten verkar det nämligen alltid finnas en polis posterad.

Ama – väderspåaren

 

Nu vill inte Ama utge sig för att vara nån meteorolog på nåt som helst vis, men ibland är hon ganska duktig på att gissa hur vädret kommer att bli.

Som igår, till exempel:

Här misstänkte hon att det skulle kunna komma regn inom en inte alltför avlägsen framtid.

Och se på tusan!

Hon hade rätt. Som vanligt.

Idag skiner solen igen, och vi har en ovanlig dag. I och för sig är det måndag ganska ofta (typ en gång i veckan eller mer…), men just den här dagen som idag, den kommer bara en gång vart fjärde år.

Hoppas ni får en fantastiskt bra bonusdag!

Gomorron!

Svårbegripliga skyltar

 

Det är mycket man inte får göra i en rulltrappa på El Corte Inglés i Granada:

Vissa saker är mer otillåtna än andra, tydligen, för där har man förstärkt förbudsskylten med ett streck eller kryss. Exempelvis verkar det vara mer förbjudet att sitta i rulltrappan ifall man inte håller i sig i räcket.

Men sen är det några grejer som är mer svårbegripliga här:

1. Att man inte får sitta på räcket är hyfsat tydligt. Men det andra krysset? Får man inte hoppa, eller är det förbjudet att ha lång kjol/kappa?
2. Får vita män inte sparka ut med benet?
3. Att man inte får ha foppatofflor är klart (enligt Ama borde denna skylten kanske sitta på fler ställen…)
4. Men just den här skomodellen, varför får man inte ha den?

Nog finns det en del att grunna över, men det är inget mot den här skylten:

????? Fast om man undrar riktigt mycket kan man ju alltid ringa och fråga.

Jo, det är Skyltsöndag igen. Dock utan förvaltaren BP, som har tagit sig en lång och välförtjänt semester. Hoppas hon har det riktigt härligt nu!

Schlagerupploppet

 

Ja, ”upplopp” i betydelsen ”slutspurt”, alltså. Den sista deltävlingen i årets Schlager gick av stapeln igår. Ifall nån nu har lyckats missa det.

Ama hade lite svårt att välja huvudbonad till evenemanget:

Kanske bäst att ta hjälmen istället för schlagerhatten? Ifall nåt bidrag skulle slå knockout på en, liksom…

Sen drog det igång. Och schlagerhatten räckte, ingen låt slog knock direkt.

Ama hade konstigt nog tre rätt. Enda missen var att hon ville ha Linda B till andra chansen istället för dagislåten med Dolly Style. Ama är uppenbarligen fortfarande en obotlig schlagerdinosaurie.

Gina… Ifall en manlig programledare hade gått på mot en kvinnlig deltagare på samma vis som hon gjorde mot Martin? Jösses vilket liv det hade blivit. Sexistiskt beteende är inte roligt åt vilket håll det än riktas. Och så taskig hon var mot den supernervöse Frans i greenroom med Zlatans ickeexisterande hälsning… Undrar dessutom hur mycket av schlagerbudgeten som gått åt till hennes kläder? Var det verkligen nödvändigt med tre klänningar på en och en halv timme? Hela tillställningen börjar mer och mer handla om programledarna.

Helena Bergström var tråkig och pinsamt dålig.

Jösses. Är inte Ama otroligt gnällig nu? Nåja, Gardell var i alla fall mitt i prick. Och – tyvärr Anders – Ama älskar fortfarande Schlagern och kommer inte att sluta titta.

I vanlig ordning blev omröstningen på tok för spännande för Anders, så han letade något annat att sysselsätta sig med. Såhär efter flera veckors lördagsschlager så börjar lägenheten vara skinande ren, men det hindrade inte honom.

Nu blänker även speglarna i hissen.

Han fortsätter också att glänsa själv, och hade tre låtar rätt bland dom som gick vidare. Fast han höll på rockande Eclipse istället för Dollysarna.

Nu har vi hört alla låtar i årets Schlager och enligt Ama’s förmenande finns det ingen ”Måns” med i år. Sverige vill förmodligen inte vinna två år i rad, det blir nog för dyrt. Då räcker kanske inte slantarna till programledarnas outfits?

Gomorron!

Det är nära nu!

 

 

Snart är påsken här. Dags att köpa ägg, kanske?

Och nån äggkopp att ha äggen i.

Men det är inte påsken som är nära nu. Inte fullt så nära som Schlagern i alla fall. Sista chansen innan andra chansen.

Bara tre timmar kvar – låt bästa låt vinna!

(Ama kommer som vanligt att tycka fel…)

Hur ett inlägg blir till

 

Först måste man hitta ett intressant objekt att fota.

Som det här, till exempel. Katedralen i Granada.

Men det blir ju roligare ifall det finns några ”kändisar” med, och det får gärna bli en lite annorlunda vinkling på det hela.

Som tur är så har Ama snälla, bloggdresserade vänner, och dessutom en specialvariant av en selfiepinne.

Lagens  Anders långa arm agerar selfiepinne och Patrik och Ami hjälper till att förgylla förgrunden.

Sådärja! Själva bilden till inlägget är klar.

Återstår bara lite småpyssel.

Fasiken också. Småpyssel är bara förnamnet. Så mycket enklare att blogga från datorn, samtidigt är det så mycket jobbigare att släpa runt på den ute på stan. (Jobbigare för Anders alltså – Ama är sååå omtänksam…)

Men skam den som ger sig:

Med djup koncentration, tungan rätt i mun och en liten duttarpinne istället för klumpfinget så lyckades Ama till slut få till ett inlägg. Resultatet kan ni se HÄR.

Det var kanske Ama’s tredje inlägg skapat från telefonen, och det lär dröja innan det blir ett till. Det där med ”Allt för bloggen” har sina begränsningar när tålamodet utsätts för alltför stora prövningar.

Gomorron!

Gårdagen

 

Vi inledde gårdagen med att åka lift:

Eller ja… En ”lift” på engelska. Vi åkte hiss.

Vi åt den storslagna frukosten. Hmm… Det verkar som det inte bara är Ama som är morgontrött. Ami , Patrik och Anders ser också lite pömsiga ut.

Sen var det dags att sätta sig i bilen…

… och lämna dom snötäckta bergstopparna bakom oss. Fast just här var dom mer vid sidan av, bergstopparna.

Vi stannade till och beundrade mandelträdens blommor.

Och sen – vips!

Så var vi hemma igen och kunde lägga skidorna på hyllan. Fast först på golvet ett tag så dom får torka upp ordentligt. Dom utpekade snöstrumporna hamnade i alla fall på hyllan. Nästan. På en kartong som står väldigt nära hyllan om man ska vara petig.

Så varför åkte vi hem redan igår?

Jo, för att idag är det…

… fredag, och då hade vi nog inte kommit in i garaget.

Gomorron!

Hotellfrukost

 

Det finns…

… hotellfrukost.

Och det finns…

… HOTELLFRUKOST!!!

Den första varianten är när det är skidåkning på gång. När man måste iväg och hänga på låset i liftarna har man inte tid att äta så länge, i alla fall när man som Ama prioriterar sömnen. Dessutom har Ama svårt att äta mycket när hon inte har vaknat ordentligt.

Det är faktiskt en himla tur att det finns mat att tillgå i backarna också.

Fast inte just här. Attans också!

Man kan ju undra…

 

… var är alla människor?

Men ni ska inte behöva undra längre, som vanligt så finner ni alla svar här i Ama-bloggen:

Här är dom.

Nu när det är utrett kan vi gå vidare med dagen, vilket för vår del innebär frukost.

Ha en härlig torsdag!

Gomorron!

Upp och ner

 

Upp mot berget.

Upp i liften.

Ner i backen. (Anders är den inringade pricken. Mästerfotografen strikes again…)

Upp i liften.

Ner i backen.

Och till slut:

Ner från berget till afterskin med Ami och Patrik. (Vi introducerar skåningarna till skidåkning, och börjar med det som dom är minst misstänksamma mot).

Ja, skidåkning är egentligen lite som livet i stort – upp och ner.

Just nu är det ner mot afterskin som gäller. Weehoo! (Det bor nog en liten skåning i Ama ändå…)