På väg…

 

Nu har vi kommit hit:

Till Ama’s favorit-inte-gilla-flygplats. Här är vi längst ut i ena änden av den terminalen där vi landade.

Avståndet till dom olika gaterna anges i minuter, efter ett bra tags traskande hade vi ”bara” 24 minuter kvar …

Efter många steg, rulltrappor och ett tåg…

… så sitter vi nu här och väntar i yttersta delen av en annan terminal än den där vi landade. Snart går vårt plan – helt enligt plan.

Nej, Ama gillar inte Barajas-flygplatsen i Madrid.

Men stegmätaren blir ganska glad här – kul för den!

Annons

Ännu ett vårtecken

 

Det här är ett riktigt säkert vårtecken:

Det är dags att ta ner elementen och gästtofflorna till garaget, dom har gjort sitt för i år.

Ojsan! Det kanske har blivit alltför varmt här nu?

Kanske likaså bra att åka iväg en sväng.

Vi hörs när vi hörs.

Gomorron!

En trevlig kväll

 

Igår åkte vi ut till kusin Nikki och Derick i Los Balcones.

Nikki, Annika, Derick, Gihan och Anders satt runt bordet och avnjöt den underbart goda maten. (Ama ser ut att vara mitt på bordet? Lite ouppfostrat…)

Grillad svärdfisk med blomkålsfrittata, tomatsallad och basilikasalsa.

En sån god mat kräver flera kockar:

Derick, Gihan och nån okänd rackare grillade…

… medan Nikki kämpade i köket.

Det där med ”flera kockar” och ”sämre soppa” kanske stämmer, men som tur var så åt vi ingen soppa. Den maten som dessa kockar åstadkom var fantastiskt god.

Sen löste vi några världsproblem. Bland annat det här:

Ser inte den här fontänen lite torr ut?

Anders hade en idé hur man kunde fixa detta:

Hmm…

Sen var det nån som kände sig mer upplyst än oss andra:

Hmm igen…

Tack alla för en supertrevlig eftermiddag och kväll – nu får det inte dröja lika länge innan vi ses nästa gång!

Idag har vi lill-lördag – igen, och det ser ut att bli en fin dag – igen. Hoppas att ni också får en härlig dag!

Gomorron!

Anledningen till att Titanic sjönk

 

Det hölls en kurs om kurser nu när vi var ute och seglade häromsistens.

Här sitter Kapten Nacho och undervisar sina mycket alerta elever. Anders, Lydia och Ronny lyssnar och lär.

Vad fick vi lära oss då?

Jo, bland annat fick vi veta den verkliga anledningen till att Titanic sjönk.

Många tror – helt felaktigt – att det berodde på att det där dumma isberget som kom i vägen. Men så var inte fallet.

Nej, den verkliga orsaken var denna:

Den där inringade formeln ger svaret.

Vad det berodde på i ren klartext? Ama har ingen aning… Som ni såg på översta bilden var hon inte med bland dom där alerta eleverna.

Nej, hon ägnade sig åt fågelskådning istället:

Kolla! Putte hängde med på turen!

Det går upp, och det går ned

 

Ama studerade upp- och nedgångar nu i påskas.

Här är solen på väg att dala ned i havet. Klockan var sju på skärtorsdagskvällen.

Lite senare var den så gott som borta.

På långfredagen vid sju på morgonen kom solen tillbaka upp ur havet – fast från det andra hållet.

Den steg upp på himlen, och Ama är fortfarande mäkta stolt att hon var uppe och tog detta unika foto. Nu går ju solen i och för sig upp varje morgon, det unika är att Ama var uppe och beskådade detta fenomen.

Däremellan var det en helt fantastisk månuppgång! Ett eldrött stoooort klot steg upp ur havet. En otrolig syn!

Ama fotade:

Jahaja…

Ett till försök:

Två månar???

Nog vore det väl som själva…

Intressant… Det intressantaste är att bilden inte är ett dugg redigerad.

Ett sista försök:

Nähäpp. Ama’s fotografiska skills grejade inte det där. Ni får helt enkelt tro på hennes ord – det var en väldigt mäktig och vacker syn, den där månuppgången.

Men det vore ju snöpligt att avsluta detta inlägg med en sån kass bild.

Som tur är så lyckades Ama fånga en ganska ovanlig syn där vid solnedgången på skärtorsdagen:

Häpp!

Men nu är glada påsken slut för denna gång.

Gomorron!

En jyckes dröm går (nästan) i uppfyllelse

 

– Här står man instängd på en balkong… I och för sig är utsikten inte så dum, men jag har en annan dröm.

– Tänk att få ge sig ut på böljan den blå! Vattnet skvätter runt båten, och hela tillvaron är som att hänga ut genom en bilruta med tungan fladdrandes i vinden. Minus själva rutan då.

– Men okej. Det här får väl duga som en start…

Påskmaten

 

Bland det viktigaste vid såna här stora helger, det är ju maten. Eller ”bland” i den förra meningen kan man stryka. Ama tar det från början.

Bland det viktigaste vid såna här stora helger, det är ju maten. Sådärja. Nu blev det rätt.

På Påskafton sammanstrålade vi med Patrik, Ami, Dan och Carita.

Det gick rätt lugnt till. I alla fall till en början.

Sen kom påsktapasen fram:

Och då blev det huggsexa. Observera korven som är på väg att försvinna där i bildens över högra hörn, det gällde att vara snabb innan all mat var borta!

Men påskmat är så mycket mer än bara tapas. Ägg lär vara en rätt vanlig rätt i dessa dagar.

Man vill ju inte göra fel…

… så igår – på Påskdagen – åt Ama ägg. Duktigt! Lite annorlunda tillredda, dom var panerade och serverades med en spenatsås. Himla gott, faktiskt.

Det kaaan tänkas att det slank ned lite mer påskmat också.

Påskägg, påskkyckling med mangosås, påskprofiteroles med chokladsås och vispgrädde där på El Tiburon. Smarrigt!

Det fanns några andra som prioriterade att vara nere vid stranden och bada istället.

Som sagt…

… ”några” andra.

Nu är sista dagen i påskhelgen här, och Ama funderar huruvida hon ska prioritera bad eller mat?

Svårt val där.

Eller inte.

Gomorron!

Påskdagen

 

Påsken är alltid en anings opålitlig. Den kan infalla lite närsomhelst i mars/april. Men när den väl kommer igång så är den mer stabil. Påskdagen – som idag – infaller alltid på en söndag.

Så då passar Ama på att köra lite Skyltsöndag med BP.

Idag kan vi kolla in några skyltar som vi hittade under vår seglats som sträckte sig från skärtorsdag till långfredag. Pålitliga dagar även dom. Skulle bli väldigt förvånad ifall skärtorsdagen inföll på en tisdag, till exempel.

Vi började med att bunkra lite käk på Mercadona.

Här kan man se att långfredagen inte är så helig här som den har varit förr. Mercadona brukar helga alla helgdagar, men hade öppet halva fredagen i år. Imorgon är det en regional helgdag här i Valenciaområdet, och den helgar Mercadona. Stängt hela dagen.

Efter att vi hade shoppat lite grejer att tugga på så gick vi ned till marinan.

Där såg vi att det var fullt möjligt att få lite vind i seglen.

Vi kollade in översikten. Intressant var att det fanns två nior, men ingen sexa? Gissar att ena sexan möjligen kan vara uppochner.

Finns mycket grejer där i marinan. En del saker skulle vara svåra att förstå utan den där ledtexten. Den där längst ned till höger, till exempel.

Nåväl. Vi seglade iväg med vår båt och landade slutligen på Tabarca. Vad kan man hitta på där då?

Hmm… Man får tydligen varken fiska från land eller från båten. Det var kallt i vattnet så att fiska medan man simmade runt var inte heller nåt bra alternativ.

Så vi tog en promenad runt ön.

Här ser vi Ronny, Lydia och Anders framför ett torn. Vi gick dit för att ta reda på vad det var för nåt.

Tydligen var det väldigt hemligt…

I stan hade dom vägarbeten inne i husen.

Fast det var nog inte inomhus:

Huset var ute.

Ha en fortsatt trevlig påskafton!

Ama’s favorittid

 

Den här är inte så dum:

Lite suddig. Men 23:23? Inte alls så tokigt.

Den absoluta favoriten är dock denna:

11:11! Ama jublar varje gång hon ser den.

Förvånansvärt ofta dyker den upp. Som här:

På internationella kvinnodagen och allt.

Och här på seglingen nu i påsk. Härligt!

Men det finns en tid som Ama inte gillar.

Sommartiden. Missförstå nu inte, sommaren i sig är det inget fel på – tvärt om! Men varför ska dom envisas med att knycka en timme varje vår? I och för sig får vi tillbaks den i höst, men inte ens en endaste liten minut får vi i ränta.

GAAAHH!!!

Nu kommer Ama att vara jetlagad i en månad minst.

Och den här sällsynta bilden:

Ama och en soluppgång på en och samma bild. Ja, den bilden lär bli ännu mer sällsynt nu. Tycker ni Ama ser sur ut? Kan bero på att hon redan i förrgår visste att dom skulle sno en timme. Dessutom har hon väääldigt svårt att flina upp sig före klockan sju på morgonen.

Men trots den stulna timmen…

Gomorron!

Resan till Blåkulla

 

Vi gav oss av på skärtorsdagen, som brukligt är när man siktar på Blåkulla.

Det var Ronny, Lydia, Ana och Kapten Nacho. Ja, och så Stalkern, såklart.

Vi siktade föröver. Där bland det allt det där blåa, där borde väl Blåkulla ligga?

Land i sikte! Fast själva landet var inte blått. Det blåa var väl mer runt ikring… Det visade sig vara vår skärgård som vi hade hittat. Ön Tabarca, alltså.

Vi var inte särskilt ledsna för det.

Vi kollade in huvudgatan där på ön. Inte så mycket folk så här års. Det finns bofasta som lever där hela året – hela 11 stycken! På sommaren blir det en mångdubbling av invånare, antalet stiger radikalt. Till 75.

Restauranger finns det ett flertal. Här hittade vi en som serverade jättegod fisk.

Vi fortsatte vår vandring runt ön.

Anders undrade var kyrkan tog vägen?

Då stod han precis bredvid…

Man skulle kanske tro att vi var nån typ av snedseglare. Kom till Tabarca när vi siktade på Blåkulla?

Men nej. Några snedseglare är vi inte.

Eller???