Precis som igår så passade Ama på att titta på den fina soluppgången när den ändå bara var några futtiga steg bort.
Samtidigt, i en annan del av stan…
… så lyckades Anders ta sig ut ur garaget, trots att marknaden var på gång att byggas upp där utanför. Man kan konstatera tre saker:
- Det är fredag
- Marknaden har inte flyttat
- Av nån konstig anledning ska bilen tydligen ut ur garaget just på fredagar
Tillbaks till Ama:
Hon fortsatte att studera utsikten. Finns faktiskt inte sådär jättemycket att roa sig med i en sal ett rum på lasarettet.
Och till slut gav hennes spaningar utdelning:
JAAA!!! Där kommer han!
Räddaren i nöden. Vink, vink!
Och där står Ama. Ser ni henne?
Sen hände inte så mycket. Anders satt och jobbade och Ama halvlåg och bloggade.
Hon lämnade dessutom lite blod för kontroll…
… och fick sin lunch. Riktigt god faktiskt.
Till slut kom doktorn med goda besked. Provsvaren var bra nu, och Ama var fri att gå. Restriktioner på maten (undvik fett och socker) och återbesök om en vecka.
Glad i hågen pekar hon finger åt sjukhusrummet. Eller, nja… Hon pekar på det i alla fall. Glädjen var såpass stor att Ama alldeles glömde bort att dom där gossebyxorna bara får bäras inomhus eller max till soporna här hemmavid. Äsch! Det fick väl gå för den här gången.
Sen kom vi hem, och GAAAHHH!!!
Garageinfarten var blockerad!!! Ama visste att det skulle bli så här när det är marknad… Men hon var så glad över att få komma hem, att hon tog det med en klackspark. (Att det sen var första gången på alla år som det inträffade, och att chauffören satt i bilen och flyttade den direkt det är väl av sekundär betydelse?)
Hur som helst är det jätteskönt att vara hemma igen – tack för alla hållna tummar, det var nog dom som fixade det.
Och ha nu en riktigt skön fredagskväll!