Det lyckades!
När vi kom till busskortpåfyllningsstället så var det alldeles folktomt. Förutom dom som satt och jobbade där, alltså.
Könummerräknaren visade på nummer 52, men vi blev framvinkade på en gång trots att vi hade nummer 77 och 78.
Att mata på korten med ytterligare ett år tog inte lång stund, och inte behövde vi betala nåt heller.
Men han ville verkligen ha dom där nummerlapparna. Undrar vad som hänt ifall vi inte hade haft dom? Hade vi då fått en kölapp till imorgon? Det lär vi aldrig få veta… I alla fall inte förrän tidigast om ett år.
Imorgon måste vi nog ut och testa ifall korten funkar också.
Vilken spännande tillvaro vi har!