Igår var inte vädret det allra bästa. Så vad hittar man då på när man nästan börjar få sittsår i soffhörnet?
Jo, man kan ju alltid laga lite mat. Och passa på att möta sina demoner…
Här har det mest spännande i hela processen inletts.
Och sen…
WOW!!! Vi grejade det! För dom flesta verkar det kanske lite överdrivet att jubla över att man lyckas med att steka en pannkaka, men det var typ 100 år sen det förra försöket som misslyckades totalt. Okej, det var väl i början på 80-talet, men det gick käpprätt åt skogen. ”Trasiga” var bara förnamnet.
Den här gången blev det…
… pannkaka av alltihopa. Eller plättar som Ama växte upp med att dessa hette, oavsett storlek.
Det ligger lite klägg där på den till höger.
Och det stänger man in så gott det går.
Se bara hur flinkt Ama jobbar där i övre högra hörnet.
Och – poff! – så var dom klara…
… och supergoda.
Skedanden gav upp ett yl av glädje över det lyckade slutet.
Nästa demon som vi ska försöka ge oss på är tjockpannkaka. En gång i forntiden (även det i början av 80-talet) försökte vi laga till en sån, med hjälp av ett mixpaket. Efter typ fem timmar i ugnen hade den fortfarande inte stelnat. Vi gav upp och försökte göra hamburgare. Superäckliga! Gick inte att äta. Så en sisådär sju timmar efter påbörjad matlagning avnjöt vi vår middag.
Vad det blev?
Kokta majskolvar från konservburk, med lite smör till.
Undrar egentligen varför vi går ut och äter ganska ofta?
Publicerat av Ama de casa 
Ama de casa 