Självplågare…

11 februari 2016

 

1

Här ligger Ama och tittar på sin middag. Man kan – om man nu vill tänka positivt (och det vill man ju!) – kanske kalla detta för ”gående bord”? Eftersom det finns hjul på den där ställningen borde man väl gå ut och gå med sin mat?

Jo, hon studerar sin mat…

2

… drömmer om att grilla…

2

… och kollar in matlagningsprogram på datorn.

Jodå. Självplågare är bara förnamnet.


Déjà vu…

11 februari 2016

 

1

Ja, det fick Ama här. Har sett det där rummet förr, alltså.

Tyvärr gillar dom Ama så mycket här på Quirón att dom vill behålla henne ett par tre dagar eller så.

Gårdagens EKG, skiktröntgen och blodprover visade på en lite inflammerad bukspottskörtel. Men tack och lov inte skymten av nån ny eller återuppstånden cysta.

Nu behåller dom som sagt Ama ett tag, och har satt henne på en mycket trist diet. Som vatten och bröd, fast utan varken vatten eller bröd. Eller som den där Bed & Breakfasten utan breakfast som vi bodde på i mexikanska La Paz.

Ama’s mat och dryck består för tillfället enbart av det som droppar in i blodet via dom där flaskorna. Kryddat med lite mediciner då.

För att ta till en gammal klyscha:

2

Allt var bättre förr!

Extra synd är det ju eftersom dom har så god mat här. För dom som får äta, alltså…

Trots dieten (eller kanske tack vare?) så mår Ama redan mycket bättre. Tack så jättemycket alla ni gulliga och rara där ute för all omtanke och alla krya-på-dig rop. Det värmer, ska ni veta, och påskyndar nog tillfrisknandet.

Gomorron!