Det låg nåt mycket intressant i brevlådan.

Jag kände genast igen paketet – tänk att det var till lilla (nåja…) mig!
Det stod en instruktion på baksidan:
Från början var detta paket jättesnyggt, sen blev jag lite osäker på om det skulle hålla så jag limmade ”lite” extra. Efter det var jag fortfarande osäker så jag tejpade ”lite” extra… Fort Knox tar du dig nog bäst in i genom att skära försiktigt i någon kortända. 🙂
Vilken tur att Ama’s middle name är just tålamod.

10 minuter senare. Tänk på att tålamod är en dygd…

Ytterligare 15 minuter senare. Nu börjar jag känna mig odygdig…

Taadaaaa! Man skymtar ett innehåll!

Ett superduperfint kort och ännu mer emballage… Fast dom där pappersgrejsen var ingenting mot Fort Knox, som jag – med stort tålamod och utan blodsvite – lyckats forcera.
Och titta här:

Ama är SÅ lycklig och rörd till tårar. I paketet fanns ett egentillverkat och mycket vackert kort, en wettex som inte fanns i min samling sen förut (med ett budskap också) och sist men inte minst en påse med lavendelfrön.
Tack snälla, söta, goa Diana och Batman!