… är vi nu framme i Santa Elena. Ja, inte omskakande som i läskig, utan omskakande som i omskakande rent fysiskt. Har nog inte åkt på så taskiga och gropiga vägar sen Kenya.
Många har undrat när jag kommer hem igen. Den 13 oktober landar vi i Torrevieja. Då är jag en mogen och klok kvinna på 50 bast. Ja, än har jag inte fyllt, så jag får fortfarande använda bast. Sådetså! Eller basta! som man kan säga i stället för sådetså!
Den 11 oktober blir Ama de casa 50. Femtio? JAG???
Jösses…
Jag minns när jag gick i lågstadiet och fröken pratade om att det skulle komma ett år 2000. Jag räknade snabbt ut (nåja, relativt snabbt, det var ju ändå lågstadiet) att då skulle jag fylla fyrtio så det skulle aldrig inträffa. Inte så att jag trodde jag skulle dö eller så, men det var ju miljoners år bara till nästa skollov och miljoners miljarders år mellan födelsedagarna.
Nu är det 10 år sen alla mikrovågsugnar skulle stanna och alla flygplan skulle ramla ner och allt vad det nu var som skulle hända vid millennieskiftet.
Och tänk, det var alldeles nyss…
Aja, än har jag några dagar på mig att flamsa och tramsa. Sen ska jag bli en seriös kvinna.
Imorgon ska vi nog titta på Rana Pelota. Eller som vi säger i Sverige, Grodan Boll.
Nu blir det snart middag, hoppas ni sover sött därhemma!